Need You Now
Jobbar och försöker skingra tankarna, men det är svårt.
Jag har inte hört nåt från min bror och hans familj. Så deras beslut om att inte höra av sig verkar kvarstå.
Har inte ens fått pengar för lottot som vi spelar ihop. Men jag försöker att glömma och gå vidare som det så ”fint” heter.
Men det är svårt att glömma och gå vidare, men jag försöker.
Samma sak gäller min älskling, han har inte heller hört av sig, men han har heller inte avvisat mig. Så där är det oklarare vad som gäller.
Vet att han har rättegång i morgon så då tänkte jag sända ett sms och önskar honom lycka till. Då är det faktiskt över en vecka sedan jag skickade något till honom, det har varit ganska svårt att låta bli. Mina sms till honom är min drog. Jag försöker hela tiden skriva ett bra sms som gör att det känns bra för ett par dagar. Men jag försöker att släppa det, försöker låta honom vara. Försöker, men det är svårt.
Vet att mina sms förmodligen ger honom dåligt samvete och ångest och gör så han dricker ännu mera, men jag måste höra av mig minst en gång i veckan, så rädd att han ska glömma mig eller inte våga komma tillbaka när han är nykter.
Vet att jag inte kan få honom sluta dricka, vet att det bara är han som kan fatta beslutet, men på något sätt försöker jag skriva det där perfekta smsét som ska få honom att ta steget.
Jag vet att det inte fungerar så, men jag hoppas ändå att väcka honom på nåt sätt.
Vill ju att han ska komma tillbaka till mig och kämpa mot suget och alkoholen. Men han stänger mig ute helt.
Även om jag säkert ska vara tacksam att han inte blandar in mig i sitt missbruk så saknar jag honom så mycket att en del av mig vill vara med och supa bara för att få vara honom nära.
Men jag antar eller hoppas att jag tillhör den andra delen av hans liv, den nyktra och den bra och jag kan väl bara be till högre makter att han ska vilja komma tillbaka till den delen en vacker dag. Till mig och nykterheten.
Men just nu vill jag bara ha honom tillbaka, nykter eller inte skiter jag i just nu, ärligt. Saknaden är för stor, jag orkar inte tänka rätt. Jag vill bara hålla om honom. Så det är nog tur att han är ”klok” och håller sig borta.
Om det nu är därför han håller sig borta?!
Det är nog min största rädsla att han håller sig borta för att han skiter i mig, att han inte vill vara tillsammans med mig längre. Att han helt enkelt inte är kär i mig.
Om jag bara viste till 100% att det ”bara” var alkoholen som gjorde att han inte hörde av sig, att han älskade mig jätte mycket men just nu älskade han spriten lite mer och att han sen kommer tillbaka, om jag bara viste att det var så, om jag hade garantier. Då skulle jag kunna vänta i evigheter och inte vara lika ledsen.
Men jag vet inte till 100% att det är så.
Jag vet att han är ute och super och att han skiter i allt, just nu är det alkoholen som är hans allt.
Jag vet att han har ångest och känner skam. Men jag vet inte om han kommer tillbaka och jag vet inte om ha är kär i mig än.
Han sa ju bara puss puss vi hörs sen. Sen gick han ut till spriten och har inte hört av sig på snart 2 månader.
Alla vill att jag ska glömma honom och gå vidare, nästan alla tjatar och gnäller, vissa har ju till och med sagt upp bekantskapen med mig. Bara för att jag väntar, älskar och hoppas.
För mig är det obegripligt hur man kan svika någon som mår dåligt och hur man tror att man bara kan vara vänner när allt är bra och kul. De som inte vill vara min vän nu, behöver heller inte vara min vän när jag mår bra.
Detta gäller ju även familjen. Även om blod är tjockare än vatten så kan man inte bete sig hur som hälst och sen tro att allt ska vara bra sen.
Det gör så enormt ont att de inte vill stötta mig eller ens ringa och höra om jag lever.
Efter allt jag gjort för dom känns det extra jobbigt, men denna gång tänker inte jag bara förlåta och förlåta, nu får det vara nog.
Jag gör så gott jag kan, jag lever och försöker ta en dag i taget, går till min terapeut och jag går på möten. Jag försöker leva ett normalt liv trots saknaden och smärtan.
Helgen min var okej, hade en kompis över fredag till lördag vi har inte setts på över 3 mån då hon varit hos sin pojkvän. Så det blev mycket prata om allt som hänt och sen fick jag se fina förlovningsringen.
Men hon var lite tyst, vet inte om det va mig det var fel på eller om hon inte mådde helt okej, hon sa inte vad det va, det gjorde mig osäker eftersom jag som vanligt är rädd att inte räcka till och inte duga, så jag gjorde vad jag kunde för att få henne pratglad men lyckades inte så bra och sen somnade hon.
På lördagen åkte vi till stan och hon fortsatta att vara tyst till och från men vi hade ganska trevligt ändå och det blev det lite sol och glass på stan innan jag mötte nästa kompis för ytligare glass i solen och sen lite mat, första maten på uteservering, men med Cola light.
Funderar ju allvarligt på att bli nykterist bara för att jag hatar vad spriten gör mot människor. Även om jag inte personligen har problem med spriten så förstör den ju folk i min närhet som i sin tur förstör mitt liv. Så jag tänker nog bli nykterist i någon sorts protest. Dricker ju nästan aldrig iaf så jag kan lika gärna skita i det helt.
Söndagen var tom och tyst, ingen hade tid eller lust att göra något, så jag satt bara hemma och gjorde inget. Blev lite ”tycka synd om sig själv” stunder, vet att det kanske inte är bra och inte rätt men när man sitter helt ensam och bara har tystnaden och katterna som sällskap så kommer ju tankarna ibland, speciellt nu när även min egna familj sviker.
På kvällen gick jag på ett al-anon möte och det gjorde mig lite starkare, det är en liten och mysig grupp. Förra gången var vi bara dock bara två personer och men då lärde vi två verkligen känna varandra, hon är go och jag tror vi kommer gå på även andra möten ihop. Vi funderar på att gå på ett acoa möte (Adult Children of Alcoholics). Hon brukar gå på dom och säger att dom är bra.
Toppen för mig, jag behöver möten och jag behöver verkligen någon att gå med, steget var stort för mig att gå helt själv på ett möte. För ca 10 år sedan när min lillebror var ny i nykterheten gick jag på en del möten, men det var nästan alltid med min svägerska så jag var trygg, sen började jag gå lite själv, men gick då till samma möte, samma lokal och samma folk, jag kände mig trygg och där trivdes jag. Vane människa som jag är och osäker när jag ska göra saker ensam så var det toppen att ha en och samma grupp att gå till, nu när mitt liv började komma i kapp mig för ca 1 år sedan vill jag gå dit igen, men då fanns inte gruppen kvar. Så det blev inget, men sen så tog jag mod och kraft till mig och Jag mailade en vän som jag hade i den gruppen och vi började maila och skulle men när jag kom hem från min semestervecka hade jag fått mail från hennes son, hon hade avlidit i en stroke. Hon betydde mycket för mig, även om vi inte haft kontakt på några år, hon gav mig trygghet på mötena och jag trivdes med henne, jag är tacksam att jag hann maila henne och berätta att jag saknade henne, men jag undrar varför hon ryktes bort precis nu när vi fått upp kontakten.
Mötet i söndags var bra, vi blev fem personer och planerna att kanske följa med på Gotland konventet nästa år föddes lite. Nu när jag lärt känna några kanske man kan följa med, kan ju vara roligt. Dom ska vara jätte bra. Nu har vi ju ett år på oss att förbereda oss mentalt, får se om vi vågar åka iväg.
På mötena gråter jag som ett barn och berättar allt som sker, ingen dömer och ingen avbryter, det är skönt även om jag ibland önskar att någon kunde förklara hur min alkoholist tänker och vad de tror kommer ske i framtiden.
Så jag ska nu gå till en riktig spåkärring och spå mig. Bokade tid förra veckan och i eftermiddag är det dags. Spännande, hoppas att jag får lite vägledning i vad som komma skall. Alt kommer ju kanske inte stämma och jag får väl ta allt med lite nya salt, men kanske kan hon ge mig lite hopp och lite vägledning. Vem vet, det är värt ett försök.
Hon kanske får kontakt med min mamma?! Man vet aldrig. Har ju aldrig provat och provar man inte så får man inget veta. Jag tycker det ska bli spännande.
Just nu gör jag vad som hälst för att finna lite svar.
Längtar tills jag ska träffa min terapeut, hon är jätte bra och brukar ge mig kraft och hopp.
Jag önskar så att jag fick veta om han kommer tillbaka någon gång eller ej. Om han lämnat mig eller om han ”bara” är inne i sitt missbruk och kommer snart.
Ovissheten gör mig tokig.
Allt han sa och lovade vill jag ju tro på, men nu har det snart gått två månader så vågar jag tro och hoppas att det fortfarande gäller?
Tror ingen förstår hur nära vi kom varandra och hur mycket han betyder för mig.
Hur mycket kraft och lycka han gav mig och hur fin och stark våran kärlek var. Ingen har någonsin visat mig så mycket kärlek och fått mig må så bra som han.
Jag har aldrig känt mig så omtyckt och trygg i hela mitt liv. Ja sa ofta till honom att han va för bra för att vara sann och att han måste ha kommit från en annan planet. Han skattade och sa att han kom från pluto.
Fan vad jag saknar honom och hans skratt, det är sjukt. Jag vet inte hur länge jag orkar.
Jag försöker att inte tänka på honom, försöker fokusera på annat, men det är svårt, väldigt svårt.
Värst är när man är ensam.
Han är inte bara mannen i mitt hjärta utan även min bästa vän, ingen har någonsin förstått mig så bra som han, vi kunde prata i timmar och han fick mig alltid att skratta och känna mig lycklig, stark och betydelsefull.
Saknar honom så mycket, undrar om han tänker på mig också ibland.
Lyssnar på denna låt, stämmer så bra, behöver honom så himla mycket just nu.
Lady Antebellum - Need you now
Picture perfect memories,
Scattered all around the floor.
Reaching for the phone cause, I can't fight it any more.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.
It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.
Another shot of whiskey, can't stop looking at the door.
Wishing you'd come sweeping in the way you did before.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.
It's a quarter after one, I'm a little drunk,
And I need you now.
Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.
Yes I'd rather hurt than feel nothing at all.
It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
And I said I wouldn't call but I'm a little drunk and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.
I just need you now.
Oh baby I need you now.
Sinnesro
