Åter tårar
Idag har det redan nu varit många tårar och mycket ångest, ändå har dagen precis börjat.
Känner mig ensam och misslyckad, varför klarar jag inte av att hitta någon som vill leva med mig? Varför vill eller kan ingen älska mig?
Drömde härliga drömmar i natt. Nördigt, jo som fan, men det va underbart. Jag drömde att det va jag och Jay. Ja, just den Jay. Jay Smith, han som sjunger så satans bra i idol just nu.
Han och jag var ett par och vi hade tok mycket sex utomhus. Minns inte så mycket nu men vi var så kära och vi låg i gräset och hånglade i massor, minns att han hade bar överkropp och var underbar på att kyssas. Minns hans varma bröstkorg mot min och jag minns hur värmen och lyckan spred sig i min kropp.
Det var skönt att drömma om någon annan än R. Det var skönt att vakna tok kär i en annan än R. Men när jag vaknat och insett att jag drömt som en tonårstjej, om en kille som jag aldrig träffat utan bara sett på tv blev jag rätt generad och insåg vilken nörd jag är. Men drömmen va ändå underbar och det var så skönt att få vara lycklig en kort sekund och jag var enormt lycklig i min dröm, jag låg och hånglade med en sexig underbar kille och vi var så kära.
Efter lite morgonkaffe kom jag åter tillbaka till verkligenheten och saknaden av R är enorm idag.
Vill bara kontakta honom, bara skriva några rader att jag fortfarande tänker på honom.
Kanske kan jag sicka ett julkort om en månad? Bar skriva några rader, typ, Förlåt att jag skriver men jag kan inte sluta tänka på dig, du finns fortfarande i mitt hjärta. God jul XXX
Är det helt sjukt att göra så tro?
Funderar på om jag ska gå med i mötesplatsen på nätet och se om jag kan hitta någon att dejta. Jag är ett desperat behov av ömhet och sex och jag vill bli lyckligt kär igen. Jag vill träffa någon som kan överträffa R. Jag vill att någon ska visa mig livet, att någon ska visa att det går, att även jag kan bli älskad att även jag kan bli omtyckt. Vågar jag prova igen? Ska jag prova igen? Hur ska jag prova igen? Eller ska jag vänta på att R blir nykter och att han kanske kontaktar mig igen?
Pratade med min pappa i går om livet och hur trött jag är på min ensamhet. Han tycker att jag ska lära mig leva med ensamheten och att livet är så här. Eller så får jag ta och ändra stil.
Vet inte riktigt vad han menar med det men jag antar att han menar klädstil och sånt. Men jag vet inte. Men att jag inte duger som jag är var vi ju båda överens om. 37år singel, utan barn, aldrig förlovad eller älskad mer än några månader av en man som valde spriten och en annan kvinna istället för nykterhet och mig.
Ensamhet, tomhet och saknad är allt jag känner. Jag försöker hitta saker att vara tacksam över, men det är svårt ibland. Det är svårt att hitta meningen med kivet bara för att jag har jobb lägenhet och två katter. Jag är enormt tacksam över dessa saker såklart men är det meningen med livet?
Min brorson hade tydligen fest förra helgen, han fyllde 19 år. Trodde först att festen bara var för ungdomar men har nu fått höra att många var bjudna , bl.a. en av mina bästa vänner och hennes sambo. Min bror va där också det såg jag på korten som las upp på facebook. Men jag var inte bjuden. Det gör ont när jag inte får vara med min familj. Jag är inte välkommen och jag vet faktiskt inte varför.
Ingen katastrof kanske men när man känner sig ensam och oälskad gör sådana saker ganska ont. Om inte min familj vill vara med mig, vem vill då vara med mig?
Hade hoppats på en helg med sex och kärlek, en helg som skulle få mig att glömma alla tårar och sakanden av R. Men jag blev istället dumpad igen och helgen blev tom, och ensam. M har fortfarande inte hört av sig, han svarade inte ens på mitt sms, han bara ignorerar mig helt plötsligt. Tycker att ajg iaf borde vara värd ett förlåt. Han gjorde det inte speciellt snyggt.
Men trots allt så går dagarna och snart är denna helg över.
Fredagen blev det några skräck filmer med en vän och I går var jag dock på middag hos en gay vän. Det var trevligt. Men ensamheten är så enormt jobbig när man kommer hem och tystnaden är så grymt tyst och min kropp skriker efter närhet.
Idag blev det ingenting, bara ensamhet, försökt hitta någon att fika med iaf men inte ens det lyckades jag med så det blir nog att bara vara hemma och surfa omkring och zappa på tv´n och sen gå på ett al-anon möte till kvällen.
Jag vill inte sitta och självömka, jag vill inte ge upp men jag vet inte hur länge till jag orkar sakna R. Vet inte hur länge jag orkar älska utan att bli älskad.
Nästan alla har sina familjer nu, det går på parmiddagar och olika evenemang med barnen. Jag kan inte råför det men jag känner ingen glädje i saker jag gör, jag känner mig bara så misslyckad som inte klarar av att uppfylla den enda drömmen jag haft i mitt liv. Att få bilda en egen familj med massor med kärlek.
Jag hittar inget som kan ge mig mening med livet, jag brinner inte för något och jag tycker ingenting är speciellt meningsfullt och kul.
Jag vet att jag låter som en tragisk bitter fitta och kanske är det just det jag är, jag vet inte men det enda jag vill med livet är att få vara men en man som älskar mig och som jag älskar. Jag vill krypa in i en trygg varm famn och känna mig betydelsefull och älskad.
Det ända jag vill är att bli älskad.
Sinnesro
Har precis hittat din blogg och det gör verkligen ont att läsa det du skriver. Jag är själv lyckligt gift och har svårt att sätta mig in det du skriver men men, nu till min poäng. Människor som är goda, omtänksamma och ödmjuka kommer bli lyckliga. Det kanske tar tid och pressar man sig själv att "hitta" den rätta är det lätt att man bortser från fina människor som för stunden inte känns intressanta. Mitt tips är att även träffa folk som du normalt sett inte skulle vilja träffa för att dom inte är din typ.
