Det går bra nu
Vinden har vänt, det går bra nu. L är så otroligt söt mot mig och vill träffa mig till varje pris. Han drar sig inte för att planera och igår bjöd han med mig på en fest med hans vänner den 28 januari.
Han har inge problem alls att planera jul och nyår med mig och han pratar redan som att vi är ett par. Det går väldigt fort nu och jag stormtrivs ju med det, men kanske är det bra att han åker på semester med sina vänner i en vecka nu. Jag vill inte tappa detta. Han är jätte go mot mig och verkligen super på alla sätt i telefonen. Han har redan planer för våran dejt den 17 dec och jag måsta ha bikini med mig. Undrar vad han har för planer he he.
Nu börjar den 17 dec kännas väldigt långt bort och han var så nära på att sätta sig på ett kvällståg hem till mig igår kväll. Men jag avstyrde det lite fint då jag skulle upp och jobba kl 5. Men kanske hinner vi ses den 10 dec. Planen är lite så.
Det går fort fram nu, men jag tycker ju om det så mig passar det. Men jag är rädd för att bli sårad och jag vill inte bli så där kär som i R. Men om han fortsätter att vara så här bra kille så kommer jag falla. Jag känner redan nu att livet är kul att leva igen och hur det pirrar i magen.
L sa lika dant och han var jätte rädd för att inte jag skulle ringa i går. Söt han är va?!
Försöker att stanna i nuet och inte springa iväg i tankarna, men det är svårt. Ibland bara rusar dagdrömmarna iväg och vi ligger och hånglar på en sandstrand osv. jag är en nörd, jag vet men dagdrömmarna bara rullar på av sig själv, inget jag rådför.
Nu ska jag strax ringa och väcka honom, han hade massa med saker att göra innan han ska åka på semester så han ville att jag skulle ringa och väcka honom kl 08.00.
Pratade i telefonen i 2 ½ timme med L igår, och nu på morgonen ringde jag som vi bestämde för att påminna honom om lite grejer innan resan.
Han är jätte go och söt men förvirrad, jag blir orolig när han beter sig så förvirrat. Han säger att han är grymt flygrädd och har resfeber så han skakar, han har fått lugnande av läkarna till flygresan. Jag tycker inte om att han ska ta det, men vad ska jag säga, han är super flygrädd och han är myndig så jag antar att han vet vad han gör.
Men både igår och idag låter han nästan full, men jag känner honom för lite för att veta säkert och för att döma, men jag håller mig helt klart på min vakt. Full kanske är fel ord, men förvirrad var han både i går och idag, han kommer inte ihåg ett dugg och ställer samma fråga flera gånger. Igår vet jag att han hade druckit lite vin så igår var han nog lite lurig men idag klockan 8 på morgonen? Han var förvirrad iaf, tror han frågade mig 3 gånger idag vilket datum det är eftersom han får lön den 27e. Han var grymt förvirrad en om det är pga. Han är full, påtänd eller bara resefeber, är jag inte kapabel till att avgöra.
Men han har inte varit så förut så kanske är det resfeber/stress?
Tycker det är jobbigt att hela tiden leta efter signaler, jag gör så med alla. Men jag antar att jag inte kan se och klura ut allt innan jag lär känna dom. Jag får helt enkelt vänta och se.
Jag kan inte döma honom redan, han ska ut och resa och har resfeber, han är flygrädd och om han är förvirrad eller tagit en drink är hans problem. Inte mina. Vi får se hur han är sen.
Han har bjudit några av hans bästa vänner till Tunisien eftersom han ska flytta så ska detta bli en avskedsgrej med hans vänner. Om han vill supa och ha kul så får han väl göra det. Jag är inte hans mamma. Men hans förvirring igår och idag skrämmer mig lite. Men han är ju inte alkoholist säger han iaf, så en drink med vännerna när man ska ut och resa är väl okej antar jag. Eller?
Jag är så rädd för alkohol och missbruk, vill inte hamna i ett sånt förhållande, men det finns ju fan inte killar som dricker normalt, speciellt inte när de ska ut och resa med vännerna antar jag.
Kanske överdriver jag, han var ju vaken när jag ringde och höll på att dammsuga och fixa hemma.
M var ju också full och ringde mig på fyllan och dessutom var han bakis varje söndag och orkade då inte prata med mig, om det är normalt kanske detta också är normalt. Kanske ska jag sluta noja mig och sluta leta efter signaler och tecken och bara se vad som sker?!
Äh det är säkert jag som är fånig och paranoid.
Har fortfarande dåligtsamvete inför R, fattar inte varför. Jag får dåligt samvete över att jag mår bra för en gång skull och att jag vågar leva igen.
Men det känns som om jag sviker honom, som om jag borde vänta på honom resten av livet, men det kan väl inte någon kräva? Gör jag fel som försöker leva vidare efter 8 månader?
Varför förstår jag inte att R inte vill ha mig och att det var han som valde att lämna mig. Jag kan ju inte vänta på någon som inte vill ha mig?! Varför får jag dåligt samvete?
Nu ska jag njuta av att en kille är förtjust i mig, han smickrar mig och vill skämma bort mig och det ska han få göra. Sen om det är den nya mannen i mitt liv eller ej får vi se. Jag tycker om honom och han är skitfin, men återstår att se om han kommer fortsätta vara gullig eller ej.
L är iaf super go och han önskar så mycket att det var jag som han skulle resa bort med. Han verkar seriös så jag får väl ge honom en chans.
Men fan vad rädd man är att bli sårad igen. Fan vad rädd jag blir att det ska bli nåt knas. Men vi har pratat mycket om ärlighet och återfall och han har som sagt inte haft ett återfall på 5 år med drogerna och han känner inget sug så jag får väl hoppas att han är okej. Det finns ju aldrig garantier med någon och med något.
Jag är bara så rädd att bli sårad.
Sinnesro.
Han har inge problem alls att planera jul och nyår med mig och han pratar redan som att vi är ett par. Det går väldigt fort nu och jag stormtrivs ju med det, men kanske är det bra att han åker på semester med sina vänner i en vecka nu. Jag vill inte tappa detta. Han är jätte go mot mig och verkligen super på alla sätt i telefonen. Han har redan planer för våran dejt den 17 dec och jag måsta ha bikini med mig. Undrar vad han har för planer he he.
Nu börjar den 17 dec kännas väldigt långt bort och han var så nära på att sätta sig på ett kvällståg hem till mig igår kväll. Men jag avstyrde det lite fint då jag skulle upp och jobba kl 5. Men kanske hinner vi ses den 10 dec. Planen är lite så.
Det går fort fram nu, men jag tycker ju om det så mig passar det. Men jag är rädd för att bli sårad och jag vill inte bli så där kär som i R. Men om han fortsätter att vara så här bra kille så kommer jag falla. Jag känner redan nu att livet är kul att leva igen och hur det pirrar i magen.
L sa lika dant och han var jätte rädd för att inte jag skulle ringa i går. Söt han är va?!
Försöker att stanna i nuet och inte springa iväg i tankarna, men det är svårt. Ibland bara rusar dagdrömmarna iväg och vi ligger och hånglar på en sandstrand osv. jag är en nörd, jag vet men dagdrömmarna bara rullar på av sig själv, inget jag rådför.
Nu ska jag strax ringa och väcka honom, han hade massa med saker att göra innan han ska åka på semester så han ville att jag skulle ringa och väcka honom kl 08.00.
Pratade i telefonen i 2 ½ timme med L igår, och nu på morgonen ringde jag som vi bestämde för att påminna honom om lite grejer innan resan.
Han är jätte go och söt men förvirrad, jag blir orolig när han beter sig så förvirrat. Han säger att han är grymt flygrädd och har resfeber så han skakar, han har fått lugnande av läkarna till flygresan. Jag tycker inte om att han ska ta det, men vad ska jag säga, han är super flygrädd och han är myndig så jag antar att han vet vad han gör.
Men både igår och idag låter han nästan full, men jag känner honom för lite för att veta säkert och för att döma, men jag håller mig helt klart på min vakt. Full kanske är fel ord, men förvirrad var han både i går och idag, han kommer inte ihåg ett dugg och ställer samma fråga flera gånger. Igår vet jag att han hade druckit lite vin så igår var han nog lite lurig men idag klockan 8 på morgonen? Han var förvirrad iaf, tror han frågade mig 3 gånger idag vilket datum det är eftersom han får lön den 27e. Han var grymt förvirrad en om det är pga. Han är full, påtänd eller bara resefeber, är jag inte kapabel till att avgöra.
Men han har inte varit så förut så kanske är det resfeber/stress?
Tycker det är jobbigt att hela tiden leta efter signaler, jag gör så med alla. Men jag antar att jag inte kan se och klura ut allt innan jag lär känna dom. Jag får helt enkelt vänta och se.
Jag kan inte döma honom redan, han ska ut och resa och har resfeber, han är flygrädd och om han är förvirrad eller tagit en drink är hans problem. Inte mina. Vi får se hur han är sen.
Han har bjudit några av hans bästa vänner till Tunisien eftersom han ska flytta så ska detta bli en avskedsgrej med hans vänner. Om han vill supa och ha kul så får han väl göra det. Jag är inte hans mamma. Men hans förvirring igår och idag skrämmer mig lite. Men han är ju inte alkoholist säger han iaf, så en drink med vännerna när man ska ut och resa är väl okej antar jag. Eller?
Jag är så rädd för alkohol och missbruk, vill inte hamna i ett sånt förhållande, men det finns ju fan inte killar som dricker normalt, speciellt inte när de ska ut och resa med vännerna antar jag.
Kanske överdriver jag, han var ju vaken när jag ringde och höll på att dammsuga och fixa hemma.
M var ju också full och ringde mig på fyllan och dessutom var han bakis varje söndag och orkade då inte prata med mig, om det är normalt kanske detta också är normalt. Kanske ska jag sluta noja mig och sluta leta efter signaler och tecken och bara se vad som sker?!
Äh det är säkert jag som är fånig och paranoid.
Har fortfarande dåligtsamvete inför R, fattar inte varför. Jag får dåligt samvete över att jag mår bra för en gång skull och att jag vågar leva igen.
Men det känns som om jag sviker honom, som om jag borde vänta på honom resten av livet, men det kan väl inte någon kräva? Gör jag fel som försöker leva vidare efter 8 månader?
Varför förstår jag inte att R inte vill ha mig och att det var han som valde att lämna mig. Jag kan ju inte vänta på någon som inte vill ha mig?! Varför får jag dåligt samvete?
Nu ska jag njuta av att en kille är förtjust i mig, han smickrar mig och vill skämma bort mig och det ska han få göra. Sen om det är den nya mannen i mitt liv eller ej får vi se. Jag tycker om honom och han är skitfin, men återstår att se om han kommer fortsätta vara gullig eller ej.
L är iaf super go och han önskar så mycket att det var jag som han skulle resa bort med. Han verkar seriös så jag får väl ge honom en chans.
Men fan vad rädd man är att bli sårad igen. Fan vad rädd jag blir att det ska bli nåt knas. Men vi har pratat mycket om ärlighet och återfall och han har som sagt inte haft ett återfall på 5 år med drogerna och han känner inget sug så jag får väl hoppas att han är okej. Det finns ju aldrig garantier med någon och med något.
Jag är bara så rädd att bli sårad.
Sinnesro.
Kommentarer
Trackback
