Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Varit ett par tuffa dygn. I natt hade jag grym ångest igen, saknar dig så enormt och är så rädd för att du inte vill ha mig, att jag gjort något fel och att det är jag som är trög som inte fattar dina pikar.
Men idag känner jag mig lite starkare, känner att jag har kraft att vänta på dig.
Jag har varit med vänner som ger mig styrka och som tror på oss, der gör att jag mår bra och att jag får kraft. Ska vara mera med dom som får mig att må bra.

Sista nattpasset på jobbet, sen går jag på semester, blandade känslor.
Skönt att vara ledig, men jag hade ju velat vara ledig ihop med dig som vi planerade.
Vi som skulle förlova oss och allt.  Jag hoppas vi får en ny chans, älskar dig så.

Ska försöka göra det bästa jag kan av semestern, försöka att inte vara inne på facebook och se att vi inte är vänner.
Alla som förstår sig på missbrukare säger att du tagit bort mig för att du inte orkar se mig och alla kort och minnen. Att det gör för ont just nu. Jag väljer att tro på dom som varit i samma sits som dig.

Om du verkligen inte ville jag skulle vänta borde ju du vid detta laget skrivit ett sms och sagt det, du vet ju att jag är ganska envis och att om du vill bli av med mig måste du nog säga det, men det säger du inte. Du ber mig inte sluta. Jag har inte gett upp på snart fyra månader.

Jag försöker leva och stå ut utan dig, försöker få dagarna att gå och få livet att kännas meningsfullt, det är svårt kan jag säga. Jag har många gånger jag velat dö. För jag orkar inte leva med denna smärta, ingen verkar förstå hur enormt ont det gör. Denna ständiga ångest, saknad och panik. Jag orkar inte leva med denna smärta. Men jag måste leva, för din skull om inte annat och för mina katter.

Ibland önskar jag att jag hade någon drog som lindrade, tänker på alla missbrukare som hittat sin grej som dövar. Jag hittade aldrig något, provade aldrig droger och kommer aldrig att göra. Tur är nog det, hade nog fastnat direkt, eller kanske inte, tror mitt kontrollbehov är för stort, det är därför jag inte tycker om fyllan. Tappar kontrollen och det kan jag inte, därför har jag aldrig tyckt om att vara full, förmodligen därför jag inte häller provat en drog starkare än treo.
Men jag hittade därför aldrig något som hjälpte, lite lindrar det ju att skada mig själv, lite lindrar ju det att skriva listor och föra statistik, men det tar inte bort ångesten och smärtan helt, den lindras bara en kort stund, så jag lever med den här jävla smärtan nästan hela tiden. Mer eller mindre iaf. Det ända som hjälper är tron att du ska komma tillbaka. Utan den tron skulle jag inte överleva.

Jag har inte skurit mig mera, jag känner mig starkare nu. Men i morgon ska jag genomlida smärta, jag ska vaxa mig, brasiliansk vaxning. Kommer göra grymt ont säger alla, men det kommer bli fint.
Aldrig gjort det förr, jag är ju bästa vän med min rakhyveln som du vet. Men nu ska det friseras som aldrig förr. Synd att du inte är här och får se resultatet.
Jag längtar efter smärtan och efter att bli av med allt hår, sparat i 10 dagar och det är olidligt. Hatar hår! Längtar tills i morgon.


I morgon börjar min tre veckors ledighet, tyvärr utan dig.
Ska försöka vara med vänner som ger mig kraft under semestern, ska gå på massa möten. Kanske prova öppna aa möten också. Men bara här i min stad, inte i din stad, du ska få ha dina möten i fred. Jag går bara i Stockholm, lovar.
Ska åka till nya ställen och träffa nytt folk och vara med de vänner som ger mig mod och stryka.
Orkar inte höra mina negativa kompisar som säger att du inte vill ha mig och att du kanske har en ny tjej osv. Vill inte höra, orkar inte höra. Det ger mig ångest i flera dygn och den ångesten orkar jag inte ha. Jag väljer att tro på dig och på oss, därför att jag gör det, jag tror på oss! Och för att ångesten kan jag inte hantera nu när min terapeut är på semester och jag ska försöka ha det bra på min egna semester.
Du bara måste komma tillbaka sen när vi bägge mår bättre, det bara är så. Du och jag var menade för varandra. De kände vi ju på en gång. Det kan ju inte ha ändrats.

Jag ska ta en dag i taget, tills du kommer tillbaka.
Har några delmål som jag ska klara, mitt första mål när min terapeut kommer tillbaka, fyra veckor kvar. Sen ska jag börja träna v35.
Men en dag i taget, och i dag ska jag jobba och i morgon börjar semestern. Det är svårt att ta en dag i taget är alltid minst en dag framför. Ibland är jag redan vid julafton. Nåja en dag i taget ska jag försöka leva. Jag ska klara av att vänta på dig, en dag i taget.

Jag har kraft att vänta på dig för du är värd all smärta och alla tårar, för jag älskar dig!

Sinnesro