Jag har gjort Service
Igår öppnade jag mitt första möte och jag startade dessutom sinnesro bönen. Jag höll inte i mötet men jag var den som fixade allt innan mötet. Nästa söndag ska jag också öppna så jag har kvar nycklarna, det känns bra att öppna, då gör jag service men jag slipper ha så mycket högläsning, det är nog det som jag tycker är jobbigast på 12 stegs möten, all text. Jag kan läs stegen och traditionerna men alla annan text tycker jag är jobbig, jag har svårt för högläsning pga. min dyslexi och jag har svårt att höra texterna helt, då mina tankar är någon annan stans hela tiden, jag försöker lyssna och förstå men det är svårt.
Igår hade vi stegmöte i steg 5 och det blir då ganska mycket text, men jag slapp läsa, så skönt. Läste istället två steg och två traditioner. Det är skönt att det inte finns några måsten och att det är en så mysig och bra grupp som jag känner mig trygg i. Här känner jag att jag kan vara mig själv och bara göra det kan känner mig redo för.
Man känner igen sig så väl i andras delningar och många verkar känna igen sig i mina delningar. Det är en kvinna som alltid kommer fram till mig efteråt och säger massa kloka ord och att hon känner igen sig i mig, jag tycker om henne. Jag tycker om alla men R är nog den jag skulle vilja ha som sponsor när jag kommer så långt. Jag tycker verkligen om henne och hon har levt med en blandmissbrukare och haft missbrukande föräldrar så hon har lite samma bakgrund som jag.
Mötet var bra igår jag fick stöd och kraft att vänta på dig och att släppa taget. Du måste få göra detta i din tid, jag skrev till dig att jag finns kvar här och om du inte ville det skulle du säga det till mig. Jag håller det jag lovar och väntar på dig.
Jag önskar jag fick vara en del i din tillfriskning men du verkar vilja göra din behandling själv och på ditt sätt och det respekterar jag. Men saknaden av dig är olidlig ska du veta, jag vet att din nykterhet måste komma först och att jag måste ha tålamod och behålla mitt lugn, mitt förstånd förstår detta men mitt hjärta skriker efter dig och vill ha dig hos mig, mitt hjärta stressar och pressar, ger ångest och panik, för jag älskar dig så mycket och är så rädd att mista dig.
Idag ska jag äntligen till min terapeut efter jobbet, ska bli så skönt att träffa henne igen. Hon brukar kunna ge mig ett lugn och en enorm kraft. Hon tror verkligen på oss. Hon tycker så mycket om dig. Det känns så skönt att prata med henne, hon förstår och hon peppar mig, hon får mig att tänka rätt och hon har haft rätt i allt hon sagt till mig så jag tror verkligen på henne. Hon är jätte bra och hon ger mig styrka att vänta och kämpa för dig.
Men det är mycket jag måste jobba med, dels mina negativa tankar, mitt kontrollbehov, rädsla, ångest och min konflikträdsla.
Jag kan rabbla upp massa beteenden jag måste jobba på. Men jag tar en sak i taget, en dag i taget. Just nu vill jag bara bli av med ångesten och saknaden, sen min konflikträdsla och kontrollbehovet så jag kan släppa taget och låta saker ske.
Känner mig osocial och irriterad på många i min närhet, framförallt vissa kollegor, jag bara kräks på deras nyfikenhet och deras översociala sätt. Jag har ingen lust att kallprata med alla och jag vill inte dela med mig om allt längre. Så trött på folk och känner mig betydligt osocialare än jag brukar vara. Dessutom jobbar jag med flera kollegor som sitter och är sociala med kunderna istället för att jobba, jag blir tokig då jag får jobba desto mera för att dom är så jävla slöa och översociala.. Irriterande.
Saknar våra samtal, du fick mig att skratta och må bra. Det är verkligen tomt utan våra samtal.
I morgon ska jag på massage och fixa ögonbrynen, det ska också bli skönt, behöver fixa mig och stressa ner. Axlarna är stenhårda och nacken gör ont.
Saknar dina vackra händer på min kropp. Men så länge får jag nöja mig med detta.
Sinnesro
