Abstinens?
Jobbig natt.
Kunde inte sova, svettades, frös, ångest, panik, saknad.
Tankarna snurrade. Minnen, allt vi gjort allt vi sagt.
Varför sa jag så, varför sa jag inte si osv.
Började leta fel på mig själv, att jag gjorde så att han tog ett återfall, att jag pressat honom eller sagt något som gjorde honom törstig.
Jag vet att det inte är så det fungerar, men tankarna snurrade ändå så.
Längtade efter hans kropp, saknade att ha sex med honom, mindes hans underbara kyssar, hans händer mot min kropp. Han är så bra i sängen, jag har aldrig kunnat njuta så med någon annan och då hann vi ändå inte lära känna våra kroppar, vi hade ju precis börjat.
Saknaden gjorde att jag trodde jag skulle kvävas. Låg i min säng och vände och vred på mig, svetten rann längst ryggen, panik och oro höll mig vaken.
Kallsvettades, mådde illa, fick magknip, fick svårt att andas. Lugnade ner mig, bad en bön, tog tio djupa andetag, gick upp och drack vatten, kissade. Provade allt, det höll ett par minuter sen började det om igen och så höll jag på i 4-5 timmar. Måste ha somnat runt 01 på natten trots allt. Klockan ringde 5, upp och jobba, trött och mentalt slut. Men jag hade överlevt en natt till utan min älskling.
Han har snart varit borta i 3 månader, herre gu. Snart har det gått tre månader.
Sista gången vi hördes var den 29 mars på kvällen, han måste gått ut strax efter vi pratade. Fan vad jag saknar hans röst. Jag döööör.
1 vecka och 3 dagar sedan jag smsade honom. Abstinens. Vill ringa, vill maila, vill smsa. Men jag måste låta honom vara.
Letar febrilt efter något spår på facebook, men hittar inget sedan den 26 maj.
Vart är han, vad gör han? Hur länge ska han supa, hur länge ska han var borta? Kommer han höra av sig? När hör han av sig? Frågorna snurrar i huvudet och jag kan inte sluta älta dessa frågor, vill hitta ett svar, en garanti, bevis.
Jag vet att han lever för det är ju bara 8 dagar sedan jag fick en leveransrapport på mitt sms, så då måste han ju slagit på telefonen.
Att han inte svarar, att han inte hör av sig, beror på att han skäms och har dåligt samvete och att han tycker om mig. Säger dom som påstå sig kunna detta. Jag hoppas dom har rätt. Men tänk om de har fel, tänk om han inte vill veta av mig?!
Men borde han inte skickat ett sms till mig då att jag ska sluta höra av mig? Borde han inte radera mig från facebook eller skicka ett fuck off mail?
Samma frågor och samma ältande varje dag, varje timme, om och om snurrar orden i mitt huvud.
Om jag bara viste, om han bara hörde av sig. Om jag bara vågade lita på att han fortfarande tycker om mig eller om jag bara kunde lämna över och låta livet ske.
Men jag är för rädd, rädd för att förlora honom, rädd för att bli övergiven, rädd för att jag aldrig mer ska få hålla om honom. Jag älskar honom med hela mitt hjärta, mer än jag någonsin älskat någon.
Orkar inte med denna smärta. Snälla få denna smärta att försvinna.
Sinnesro
