Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Jag mår ganska bra idag, va hos min terapeut igår och hon får mig att må bra, jag längtar efter henne och jag önskar jag kunde gå hos henne varje dag, men det är tyvärr bara en gång i veckan.

Börjat tänka ganska mycket på mig själv och mitt mående, det händer grejer med mig nu. Egentligen började det för ett tag sedan, men nu ser jag det och förstår vad som hände. Tack vare mitt arbete och tack vare min terapeut.

När jag träffade min älskling R så hände något med mig, han väckte något i mig som förändrade mig.
Jag kände mig älskad. Han var så kär i mig och jag kände verkligen hur kär han var och hur mycket jag betydde för honom. Han var stolt över mig och tyckte jag var vacker och snygg. Han fick mig känna mig omtyckt och kvinnlig, vacker och behövd. Han fick mig att må bra och jag kände för första gången att jag är värd kärlek och att han kan ge mig den kärleken. Någon jag tycke om tyckte lika mycket om mig.

Att känna äkta kärlek av någon var något nytt för mig och det gjorde saker med mitt inre. Jag behövde inte ta skit från folk, jag behöver inte folk som inte tycker om mig, nu när jag hade R. Han fick mig att känna att jag behövde inte folk omkring mig om de inte gav mig bra energi. Nu hade jag R och det var han och jag mot världen. Jag hade kärlek och jag hade trygghet och dessutom än vän, bättre än många andra. Han gav mig mod och styrka att se att jag faktiskt är bra och inte behöver ta skit och bara kritik av folk.

Detta satte igång en process, som jag nu känner mer och mer växer i mig. Jag ser folk runt mig på ett annat sätt och jag hör vad de säger med andra öron. Många vänner och bekanta till mig är ju faktiskt rent elaka!

Jag har många runt om mig som talar om för mig vad jag bör göra och vad jag bör ändra på. Att jag ska träna på olika saker och arbeta med mig själv. Att jag ska skaffa mig en hobby, att jag bör sluta med det ena efter det andra och att jag bör börja med olika saker och beteenden. Mycket stämmer självklart och jag vet att de säger det av välmening men det är inte så nyttigt att bara få höra att allt är fel med en.
Det är tydligen mycket i mig jag måste ändra på. Folk talar ofta om för mig vad jag ska ändra på och vad jag bör göra.
Duger inte jag som jag är? Är inte jag bra ändå?
Varför tala om alla mina fel hela tiden, kan de inte tala om vad jag är bra på?
Folk är duktiga på att kritisera mig men det ger sällan mig beröm.
Jag får sällan höra att - Du som är så bra på att… kan väl osv.
Utan mera , du kanske borde tänka si eller kanske borde göra så istället?
Du måste förstå att folk kanske inte förstår dig och att de tycker du är konstig, det är ju ganska ovanligt att man är som du ex, älskar så mycket eller inte ger upp osv.

Ett tydligt exempel är en vän till mig som inte kan passa tider, hon är alltid sen.
Men istället för att berömma mig som alltid kommer i tid och istället för att ändra på sig själv och försöka börja passa tiderna, så tycker hon att jag ska lära mig att vänta och att det inte är farligt att sitta på en restaurang ensam. Jag ska träna på att vara ensam bland folk och att jag kanske borde släppa på mitt noggranna planerande.
Hon är bra och jag är den som ska ändra på mig.

Jag har för många som kritiserar mig och för få som berömmer mig. Jag måste ta avstånd från människor som ger mig dålig energi.

Jag är faktiskt bra på flera saker.
Ex. på att ta reda på fakta hos myndigheter mm. Jag kan ta reda på rätt mycket om jag vill veta nåt.

Tog ju reda på när min älsklings rättegång skulle vara och igår tog reda på vad domen blev.
Folk skulle nog bli förvånade om de viste hur mycket man har rätt att få veta.
Dom var jätte trevliga på tingsrätten och killen jag pratade med hade till och med varit med i förhandlingarna, jag fick en märklig känsla av avundsjuka, att han hade fått se min älskling, men samtidigt glad över all information jag hade fått. Han hade dykt upp på rättegången och det gjorde mig glad och stolt.

Han dömdes till Skyddstillsyn med särskilda föreskrifter och av rekommendation av frivården så dömds han till ett Återfalls program Presumtion i Frivården
Yes! Han blev dömd till vård! Precis vad “spåtanten” sa.
Nu gäller det bara att ta reda på när vården börjar och hur den ska gå till. För vad exakt detta innebär och när det startar vet jag inte än, men ska självklart ta reda på, fick dock inget svar hos frivården igår. Men att han blev dömd till ett Återfalls program för missbrukare är klart och det känns så bra. Jag tackar de högre makterna.

Självklart söker jag alla info anonymt, vill inte att han ska veta. Då blir det ju psyko varning på mig. He he.
Fast ärligt tå tror jag att han har det på känn hur mycket jag tar reda på. Han vet om mitt kontrollbehov och han vet att jag är smart.
Jag tog ju reda på hans syrras telenummer utan att ens veta hennes namn. Jag är faktiskt smartare än folk tror, speciellt när jag är kär.
Men sen raderade jag hennes nummer för att inte jag skulle höra av mig till henne och sen fick jag ju numret på ett “ärligt” sett genom honom.
Han vet att jag är smart och kan klura ut ett och annat.

Jag måste dock försöka att sluta höra av mig till honom, jag skickar ju minst ett sms i veckan och det är kanske som både “spåtanten” och min terapeut säger, det gör honom bara illa. Han skäms och mår ännu sämre ju snällare jag är. Kanske måste jag låta honom vara och låta han höra av sig när han är redo.
Tror dock jag kanske måste skicka ett sms till honom där jag förklarar att jag börjar känna mig dum när jag sänder sms och det är bättre han hör av sig när han känner sig redo och Jag finns här.
Få se hur jag gör.

Kanske är det lättare för mig att sluta smsa honom då. Ni ser, det är inte bara han som är missbrukare jag super ju sms kan man säga.
Så törstig som en alkis kan vara så starkt är suget för mig att sända ett sms till honom och jag hittar på dåliga ursäkter för att få sända ett sms till honom och jag kan liksom inte sluta. Minst 1 sms i veckan måste jag sända, det är min drog.

Nu har jag pratat med Frivården och självklart kan de inte berätta om just hans fall men de berättade för mig vad det innebar och hur det kommer gå till generellt.
Han kommer gå behandling 90 min i veckan i 8 veckor. I dessa samtal försöker de se varför han tagit återfall, vad det beror på och hur han ska kunna förebygga flera återfall.
Sen måste han var 3e vecka kontakta frivården för samtal. Det var allt. Lite besviken att det inte var mera vård, men jag hoppas att han frågar och ber om mera vård.
Detta är ju iaf en början och jag hoppas att det får honom att vakna och vilja tillbaka till nykterheten.
Hon jag pratade med var helt underbar, hon va så himla go mot mig och vi pratade ganska länge om situationen även om vi aldrig nämnde hans namn.
Tror dock att hon kanske kommer förstå vem det handlar om senare om hon träffar honom men tror bara det gynnar honom att hon vet att det finns folk i hans närhet som stöttar honom och finns där för honom.

Hon undrade hur jag mådde och om jag hade tagit tag i någon anhörig grupp och jag berättade att jag gick på Al-anon, ho tyckte det var jätte bra och tyckte jag skulle fortsätta med det.
Jag berättade att jag är så ledsen att han inte hör av sig. Jag vill ju hjälpa och finnas där för honom och stötta honom. Hon förklarade för mig att han inte kan höra av sig nu, skammen är för stor just nu för honom för att orka göra det. Men förr eller senare kommer han vara tvungen att höra av sig till mig, och blir han nykter och jobbar i programmet så kommer han få kraft att höra av sig, allt kan han ju eftersom han är 12 stegare.
Det kändes jätte bra att prata med henne och jag hoppas och ber att min älskling får henne som sin handledare eller vad hon kan tänkas ha för titel.

Jag tror faktiskt hon kommer lägga lite extra tid och energi på honom, det lät så när hon pratade med mig. Jag grät ju i telefonen så klart, det gör jag ju alltid när jag ska försöka berätta hur bra vi hade det innan återfallet och hur mycket jag bryr mig och älskar honom. Jag berättade att han inte hört av sig på två månader och hur mycket jag vill att han ska veta att jag finns här för honom och att jag väntar och tror på honom, men att han inte släpper in mig.
Hon sa många bra och kloka saker och eftersom hon faktiskt jobbar med just detta så tror jag hon har rätt.
Hon trodde han vet att jag finns här men att skammen gör att han inte kan höra av sig just nu men att ha kommer höra av sig när han mår bättre. Det var skönt att höra.
Hon förstod att jag hade hoppats på mera vård men kanske kan detta vara en start för honom att komma tillbaka till programmet. Jag tänker be varje dag för det.

Även om jag har svårt för att be så är det ända jag kan göra och hjälper det så är det värt att känna sig lite knasig och fånig. Jag ska be varje dag, en liten stilla bön om hjälp kan ju inte skada iaf.

Jobbar mycket med mig själv nu faktiskt, i går träffade jag några gamla barndomsvänner.
Vi var ju ett gäng som umgicks stenhård i gymnasiet. Vi var sex tjejer som alltid umgicks. Men efter skolan tappade vi kontakten och blev väl lite osams typ,
Några har jag träffat redan, började träffa några av de gamla vännerna förra året, det va kul och en sten lättnade från mitt bröst.
Nu var det dags för resten av gänget och även det gick bra och det var både kul och skönt.
Hoppas att detta även kan leda till att jag kan få veta lite om mig själv som jag förträngt, de kanske minns mer än jag.
Det är dags för mig att reda ut i mitt inre och läka de såren som ligger och varar.

Det är ganska mycket som händer i mitt inre, jag hoppas att jag går mot en starkare och modigare framtid. Jag vill ju må bra och känna mig glad och stark. Jag måste bygga upp min självkänsla. Och känna att Jag är bra som jag är.

Men det är svårt att bli stark och må bra när man hela tiden trycks ner, antingen massa folk som kritiserar och vill förändra mig. Eller så ser jag massa saker om min älskling som påminner och gör mig ledsen och när inget av det hänt på ett par dagar då kommer andra saker, som tex nu har bilen gått sönder och är på verkstan, Kommer kosta mig 3.000 kr samtidigt har Comviq haft data problem under 2009 så de har inte tagit betalt för alla samtalen så jag fick en faktura på över 1.000 kr + alla andra räkningar såklart. Så jag hade räkningar på över 12.000 kr och sen bilens reparation på det. Det är fan inte lätt att bo ensam.
Det är dyrt och tråkigt att bo ensam, det suger.
Det gör ju inte saknade mindre av min älskling.

Men jag försöker vara tacksam.
Dagens tacksamhet: Han kommer få vård. Jag har träffat mina gamla vänner och fått nya och tagit upp gamla 12 stegs vänner.
Dagens hjälp: Att inte skicka ett sms till min älskling idag.

Sinnesro