Jobbig natt.
Saknaden i natt var jobbig, kunde inte sova. Tänkte bara på dig. Rädd att du inte ska höra av dig, rädd att du inte vill ha mig, rädd, livrädd.
Började läsa dina gamla sms, du skrev alltid så fina sms om att jag var världens finaste tjej, att du tänker på mig, att du saknar mig och sen massa pussar och mys.
Saknaden blev självklart ännu värre, efter 15 sms slutade jag läsa, då grät jag ändå så mycket att jag inte kunde se mobilen längre.
Ingen kan skriva så underbara sms som du. Saknar dina sms, saknar din doft, dina kyssar, dina kramar, hela dig.
Jag vet inte hur jag ska överleva om du inte hör av dig och jag vet inte hur jag ska göra för att överleva medans jag väntar tills du hör av dig.
Låg och vred mig i sängen, gick upp, grät, saknade, skärpte mig. peppade mig, försökte sova, kunde inte sov, det blev för varmt, tittade på tv, gick upp igen, saknade, grät, skärpte mig och så höll jag på tills jag till slut somnade vid två tiden, väckarklockan ringde kl fem, dags att gå upp och jobba, jag har överlevt en natt till utan dig.
Jag vet att du är mannen i mitt liv, att du alltid kommer finnas i mitt hjärta, vad som än sker.
Min oro och ego gör att jag får panik när du inte hör av dig.
Har svårt att acceptera att du måste tillfriskna utan mig, jag vill vara med, jag vill vara vid din sida. Jag har så svårt att acceptera att du inte orkar, kan eller får ringa mig. Tankarna att du vill bli av med mig tar över ibland. Jag är så rädd att dina känslor förändrats, men egentligen varför skulle dom det? Du var ju kär i mig när du var nykter så varför skulle det förändras? Men varför inte, känslor verkar försvinna så fort för vissa, men du är ju inte som alla andra, du är ju speciell, du är ju som ingen annan, det vet jag ju.
Men vad vet jag, jag har ju blivit grundlurad förut….Men inte av dig.
Tankarna snurrar. Är det rätt av mig att inte höra av mig? Ska jag låta dig vara och vänta, eller ska jag höra av mig?
Din syster borde ju säga att jag frågat efter dig och att jag finns här. Kanske räcker det?
Om jag bara viste vad du ville och vad som var bäst för sitt tillfriskande.
Var och badade i går med en kompis och hennes kille. De kom och hämtade mig, sen åkte vi och badade och efter vi badat lite åkte vi hem till mig, åt middag och kollade på en dvd film, sen blev det lite fotbolls vm innan de åkte hem och jag skulle försöka sova.
Du skulle gilla dom. Dom skulle absolut gilla dig. Dom verkar tro på oss. Du fattades men jag är glad att du är på ett behandlingshem och tar hand om dig och din nykterhet.
Väntar på dig.
Jan inte sluta älta om det är rätt eller fel av mig att inte höra av mig.
7 juni skickad senaste smset till dig, skrev: Hej baby. Hoppas du är okej. Jag gör vad som helst för att hjälpa dig, det hoppas jag du vet. Men då måste du släppa in mig. Jag börjar känna mig dum som smsar när du inte svarar. Kanske bättre du hör av dig när du kan och orkar. Jag finns här och väntar på dig. Älskar dig. Puss Din XXX
Sen har jag låtit dig vara, över en månad nu. Förra veckan smsade jag med din syster, jag antar du får reda på det. Jag hoppas det. Vill att du ska veta att jag finns här, står vid din sida.
Men borde jag säga det mera, eller vet du? Kanske ska jag låta dig komma när du är redo.
Spåtanten sa det, terapeuten säger det och alla mina vänner som orkar svara säger att det är bättre att jag låter dig vara.
De på Al-anon säger att jag måste släppa taget och att när jag släpper taget och lämnar över så kommer du höra av dig.
Varför är det så jobbigt att inte försöka nå dig? Är det mitt egna missbruk och abstinens som gör sig påmind eller är det så att jag gör fel?
Här är en låt text som jag funderar på att maila dig. Har inte bestämt mig ännu, vet inte om det är fånigt. Men texten är så fin och den passar så bra på vad jag känner för dig.
När stormen river, när broarna brinner
När hopp och mening, bara försvinner
När du känner dig liten, och när ingen finns där
Då är du ändå aldrig ensam, så länge jag finns här
Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå
Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet
Om dom du litar på sviker, om din dröm föll i sär
Då kan jag påminna dig om, hur mycket du är värd
Den där rädslan du känner, ja den är inte du
Och hur skrämmande den än verkar, så ebbar den ut
Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå
Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Och jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet
Så när du inte längre orkar, då orkar jag för två
När du inte ser nån utväg, då hittar jag en ändå
Du har givit mig så mycket genom åren som har gått
Är det största man kan få, det har jag fått
Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet
Och det vet jag att du vet
Önskar att du på något sett läste det jag skriver, men ingen vet om denna blogg, inte ens du. Min förra blogg vet du om, men jag kan och vill inte skriva mer i den, det blev för öppet, alla vet vem jag är där och jag vill att du och jag ska vara anonyma, alla behöver inte veta allt. Så jag startade denna blogg, där du och jag kan vara anonyma, där jag kan skriva av mig. Måste ventilera mina känslor, kan inte hålla dom inom mig, kvävs snart av min ångest och saknad.
Men du och jag förblir anonyma i denna blogg.
Hoppas någon där ute kan hjälpa mig, att någon orkar stötta mig tills du kommer tillbaka.
Jag väntar här på dig och jobbar med mig själv, så jag är stark och trygg när du kommer tillbaka.
Du äger mitt hjärta.
Sinnesro
