Orkar inte känna
Jobbar med gråten i halsen.
Kan inte fatta att du tagit bort mig som vän på facebook, vi har varit vänner där så länge, sedan årsskiftet 2007/2008. Vi har alltid puffat på varande och slängt iväg en kommentar, nu är du bara borta.
Det är så tomt, det gör så ont.
Jag har inte sett att du skrivit till någon, jag har bara sett att du raderat massor, ja nästan allt du skrivit till alla de senaste månaderna. Allt är nästan borta.
Antar du går igenom någon process. Hoppas det är som ”O” sa, att du tagit bort mig för att jag står dig nära. De som betyder mest och bryr sig mest, raderas för att man ska orka.
Jag hoppas det är så och jag ber för att det ska vara så.
Om det inte är så, om det är så att du vill att det skall vara slut och du aldrig mera vill se mig så tycker jag det är grymt elakt att inte säga det till mig.
Du sa, att när du går ut i missbruk så kan du inte höra av dig för det är för jobbigt och det ger sådan ångest, jag sa att jag alltid skulle vänta vad som än sker och jag har hela tiden visat dig att jag väntar och kämpar för dig. Jag har inte pressat och gnatat på dig utan bara sagt att jag finns kvar och att jag älskar dig och väntar på dig.
Du kunde sagt något, slängt iväg ett sms på fyllan eller vad som helst bara skrivit att jag inte ska vänta. Men du valde tystheten och tystheten sa du ju betydde att det gjorde för ont för att du tyckte om mig. Så hur ska jag veta vad du menar.
Nästan alla tycker jag är knäpp, några vänner tycker jag ska göra en ordentlig psykutredning för att jag är så psykiskt ostabil. Hm det kändes ju inte bättre när de sa det precis.
Jag är inte knäpp, jag bara mår dåligt och just nu är mitt hjärta krossat igen. Jag är ensam och övergiven när jag äntligen hittade dig som såg mig och som var så kär i mig.
Du var pusselbiten som fattats hela mitt liv och nu står jag här ensam igen.
Är det så konstigt att jag är ledsen, rädd och mår dåligt, du är inte hos mig.
Du stöter bort mig.
Varför kan jag inte få vara där du är?
Känner skuld, är det mitt fel? Är det mitt fel att du tog bort mig på facebook? Min sida var ju mycket om dig, låtar och saker som du vet handlade om dig, var det därför?
Men du behövde ju inte titta på min sida.
Måste släppa tankarna, måste sluta grubbla, vad du än gör och vad som än händer så kanske du tycker om mig och kanske ses vi igen och kan börja på nytt. Jag älskar dig.
Fan, jag orkar inte böla på jobbet, orkar inte få ångest igen orkar inte.
Jag orkar inte känna, orkar inte leva. Fan fan fan….
Sinnesro
