Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Såg att du var inne på facebook i helgen, i lördags la du upp en ny bild, du var så snygg och nu ser du ut som den killen jag såg sist, nykter och frisk. Du såg verkligen ut som den killen jag föll för igen. Dina ögon lös härligt blåa och mitt hjärta slog dubbla slag när jag såg den nya snygga bilen. Men det gjorde lite ont att du inte passade på att skriva till mig när du ändå var inne på nätet, men du hade säker dina skäl. Men jag får ändå panik och blir rädd när du inte hör av dig.
På söndagen var bilden borta, vet inte varför du tog bort den, vet inte vad du gjorde mer på facebook för du skrev inte till mig och jag ser inte om du skrev till någon annan, inte något till dom jag brukar kika på.
Det var skönt att se att du ser ut att må bra, men det är så jobbigt att inte få vara delaktig, att inte få hjälpa och stötta. Jag vill ju vara vid din sida.
Vad gör du och vart är du? Jag tror att du har permission ibland och att det är då du kan komma åt facebook, jag tror kortet du la upp i lördags är taget hemma hos din syster. Men jag vet absolut ingenting, jag bara spekulerar och funderar. Vet inte ens varför jag sitter och spekulerar, för vad spelar det för roll vart du är och vart korten är tagna. Varför du inte skriver till mig och hur ofta du har permission, inget spelar ju egentligen ingen roll, men jag funderar och spekulerar varje dag, hela tiden vänder jag och vrider jag på allt och spekulerar vad som sker och inte sker i ditt liv och jag drömmer och tänker tillbaka.
Jag är nästa säker på att du fortfarande är kvar på behandlingshemmet och att du är hos sin syster någon helg ibland på permission. Jag tror att du inte kan/får kontakta mig förrän du är tryggare i din nykterhet.
Men du kontaktade mig för tre veckor sedan och det betyder att jag finns kvar i ditt hjärta. Det är egentligen det som är vikigast. Jag måste påminna mig om att du faktiskt skrev till mig, helt frivilligt kontaktade du mig, det ska jag vara tacksam över och inte glömma. Du har känslor kvar för mig och du tänker på mig.
Men det är jätte jobbigt för mig att inte få stötta och hjälpa dig. Jag vill ju vara hos dig och finnas för dig, jag vill stötta dig.
Jag är rädd och ensam utan dig. Det gör ont när jag inte får vara den som tröstar dig.
Men jag antar jag ska vara tacksam att du gör detta på ditt sätt och att du är nykter, din nykterhet är viktigast. Hur sjukt det än kanske är så önskar jag att du bjuder mig till ditt behandlingshem så jag får vara en del av din behandling, jag skulle vara så stolt över att få vara det. Vill hjälpa, vill vara delaktig, vill vara ditt stöd.
Jag saknar dig, saknar dig så det gör ont. Orkar inte leva utan dig.

Sitter på jobbet, vill bara hem och gråta, ingen bra dag, det är värre idag än det var igår. Vet inte varför, vet inte om jag drömde mer i natt eller om det har med din bild på facebook. Kanske är det bara en dålig dag, vad vet jag. Men det gör ont och jag saknar dig. Jag vill vara i din famn nu.

Helgen var okej, var och rensade min kompis sambos förra lägenhet och sen åkte vi på tatueringsmässan på kvällen, försökte som vanligt shoppa bort sakanden av dig.
Söndagen blev det Ikea och även där försökte jag shoppa bort saknaden av dig med en ny lampa, men det hjälpte inte så jag åkte och gosade lite med gudbarnen mina och tog en fika, hjälpte tillfärlligt med deras kramar men sen blev det hem till ensamheten igen. Stack iväg på ett al-anon möte på kvällen, det hjälper alltid, man får ett lugn och sen den berömda sinnesron så när jag kom hem blev det en sen middag och sen somna i sängen med tv´n på.

Sov dåligt i natt, drömde mardrömmar, och hostade mycket, blir inte av med hostan efter förkylningen.
Drömde att min lapptop blev stulen på tunnelbanan, alla dina kort, allt var borta, jag fick panik och vaknade, så skönt att det var en dröm. och sen drömde jag att du och jag var i någon konstig hinderbana, med massa monster och sen du och jag som skulle ta oss igenom en hinderbanan. Det var jätte läskigt och jag var så rädd att tappa bort dig i de mörka tunnlarna.
Jag drömmer så mycket konstigt och jag drömmer alltid om dig.
Vissa dagar gör saknade så enormt ont och idag är det en sådan dag igen.
Längtar tills på torsdag då jag ska till terapeuten, måste höra med henne om jag inte snart kan och får skicka ett litet sms till dig. Men jag vill inte förstöra för dig så jag måste höra med henne så jag inte förstör ditt mående. Din nykterhet är ju viktigast, utan den finns det ju ingen framtid för dig eller för mig.

Fan vad jag saknar dig älskling. Trycket över bröstet vill inte släppa idag.

Sinnesro