Drömmer om dig varje natt
Vaken, dricker morgon kaffe, solen lyser utanför och jag borde njuta och vara glad över sommaren.
Men du fattas!
Varje natt drömmer jag om dig, varje morgon vaknar jag med färska minnen av dig. Du går inte att glömma, du etsar dig kvar på min hornhinna.
Du är alltid i minna tankar.
Få förstår, men jag orkar inte längre bry mig vad andra tycker. Orkar inte förklara och försvara min kärlek till dig. Jag älskar dig, så enkelt är det.
I natt drämde jag att jag var på behandlingshemmet hos dig. Du satt i en sjukhussäng med massa slangar som gav dig näring och renade din kropp från droger och alkohol. Jag vet ju att det inte fungerar så men i drömmarna så blir ju allt lite konstigt.
Jag satt bredvid sängen, du hade en vit skjorta på dig, en sjukhus skjorta som i amerikanska filmer typ.
Du skulle satsa på att bli nykter nu och sa att du inte kunde vara tillsammans med mig, det gjorde ont och jag grät och skrek.
Sen drömde jag om hur du och jag åt tåra på mitt jobb och allt var bra, du och jag var så lyckliga. Du mådde jätte bra och vi var så lyckliga. Varför vi åt massa tårta på mitt jobb fattar jag inte och hur den andra drömmen slutade vet jag inte heller.
Men drömmar är så konstiga och snurriga, så vem fattar?
Men jag fattar vad allt kommer ifrån, mitt inre.
Jag är så rädd att mista dig, fast jag kanske redan mist dig.
Jag tror fortfarande att du har känslor kvar för mig, det känns så i min mage. Men jag vet inte när du kommer höra av dig och om du någonsin kommer göra det.
Jag vet inte vad du kommer säga, kanske vill du inte ha mig, kanske älskar du mig.
Jag vet inte och det är hopp och förtvivlan om vartannat. Jag tror på oss och jag tror på kärleken, men den svarta djävulen som många av mina vänner älskar att föda skriker att du inte tycker om mig, att du vill vara ifred och att du skulle hört av dig om du tyckte om mig.
Jag vet att de tycker jag är knäpp som fortfarande tror och hoppas på dig. Men jag känner i mitt inre att jag måste det. Innan du sagt något annat så är du fortfarande min pojkvän. Du sa att du aldrig skulle lämna mig och om du mot förmodan någon gång skulle göra slut skulle du göra det öga mot öga. Du är alkis men inte dum i huvudet, sa du.
Jag tror på dig, du är en god människa och du vill inte göra mig illa. Du kommer höra av dig och du kommer ge mig ett besked och en förklaring, jag vet det och jag måste tro på det.
Jag måste hela tiden påminna mig om allt du sagt och allt du gjort för att den svarta djävulen ska tystna. Om jag håller mig till fakta så tystnar han, men när alla tjatar om OM och KANSKE så föds onda tankar.
Han kanske tycker det är skönt att du inte hör av dig nu, att du äntligen fattat.
Han kanske har en ny tjej, han kanske faktiskt aldrig var kär i dig. Om han verkligen tyckte om dig skulle han inte gjort så, och om han tyckte om dig skulle han väl hört av sig. Om om och kanske kanske. Suck. Det gör ont. Orkar inte höra på den svarta djävulen. Orkar inte , vill inte.
Fakta är det du sa innan du gick ut. Du sa att du var jätte kär i mig. Du ville ha barn med mig i framtiden, du ville förlova dig med mig till sommaren, du ville åka och campa med mig. Du kunde inte lova mig nykterhet men du skulle verkligen försöka och om du tog ett återfall skulle det inte vara så länge och du skulle försöka höra av dig,
Jag skulle aldrig behöva oroa mig för att du skulle vara otrogen, du skulle aldrig vara det, speciellt inte när du dricker för då skiter du i allt, bara ölen som existerar.
Om du mot förmodan skulle göra slut skulle du säga det.
Om du nu inte kände något för mig, skulle du väl slängt iväg ett sms och bett mig låta dig vara. Jag har ju sänt minst ett sms i veckan, ibland upp till tre stycken i veckan i över två månader, jag har ringt till ditt förra hem och jag har kontaktat din syster vid ett flertal tillfällen.
Om du nu sket i mig, då skulle du väl bett mig dra åt helvette, men du har inte sagt nåt. Du har inte gjort slut och du har inte bett mig dra åt helvette, du har inte ens tagit bort mig från facebook.
Allt du sa och allt du gjorde för mig innan du “gick ut” var ren kärlek, du gjorde och sa saker ingen annan man sagt och gjort för mig förut. Du tittade på mig som om jag vore det vackraste du sett och du fick mig känna mig älskad och omtyckt som ingen anan. Hur kan det vara fel och lögn?
Du var den första människan som såg mig och som ville se hela mig på 24 år. Hur kan det vara fel och en lögn?
Ärligt, är det ingen där ute som förstår mig? Är det ingen som tycker fakta talar för oss och att djävulen borde tystna snart?
Äh egentligen skiter jag i om jag har stöd från någon och om någon fattar, jag älskar dig oavsett vad andra tror och tycker. Jag kommer kämpa för dig länge till, rätt eller fel får vi se. Men kärleken styr man inte över. Kärleken kan ingen bestämma över.
Sinnesro
