Åter Ångest och rädsla

Hade ett långt och bra samtal med en manlig kollega och vän i natt. Han är verkligen gullig och vi hade ett bra samtal och han hjälpte mig bli av med ångesten och lite av rädslan.
Han vet hur det är och vi deppade ihop och stöttade varandra.
Det vad precis vad jag behövde i natt.

Sen när jag kom hem i morse sov jag i två timmar, drömde om M och vaknade av att telefonen ringde men det var inte han.
Sov orolig någon timme till men sen va det dags att gå upp och fixa sig till överrasknings festen som vi skulle ha i Sigtuna för min kära vän som fyller 40år.
Jag hann kommentera M´s status på facebook, han är verkligen nere och har det tufft nu, han saknar sin morfar och jag gav honom några tröstande ord som han gillade och bara det lilla gav mig kraft.

Jag vet att jag är sjuk i huvudet, men jag är van vid att folk dissar mig, försvinner och bara ignorerar mig helt och det är min stora fobi och rädsla, så bara ett litet tecken av bekräftelse håller mig på bättre humör ett tag.

Sen gillade han ett kort på en annan tjej, som visserligen är tillsammans med en kille som är hans kompis, men han gillar inte mina kort, men hennes, svartsjukan började pyra.
Sen blev han kompis med en ny tjej på facebook…..paniken och ångesten var tillbaka.
Så trött på mig själv.

Nu jävlar ska jag sätta fokus på träningen och spara pengar.
Tänker inte kontakta en kille, är det någon som vill prata med mig eller träffa mig så kan dom höra av sig.  Jag måste sluta tänka och hoppas, helt enkelt försöka bara låta alla vara tills dom vill ha kontakt med mig.
Lättare sagt än gjort .

Behövs så lite, så är jag där igen. Det är verkligen jobbigt, jag vill inte må så här. Jag orkar inte vara rädd för att han inte ska vilja ha mig.

När jag ser att han varit inne på facebook och skrivit eller gillat något men inte gillat eller skrivit något till mig, blir jag svettig, pulsen ökar och det hettar i ansiktet och paniken kommer innan jag hinner tolka vad han sagt eller gjort. Rädslan av att se något som gör ont är så stor och eftersom jag så ofta i mitt liv fått se saker på det sättet så reagerar min kropp direkt.
I psykologin pratar de om Pavlovs hundar, hundarna fick höra en klocka plinga innan de fick mat och efter ett kort tag började hundarna drägla när de hörde klockan plinga. Betingad respons.
Precis så är det för mig, jag blir rädd, blir varm, svetten kommer, pulsen ökar, ansiktet blir varmt och rött så fort jag ser att han skrivit på facebook, sen när jag läst och analyserat allt han gjort kan jag sakta lugna mig, ibland tar det bara några sekunder och ibland tar det minuter eller timmar, det beror ju på vad han skrivit eller gjort.
 
Hur störd har jag blivit av de störda relationerna jag haft? Helt galat ju. Den första relationen när jag var 16-17 år har nog skadat mig mest, det var då allt började, sen har det bara rullat på. Folk har behandlat mig illa och sårat mig och jag har skapat panik ångest och andra sjuka beteenden.
Jag har jobbet mycket med mig själv och gör än och jag vet att det är fler än jag som känner så här, tror alla som varit riktigt kära blivit sårade känner igen sig. Men folk pratar inte om detta.

Först förlorade jag min mamma och sedan rullade det på att förlora och förlora och förlora.

Orkar inte förlora mera, vill bara känna trygghet och kärlek.
Börjar ge upp.

/Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0