Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Efter allt som hänt, känner jag mig tom och trött.
Vet inte vad jag ska göra nu och vet inte vad jag känner. Ibland saknar jag L och får dåligt samvete att jag inte försökte hjälpa honom mera. Men ibland känner jag mig stolt som stod emot och insåg att bara han kan hjälpa sig själv och att jag mår bäst av att hålla mig borta och att jag måste tänka på mig själv i första hand. Men det är tomt och trist utan hans sms och telefonsamtal. Men jag försöker att minnas hans sluddriga och släpiga röst när han ringde påverkad och svamlade osammanhängande och osannolika historier. Men ibland minns jag bara de fina gulliga orden och samtalen vi hade när han inte var påverkad. Kanske saknar jag bara någon, kanske är det inte L. Men han var grymt snygg och go. Men nu är han borta. Ingen aning vart han är eller hur han mår.

Saknaden av R försvinner inte även om bilden på min hornhinna börjar bli lite suddig. Jag har bestämt mig för att skicka ett julkort. Rätt eller fel är frågan, men det kan ju knappast skada, han kan ju inte tycka sämre om mig iaf. ”God jul & Gott nytt år du finns i mina tankar” Sen får jag se vad som händer. Hör han inte av sig så måste jag väl försöka ge upp.  Jag undrar hur han mår, vad han gör och vart han är. Inte hittat ett spår av honom på internet. Han finns inte på facebook och hans sk flickvän har inte nämnt honom på facebook, på gott och ont. Han lever iaf, det vet jag och den där Kattis står det ju fortfarande att hon har ett förhållande och årsdagen är fortfarande min och Rs.
Jag kan inte sluta analysera och undra. Vad hände och varför? Vad gör han och har jag en chans att få honom tillbaka?

Jag har iaf ingen ny flirt eller ny dejt på gång. Det är helt tomt, finns inte någon, inte ens någon att fantisera om. Helt tomt, tomt, tomt, tomt.
Inte en flirt på t banan, inte något gamalt x att ringa, inget.
Idol på fredagarna och Jay Smith är det närmaste jag kommer en man. Och på fredag är även det slut, för då är det finalen.

Men dagarna går och i helgen var jag ledig.
På lördagen var jag hemma, städade, julpyntade, bakade och slappade. Skulle till E-tuna och parta men verken jag eller min vän i E-tuna kände oss uppåt efter veckans dumpningar och svek. Vädret var inte heller att något körväder, så vi avbokade och jag blev hemma. Det var en skön dag och jag och katterna hade riktigt mysigt.  Somnade ganska tidigt, trött.

På söndagen var jag på julmarknad i västerort bland alla par och familjer, hundar och ungar, och sen jag och min väninna. Det var trevligt och vackert med snön som glittrade men som vanligt så kände jag mig ganska så ensam bland alla familjer och barn. Dessutom är eventuellt min väninna gravid med sin sambo. Ingen vet om det mer än jag.  Om de är gravida så är det i ett väldigt tidigt stadie. Jag är glad för deras skull om det skulle vara så. Men jag blir också rädd, rädd för hon är en av de få vännerna jag har kvar eftersom hennes första son är tonåring så har hon och jag kunnat göra ganska mycket ihop. Men snart är hon förmodligen småbarnsförälder igen. De jobbar på det iaf.
Men jag hoppas ändå för hennes skull att de nu väntar barn. De blir deras första tillsammans.
Hon har länge sagt att hon vill att vi ska skaffa barn samtidigt, men det kommer inte bli så. Men självklart är jag super glad för deras skull, men som sagt lite rädd.

Jag tycker väldigt mycket om mina vänner och jag är väldigt tacksam att jag blir bjuden på bio, middagar, glögg osv. Men jag känner mig ofta som femte hjulet eller som ett p piller då det alltid är par och sen jag. Så det är alltid med blandade känslor man kommer, jag är glad och tacksam över att jag är bjuden men jag vet att ensamheten kommer kännas och göra ont.
Men tacksamheten och glädjen att vara välkommen vinner, jag går nästan alltid på allting jag blir bjuden på om jag är ledig. Oavsett om jag vill eller inte så går jag.

Helgen gick fort och nu är det jobb som gäller i nästan 10 dagar i sträck.
Känner mig bara tom och trött. Känns som om jag står still och trampar vatten eller nåt. Livet känns trist och meningslöst och jag ser inte fram emot något. Jo idol på fredag såklart, men annars är mitt liv rätt tomt och trist just nu.
Men i morgon ska jag tröst shoppa med en av mina längsta och absolut bästa vän. Så det ska iaf bli kul.  Shopping hjälper mot mycket.

Sinnesro