Fuck! Dumpad x 2
Vaknade klockan 5 i morse och kunde inte sluta tänka på R. alla minnen gjorde ont och saknaden värkte i bröstet, jag orkar inte tänka på honom mer, orkar inte känna saknaden och tänka på att han nu är i den där jävla Kattis famn.
Försökte tänka på hur bra J var på att kyssas och då kändes det bättre för en stund.
Efter att ha lämnat bilen hos ”lack doktorn ” tog jag mod till mig efter lite peppning av en killkompis och hans tjej och jag Smsade J och frågade om han hade lust att ses i helgen. Men fick svar ” Inte för att de inte var trevligt att hångla med dig….men tror att de är ingen bra idé L”
Så va det med den saken…dumpad igen. Blev verkligen nertryckt i skorna känns det som. Han va så fin och jag ville verkligen träffa honom igen och glömma R.
Men jag dög inte.
Hans sms var trots allt gulligt och jag tackade honom för att han iaf sa att han inte ville ses.
Det är så jävla orättvist, R har redan en sambo och jag lyckas inte ens få en dejt.
Hur fan är det möjligt?
Jag måste få någon annan att tänka på och det är fort för jag blir galen.
Jag vill ha sex och jag vill att någon ringer och smsar mig, känner mig så satans ensam och dumpad. Ratad….slängd på soptippen, pestsmittad.
Helgen är snart här, ska ha min brorsson på fredagen och sen hade jag ju hoppats att jag skulle få ha en dejt på lördagen, men nej nej. Antingen blir jag ensam eller så blir det bio med en kompis och hennes kille….tredje hjulet som vanligt med andra ord. Men kanske roligare att gå på bio som ett p-piller än att sitta ensam hemma, när man har en ledig helg.
Just nu tycker jag att livet är skit och jag skulle verkligen bara vilja ta slut på eländet. Jag har varit ensam så länge att jag helt enkelt inte orkar mera. Men så länge mina katter lever ska jag stå ut.
Fan, jag vill bara hem och gråta nu, känns inte alls bra. Inte har jag kunnat äta speciellt bra heller sista veckan. Åt på festen i lördags och sen lite godis och några mackor men det är allt sista veckan. På fredag får jag ju sällskap av brorsonen så då ska vi äta pannkakor så då får jag iaf i mig nåt.
Pratat med några vänner, men de tar allt så enkelt, de fattar inte hur jävla pissigt det känns, det är så lätt för dom att säga att det finns massa nya killar där ute och att jag inte ska känna mig dumpad. Men jag känner mig dumpad. Det är bara så.
Sen att det finns massa andra killar är ju inte riktigt sant, för det första kommer jag inte ut på krogen speciellt ofta, nästa krogbesök är planerat 6 november. Och det är ju långt ifrån varje gång man går ut som man hittar något intressant som är intresserad.
I helgen var det två killar som tilltalade mig på korgen, en gammal utländsk man som stank rök och va skit ful och sen den här J. Det va allt, så vart är alla de där killarna som så himla gärna vill ha mig är någon stans har jag då ingen aning om. Som sagt jag har snart levt i 37 år och inte hittat nån som vill ha mig.
Jaja, jag vet att jag låter bitter men jag ÄR bitter, ledsen, sviken, besviken arg, deprimerad och så in i helvete trött på allt…..
Min födelsedag är snart och jag får bara mer och mer återbud till min lilla fest. Skit samma, men många återbud är det iaf.
Patetiskt att så många säger att jag har så jävla många vänner för det är sällan någon som har tid när man behöver. Nåja.
Min svägerska kommer iaf inte när jag fyller år, hon jobbar. De tyckte ju att jag skulle ta ledigt när deras son fyllde år, men själv kan iaf inte hon ta ledigt för att fira mig så….leva som man lär kanske vore en bra ide?
Fan vad jag gnäller men jag är trött och sur. Dessutom har jag mens och pms och inte fått sex på 7 månader så jag har alla rätt att va på dåligt humör!
Jag hatar mitt jävla liv….
Sinnesro
