Surt
Denna dag har varit sur på alla sätt.
Jag retar mig på mina kollegor som var så jävla larviga och elaka i natt och jag blev riktigt stött och känner att jag är sur och besviken på dom och det kommer jag vara ett bra tag. Så irriterad och sur på dom, hur kan man gnälla på att kollegan skriver för högt? Hur kan man skriva högt över huvudtaget? Jag kan ju bara trycka ner tangenterna på ett jävla sätt, sen att jag skriver väldigt fort gör väl kanske att det låter lite mera vad fan vet jag men vadå, om det är det ända jag gör så borde de ju vara tacksamma, de får ju äga tv n och jag har ingen musik på, jag pratar inte med någon, jag sitter så osynligt jag kan i mitt hörn, alldeles tyst och skriver lite försynt och ändå stör jag herrskapet! Suck vad sur jag blir,
Sen är jag sur på M, han skulle ju ringa mig igår ”om en stund”, han har fortfarande inte ringt. Orden ”om en stund” har jag nu tappat förtroendet för.
Inte ett sms eller nåt har jag fått, men idag har han puffat mig på facebook ett par gånger iaf. Men det var efter jag sänt en ny puff för han måste ha ”råkat” ignorera min senaste puff
men som sagt han ringde aldrig i går och inte idag heller så jag har ingen aning om han kommer i helgen eller inte, jag misstänker att han inte kommer och då vet jag inte om det är någon ide att fortsätta, men kanske är det bra att ligga lågt och vänta lite till på R. Jag vet inte.
Men jag blir ändå besviken om han inte kommer, skulle behöva lite hångel och sex. Jag behöver komma bort från alla minnen med R.
Sen är det ju så att om vi inte ses denna helg så kommer det dröja ytligare en månad innan vi kan ses. Det blir liksom lite segt, ju längre tid man bara pratar i telefonen ju mera förväntningar bygger man kanske upp och sen kanske det inte klickar.
Men som sagt jag har ingen aning om han kommer i helgen eller inte, för han säger ju inget.
Ikväll bokade jag iaf upp min fredag med en vän, jag kan inte vänta på att M ska bestämma sig. Jag var tvungen att ge henne ett svar, så nu är fredagen bokad. Lördagen och söndagen håller jag öppen tills i morgon kväll om jag kan.
Jag blir så tveksam på killar, jag förstår inte. Jag orkar inte med allt spel och krångel. Jag förstår inte spelet, jag förstår inte det här med att försvinna några dagar, att dissa eller att ena dagen visa intresset och sen helt dött.
Jag har svårt att lita på folk och det blir värre när jag inte vet om personen kommer ringa eller ej, om de ringer upp eller ej. Jag tappar intresset när inte känner mig förvirrad, om de är så här redan i början hur blir det då senare om det skulle bli ett förhållande?
Men samtidigt vet jag inte hur mycket jag kan förvänta mig, vilka krav man kan ha, det kanske aldrig mera finns någon som R. Allt var ju så enkelt och rätt med R.
Jag har inte hört Rs röst på över 7 månader, jag har bara fått 3 korta meddelanden på facebook. 2 gulliga i augusti och sen det korta och kalla ”jag har gått vidare” meddelandet i slutet på september. Ändå tänker jag på honom varje vaken timme. Är det normalt? När läker såret? Hur går man vidare som alla tjatar om? Vart går man?
I morgon är det terapeuten igen, sista samtalen har inte gett så mycket, jag gråter och berättar vad som skett under veckan som gått men det händer inte så mycket, men kanske händer det saker utan att det känns men jag gråter fortfarande varje gång hos henne, jag känner mig så ensam och så sorgsen. Jag känner mig ensam och övergiven och har den känslan släpper inte.
Jag känner mig utanför. Annorlunda, det går inte att förklara men jag har bara känt mig hel när jag var med R.
I morgon ska jag också till veterinären med min hankatt, nya prover och det är jobbig då mina katter är mitt allt. Men jag hopps det ska gå bra. Det måste gå bra, mina katter är mitt liv.
Fan vad jag saknar Rs pussar, fan vad jag saknar honom, undrar hur han mår.
Googlat hans namn men inte hittat något sedan början på oktober i år. Undrar vart han är?
Fan måste tänka på annat, måste koncentrera mig på något, vad som helst, bara inte alla minnen igen. Hjälp!!!
Allt är enklare när M ringer och är gullig, men han är väl i den där manliga grottan vissa killar tydligen kryper in i ibland. Jag fattar inte. Varför ska det vara så jävla svårt att säga till när man vill vara ifred så man slipper sitta och vänta på ett telefonsamtal som inte kommer?!
Sur är jag, trött är jag, trött på allt och alla. Sur på allt och alla.
Vill hem och dra täcket över huvudet nu…..
Sinnesro
