Tack!

Jag fick för ovanlighetens skull kommentarer i min blogg igår. En tjej skrev och hon gav mig mod. Hon gav mig en låt, texten sa så mycket. Den gav mig lite, lite mod. Kanske ska jag försöka lite till.
Kanske ska jag försöka lite till att släppa honom, glömma honom och försöka ge denna M en chans.
Önskar att R inte fanns i mitt hjärta så hårt, att minnena inte gjorde så ont och att sorgen inte var så stor. Saknar honom, men jag ska försöka ett tag till att glömma honom.

Tack alla ni som stöttar mig, tack alla ni som tänker på mig, tack alla som läser min blogg och tack alla ni som kommenterar. Tack alla vänner som grattade mig i går. Tack för jag är fysiskt frisk, tack för att jag inte behövde gråta på min födelsedag och tack för att jag fick vakna en morgon till. Tack för att det finns en morgondag och tack för att jag trots allt överlever även denna sorg. Tack för den tiden som var.

I går fyllde jag som sagt år, de flesta kom ihåg att gratta mig. Ingen överraskade mig direkt, någon gammal skolkompis som kom ihåg mig på facebook som va lite kul, men ingen större överraskning. Men en helt okej födelsedag.

M var bra konstig ett par dagar och jag började känna en besvikelse. Måndag hörde han inte av sig alls, trots att jag skickade ett sms till honom. Det gjorde mig skeptisk och besviken, sen igår hörde jag ingenting förrän på kvällen och då kom ett kort sms. ”Grattis på dig sötis. Kram” Gulligt javisst men betydligt mindre gulligt än vad han brukar vara.
Jag blev jätte besviken och stött. Vadå, vad menar han. Han brukar ju skicka massor med långa gulliga sms varje dag och det brukar vara pussar och kel i massor. Nu är han tyst en hel dag och sen på min födelsedag kommer ett kort sms med en Kram?!
Direkt blev jag skeptisk och besviken, ja nästan lite ledsen faktiskt. Tankarna kom direkt på R. Det var inte meningen att jag skulle glömma honom, det är meningen att jag ska vänta på honom tänkte jag.
Men sen såg jag på facebook att M jobbade och satt på en långkörning. Efter ett tag bestämde jag mig. Jag ringer honom och kollar läget. Vinna eller försvinna. Skit samma, jag ringer och kollar läget och det gjorde jag. Han svarade efter ett par signaler och han sa heeeej sötis när han hörde att det var jag. Jag sa att jag såg att han satt på en långkörning och jag tänkte bara hålla honom sällskap så han inte somnar vid ratten om han nu ville ha sällskap.
Han ville ha sällskap och det fanns en förklaring på att han va så tyst. Han hade inga batterier kvar i sin mobil och tjänste telefonen får han inte använda privat men han frågade om jag ville ringa på den trots att det var telia och dyrt. Så jag ringde upp och vi pratade i 3 timmar. Dyrt kanske men jag tror det va värt det för nu fick jag svaret på varför han varit så tyst, han jobbar som ett svin var 3e vecka och nu är det en sådan vecka, så han har knappt sovit och därför även fått migrän så han va helt off och orkade inget. Men nu pratade vi på, och vi kom bra överens och jag förklarade att jag tyckte det va viktigt att man är tydlig och att jag inte fattar pikar så är jag för ”på” så får han säga till, och det sa han var självklart så nu var det klart.
Lika bra att vara rak från början. Det var R och jag och jag tyckte det var så skönt att vi alltid var så är lika och raka och allt blev så enkelt då, sen blev det ju som det blev men det kan man ju aldrig förutspå och det finns ju inga garantier, men mer än så här kan jag ju inte göra. Jag säger att jag vill ha rak kommunikation och inga pikar för pikar kan man dubbeltolka och missförstå så säg rakt ut vad som är rätt eller fel!.
Tror att samtalet igår var bra trots allt, för idag ramlar smsen in redan från klockan 8 på morgonen. Precis så ska det vara. Tror jag börjar bli lite intresserad av denna M……

8 månader av sorg, tårar, längtan och förtvivlan får räcka, nu måste jag försöka leva igen.
M verkar vara en jätte bra kille och på många sätt påminner han om R, så jag hoppas att det kan bli något mera. Bara han inte har ett missbruk…snälla ingen missbrukare nu. Det enda han verkar missbruka är sitt xbox, han är en xbox nörd som han själv kallar det, och det är bättre det. En xbox nörd passar mig perfekt bara han inte dricker öl varje gång han spelar xbox så är jag nöjd.
Men som sagt det finns inga garantier, en vän till mig levde med sin man i 25 år innan det upptäcktes att han hade ett kraftigt spelmissbruk och hade massor med skulder som han skaffat sig bakom hennes rygg. Så det finns aldrig några garantier. Kärlek kan ta slut, alla kan vara otrogna och alla kan bli missbrukare, det finns så mycket missbruk, alkohol, droger, spel, mat, sex, träning, arbete osv. Det är lätt att döma missbrukare men vi kan alla hamna där och det är inte bara alkisarna på parkbänkarna eller heroinisterna på plattan som är missbrukare. De är bara ca 1 % av missbrukarna du ser där. Det är i hemmet och på jobbet och i vardagen alla missbrukare är, de syns inte och det märks inte. Men dom finns, tro mig!

Ingen förstod att min pappa var alkoholist och aldrig var helt nykter, ingen såg det. Han söp varje dag efter min mamma dog, i 20 år söp han utan att någon märkte något. Han jobbade, han städade och han var hel och ren, utsidan på våran familj var bra, men insidan var sorg, missbruk och saknad. Min Pappa var deprimerad och bar en enorm sorg efter att min mamma dog, alkoholen hjälpte honom överleva antar jag men samtidigt inte. Ingen i våran familj fick hjälp eller stöd efter min mammas död och det ledde till att min pappa och min lillbror hamnade i ett missbruk och jag hamnade i ett annat sorts missbruk, att ta hand om dom och inte se mig själv eller bli sedd av någon. Min dröm blev att prinsen på vit springare skulle komma med lycka och kärlek, föra mig bort från allt och leva lyckliga i alla våra dagar och på något sätt lever jag kvar där. Att någon ska älska mig, se mig och göra mig lycklig.
R va den första att förstå mig, men han var själv sjuk och orkade och kunde inte bära det lasset, han ville nog men var själv för sjuk. Vi får se om det blir R, M eller någon annan som blir min prins som ser och älskar mig.
Men jag måste fortsätta leta efter lyckan och kärleken och jag måste jobba med mig själv och låta det lilla rädda barnet inom mig, växa upp, sörja min mamma och lära mig att leva på nåt sätt. Detta är dock betydligt lättare att säga än att göra. Men jag ska försöka och jag ska försöka ge M en ärlig chans.

Sinnesro


Kommentarer
Postat av: Osynligafasaden//Cissi

Hej vännen, har svarat dig i min blogg. Ska försöka finnas som stöd så gott jag kan. Säg till om du vill ha min mail adress eller nått så att du kan nå mig lättare om du behöver. Många kramar

2010-10-20 @ 14:16:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0