Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Inget spår av R på hela Internet vad jag kan se. Saknar honom och nu kommer även tårarna igen. Vad ska jag göra med hans saker? Ska jag försöka nå honom igen? Varför är han spårlöst borta och varför lämnade han mig efter jag väntat på honom i 7 månader?
Saknar honom så mycket och det blir självklart ännu mera nu när M är så konstig.

Idag hörde M inte av sig på hela dagen, han puffade mig på facebook 3 gånger men nu på kvällen har han även slutat med det.
Jag sände ett sms och frågade om de hade kul igår och om han va sliten idag. Fick svar på 2 sek att han var grymt sliten och att de hade kul igår. Han skrev Puss men annars va smset kort och trist.
Svarade att jag tänkte på honom och att han kunde höra av sig i morn om han kände för det eller i kväll om han hade trist, men det smset svarade han inte ens på. Antar att jag åter igen är dumpad, han verkar iaf inte speciellt intresserad längre. Vet inte vad som hände han var så på och allt gick så bra sen i fredags va han lite off och i går när jag ringde lät han glad och go men hörde inte av sig mera och idag helt tyst igen. Känns skit trist. Gör mig rätt deppig faktiskt.

R gjorde aldrig så. Vi hade kontakt varje dag från första stund. Han fick mig aldrig att tveka. Han var precis så som jag drömt att en kille ska vara. Han var min prins han gjorde inte ett misstag tills han försvann. Vi var så lika, allt var så rätt med honom, inga tvivel.
Det gör ont. Saknar honom.

Har grymma kramper i magen, vet inte vad det är för jag har inte kommit i kontakt med de jag är allergisk mot. Antingen är det något annat, eller så är jag allergisk mot något nytt.
Magen krampar och det gör grymt ont. vet inte vad det är, gör så förbannat ont speciellt om jag äter eller dricker. Ju tommare magen är ju längre uppehåll mellan kramperna.
Måste väl söka läkare om det inte går över men min allergi fanns det ingen medicin emot och ingen utredning att göra utan bara för mig att undvika det jag vet jag inte tål.

Nu kom ett kort svar från M, han ska ringa mig i morn och sen frågade han vad jag gjort idag. Så han dissar mig inte helt men han är inte lika på och gullig. Jag förstår mig inte på folk, kanske passar jag inte in i det sociala normala beteenden. Det var bara R som va som jag.
Jag har alltid känt mig annorlunda och utanför utom med R
Nu ska man försöka träffa nya människor och jag greppar inte det sociala spelet. Jag tycker att om man tycker om någon så vill man prata med den människan varje dag även om man är trött eller bakfull. Men så är det tydligen inte, folk har tydligen dagar då de inte ens orkar smsa. Men jag fattar inte, jag känner mig dissad. Jag vill känna mig betydelsefull och saknad och hur jobbigt är det att skicka ett sms? Är jag inte värd mera?

Nu kommer lite sms trots allt, men det var ändå jag som började och jag vet inte om jag inbillar mig men får en känsla av att han är lite bakis kåt.
Jag kanske är väldigt misstänksam men jag har blivit så otroligt många gånger utnyttjad till bara en sak så jag tolkar mycket till sex. Jag har så många gånger varit kär i någon som bara haft mig som en leksak, så jag är på min vakt och försöker att inte hamna där igen. Jag är ingen 071 tjej man bara kan ringa eller snusk smsa med. Jag vill ha mera.
Men det är svårt ibland och veta vad som är antydningar och inte.
Det var enklare med R, vi pratade samma språk

Dessutom antydde han aldrig något om sex, bara hur fin jag var och hur kär han va i mig och hur mycket han saknade mig.

Men kanske överdriver jag, kanske är Ms avsikter goda och jag som larvar mig, men jag blir så osäker när han försvinner eller är off ett par dagar.

Dejting är inte min grej. Jag tycker det är jobbigt för antingen är jag inte intresserad eller jätte intresserad. Allt eller inget, svart eller vitt allt i mitt liv är så. Jag har svårt att tolka folk i det där konstiga sociala spelet då man inte ska vara för på eller av. Tycker jag om någon eller är nyfiken på någon vill jag höras mycket och ofta, jag vill känna mig speciell och uppvaktad.
Det var så enkelt med R vi var av samma sort.

Vet inte om M är så intresserad av mig. Får se om han hör av sig i morgon, för nu ör det jag som hört av mig till honom i 3 dagar, nu får bollen vara hos honom om han är intresserad.

Men utan honom är jag 100% tillbaka på R….

Sinnesro

Mår inge bra, ledsen. Saknar R och jag saknar M.

M har inte hört av sig, han spelar poker och dricker öl med sina vänner, en tjej som alltid skriver till honom skrev även idag. ”Låter bra men hallå, bild som piggar upp var det ju också” Kändes inte bra att hon skrev så.
De verkar prata i telefon och uppenbarligen skicka bilder till varandra, vet inte vad det är mellan dom men jag vill inte vara en i mängden.
Jag vet att vi aldrig setts och att vi inte har ihop det men om vi pratar i telefonen och vi smsarar varandra och även skriver puss till varandra så vill inte jag att han gör det till flera.
Jag är bara sån. Ska jag försöka glömma R och involvera mig i något nytt vill jag kunna känna tillit och att det ska vara en bra kille som kan ge mig mera glädje inte mera sorg.
Inte ett sms har jag fått idag. Bara ca 4 puffar på facebook, men gud vet hur många han puffar….och vad är egentligen en puff på facebook?
Det känns inte bra att han inte hör av sig och att andra tjejer skriver till honom och ganska tydligt talar om att de pratar i telefonen och skickar bilder till varandra.

Det var annorlunda med R.
Jag litade och kände mig trygg hos R från första stunden, jag tvivlade aldrig på honom och jag var aldrig orolig att han skulle vara med någon annan, jag litade på honom från dag 1. Även när han var ute på återfallet så litade jag på honom. Jag kände mig så trygg och jag kände en sådan tillit till honom, ingen har fått mig att känna så.
Jag litade på R från första sekund.

Nu känns det inte alls bra med M, jag vågar inte lita på honom, inte än iaf. Han hör inte av sig och andra tjejer skriver till honom, så va det inte med R.

Killen jag tröstade mig med i E-tuna, han som var så snygg och kysste så bra, han var uppenbarligen förlovad och hans tjej verkar så lycklig på facebook.

Mitt x i Turkiet har en ny tjej från Norge som han säger att han älskar, han kallar henne askim och massa andra fina ord, öppet på facebook så jag antar det är väldigt seriöst.

R hittar jag inte ett spår av på Internet sedan den 6 okt. Hans jävla flickvän skriver inget om honom heller.

Jag sitter på jobbet och känner mig så jävla bortglömd och ratad.

Inge bra alls…

Sinnesro

Jag fick för ovanlighetens skull kommentarer i min blogg igår. En tjej skrev och hon gav mig mod. Hon gav mig en låt, texten sa så mycket. Den gav mig lite, lite mod. Kanske ska jag försöka lite till.
Kanske ska jag försöka lite till att släppa honom, glömma honom och försöka ge denna M en chans.
Önskar att R inte fanns i mitt hjärta så hårt, att minnena inte gjorde så ont och att sorgen inte var så stor. Saknar honom, men jag ska försöka ett tag till att glömma honom.

Tack alla ni som stöttar mig, tack alla ni som tänker på mig, tack alla som läser min blogg och tack alla ni som kommenterar. Tack alla vänner som grattade mig i går. Tack för jag är fysiskt frisk, tack för att jag inte behövde gråta på min födelsedag och tack för att jag fick vakna en morgon till. Tack för att det finns en morgondag och tack för att jag trots allt överlever även denna sorg. Tack för den tiden som var.

I går fyllde jag som sagt år, de flesta kom ihåg att gratta mig. Ingen överraskade mig direkt, någon gammal skolkompis som kom ihåg mig på facebook som va lite kul, men ingen större överraskning. Men en helt okej födelsedag.

M var bra konstig ett par dagar och jag började känna en besvikelse. Måndag hörde han inte av sig alls, trots att jag skickade ett sms till honom. Det gjorde mig skeptisk och besviken, sen igår hörde jag ingenting förrän på kvällen och då kom ett kort sms. ”Grattis på dig sötis. Kram” Gulligt javisst men betydligt mindre gulligt än vad han brukar vara.
Jag blev jätte besviken och stött. Vadå, vad menar han. Han brukar ju skicka massor med långa gulliga sms varje dag och det brukar vara pussar och kel i massor. Nu är han tyst en hel dag och sen på min födelsedag kommer ett kort sms med en Kram?!
Direkt blev jag skeptisk och besviken, ja nästan lite ledsen faktiskt. Tankarna kom direkt på R. Det var inte meningen att jag skulle glömma honom, det är meningen att jag ska vänta på honom tänkte jag.
Men sen såg jag på facebook att M jobbade och satt på en långkörning. Efter ett tag bestämde jag mig. Jag ringer honom och kollar läget. Vinna eller försvinna. Skit samma, jag ringer och kollar läget och det gjorde jag. Han svarade efter ett par signaler och han sa heeeej sötis när han hörde att det var jag. Jag sa att jag såg att han satt på en långkörning och jag tänkte bara hålla honom sällskap så han inte somnar vid ratten om han nu ville ha sällskap.
Han ville ha sällskap och det fanns en förklaring på att han va så tyst. Han hade inga batterier kvar i sin mobil och tjänste telefonen får han inte använda privat men han frågade om jag ville ringa på den trots att det var telia och dyrt. Så jag ringde upp och vi pratade i 3 timmar. Dyrt kanske men jag tror det va värt det för nu fick jag svaret på varför han varit så tyst, han jobbar som ett svin var 3e vecka och nu är det en sådan vecka, så han har knappt sovit och därför även fått migrän så han va helt off och orkade inget. Men nu pratade vi på, och vi kom bra överens och jag förklarade att jag tyckte det va viktigt att man är tydlig och att jag inte fattar pikar så är jag för ”på” så får han säga till, och det sa han var självklart så nu var det klart.
Lika bra att vara rak från början. Det var R och jag och jag tyckte det var så skönt att vi alltid var så är lika och raka och allt blev så enkelt då, sen blev det ju som det blev men det kan man ju aldrig förutspå och det finns ju inga garantier, men mer än så här kan jag ju inte göra. Jag säger att jag vill ha rak kommunikation och inga pikar för pikar kan man dubbeltolka och missförstå så säg rakt ut vad som är rätt eller fel!.
Tror att samtalet igår var bra trots allt, för idag ramlar smsen in redan från klockan 8 på morgonen. Precis så ska det vara. Tror jag börjar bli lite intresserad av denna M……

8 månader av sorg, tårar, längtan och förtvivlan får räcka, nu måste jag försöka leva igen.
M verkar vara en jätte bra kille och på många sätt påminner han om R, så jag hoppas att det kan bli något mera. Bara han inte har ett missbruk…snälla ingen missbrukare nu. Det enda han verkar missbruka är sitt xbox, han är en xbox nörd som han själv kallar det, och det är bättre det. En xbox nörd passar mig perfekt bara han inte dricker öl varje gång han spelar xbox så är jag nöjd.
Men som sagt det finns inga garantier, en vän till mig levde med sin man i 25 år innan det upptäcktes att han hade ett kraftigt spelmissbruk och hade massor med skulder som han skaffat sig bakom hennes rygg. Så det finns aldrig några garantier. Kärlek kan ta slut, alla kan vara otrogna och alla kan bli missbrukare, det finns så mycket missbruk, alkohol, droger, spel, mat, sex, träning, arbete osv. Det är lätt att döma missbrukare men vi kan alla hamna där och det är inte bara alkisarna på parkbänkarna eller heroinisterna på plattan som är missbrukare. De är bara ca 1 % av missbrukarna du ser där. Det är i hemmet och på jobbet och i vardagen alla missbrukare är, de syns inte och det märks inte. Men dom finns, tro mig!

Ingen förstod att min pappa var alkoholist och aldrig var helt nykter, ingen såg det. Han söp varje dag efter min mamma dog, i 20 år söp han utan att någon märkte något. Han jobbade, han städade och han var hel och ren, utsidan på våran familj var bra, men insidan var sorg, missbruk och saknad. Min Pappa var deprimerad och bar en enorm sorg efter att min mamma dog, alkoholen hjälpte honom överleva antar jag men samtidigt inte. Ingen i våran familj fick hjälp eller stöd efter min mammas död och det ledde till att min pappa och min lillbror hamnade i ett missbruk och jag hamnade i ett annat sorts missbruk, att ta hand om dom och inte se mig själv eller bli sedd av någon. Min dröm blev att prinsen på vit springare skulle komma med lycka och kärlek, föra mig bort från allt och leva lyckliga i alla våra dagar och på något sätt lever jag kvar där. Att någon ska älska mig, se mig och göra mig lycklig.
R va den första att förstå mig, men han var själv sjuk och orkade och kunde inte bära det lasset, han ville nog men var själv för sjuk. Vi får se om det blir R, M eller någon annan som blir min prins som ser och älskar mig.
Men jag måste fortsätta leta efter lyckan och kärleken och jag måste jobba med mig själv och låta det lilla rädda barnet inom mig, växa upp, sörja min mamma och lära mig att leva på nåt sätt. Detta är dock betydligt lättare att säga än att göra. Men jag ska försöka och jag ska försöka ge M en ärlig chans.

Sinnesro

”Bästa sättet att komma över någon är att komma under någon”

Sinnesro

Idag är det då min födelsedag och morgonen börjar med att jag saknar R mer än på länge, det gör så satans ont idag.
Inte sett ett spår av honom på ett bra tag, kan ju inte låta bli att kika runt lite på nätet, men som sagt inte ett tecken och den där jävla Kattis har inte skrivit nåt om honom heller bara om sina hästar och hundar. Jag kan inte låta bli att undra hur han mår och hur det går för honom, är han nykter eller full?
Det står fortfarande vårat års datum på facebook. Den dagen va så underbar, det är nog den finaste dagen i mitt liv, den dagen var magisk. Det var massor med snö och solen sken, en grymt fin vinterdag. Första kyssen var vid statyn vid Uppsala tågstation. Vi var så lyckliga och kära, den dagen var magisk på alla sätt.
Jag vet att det är länge sedan nu, men jag har liksom stannat där.

Jag vet att jag måste gå vidare nu och att det bästa sättet är att låta tankarna falla på någon annan. Men det går trögt. Men M är go och han är på god väg att få mig att gå vidare. Han är riktigt fin och ser bra ut på ”pappret” så att säga. Men vi har ju inte träffats än och jag känner honom inte än. Men på ”pappret” ser allt bra ut, än så länge.

Men M hörde aldrig av sig igår. Jag sände ett sms vid lunch men han svarade aldrig och han hörde aldrig av sig på kvällen heller.

Det gjorde mig besviken och saknaden av R blev värre. Jag jämför allt med R och han hörde alltid av sig och svarade alltid på mina sms. Tills han gick ut på det stora återfallet.

M är nykter, M är frisk men han valde att inte svara på mitt sms igår. Han var på facebook och han skrev till några vänner, han hade en långkörning med jobbet. Men han valde alltså att inte ringa eller messa mig. Jag blev besviken. Jag är fortfarande besviken. Han brukar höra av sig varje dag, han har ju verkligen uppvaktat mig typ och han har alltid svara på mina sms men han var tyst i förrgår men svarade på mitt sms men i går svarade han inte ens på mitt sms så….Ingen bra känsla. Ska bli intressant och se om han grattar mig idag på min födelsedag. Han har varit inne på facebook iaf, han har puffat mig, men inte grattat mig. Återstår att de om jag har blivit dumpad eller inte, men besviken är jag, tycker iaf att man svarar när man får ett sms. Eller? Men nu tänker inte jag höra av mig mera.

Ska bli intressant och se vilka som kommer ihåg mig överhuvudtaget. Har fått ganska många sms och gratulationer på facebook nu på morgonen, men inget från M och sannolikheten att R ska minnas min födelsedag är ju minimal om inte obefintlig, då vi inte ens är vänner på facebook längre. Även om ett jag nästan skulle kunna döda för en gratulation från honom så får jag nog helt enkelt inse att det inte kommer komma en sådan.
Många grattis har jag redan fått men än så länge inga direkta överraskande gratulationer, utan mera de som jag förväntade mig skulle komma ihåg eller se på facebook. Men dagen har bara börjat.
Hoppas att någon oväntad hör av sig. Skulle vara kul. Skulle behöva det.

Sinnesro

Tiden går, jag har inte sett honom inne på facebook på två veckor, hon har inte heller skrivit något på facebook om honom. Ingeting vet jag. Men jag saknar honom fortfarande. Jag tänker på honom nästan hela tiden och han fattas.
Men jag försöker glömma.

M fortsätter att skicka fina sms och hans sms hjälper. Men igår var han tyst, trots att jag sänt ett sms på morgonen så fick jag inget svar på hela dagen. Han drack med några kompisar på lördagen så jag anade att det hade med det att göra men jag bestämde mig för att vara rak och ärlig, bära eller brista. Så jag skrev att jag tyckte han va tyst och att jag saknade hans sms och hans röst. Då kom ett svar efter en timme och sen kom en rad med sms tills jag somnade. Det va som jag trodde han va trött och sliten efter kvällen med vännerna, de hade haft en hemma fest med ”lips” (x-box singstar) Det blev nog ett antal öl och jag vet inte hur mycket han dricker eller hur ofta eller på vilket sätt, men han vet min inställning och att jag knappt dricker alls. Det verkar han respektera och förstå .Men det är ju inga garantier. Han verkar vara en bra kille med ”sunda” alkoholvanor, men man vet ju aldrig. Jag hoppas att vi kan träffas snart så jag vet om det klickar eller inte, för hur bra allt kan se ut på pappret så är det ändå klicket som avgör.
Kan han få mitt hjärta att slå? Kan han få mig kär trots R? Eller kan han åtminstone få mig att känna hopp om att det går att komma över R? Jag vill ta nästa kliv nu. Jag vill slippa tänka på R hela tiden, för det gör ont.

Kan fortfarande inte fatta hur det blev som det blev, den fina kille som var så kär i mig och som lät mig vänta och gav mig hopp, hur kunde han skriva ett så kallt och konstigt meddelande. Vad har hänt och vad gör han?
Han och hans nya tjej har fortfarande R och min årsdag kvar på facebook, vilket jag tycker är jätte skumt. Sjukt rent av. Men han är nog inte nykter och hon verkar inte heller vara helt ok, men det är ju min åsikt.

Hade en liten fest i helgen eftersom jag fyller år i veckan, det blev en trevlig kväll, många vänner kom och min familj kom. Min älskade bror kom och eftersom hans fru inte kom med så var min bror precis den bror som jag älskar. Alla tyckte han va så annorlunda, han va så avslappnad och vi hade alla så trevligt nu när hans fru inte var med.
Sammanlagt kom det ca 15 pers och jag fick massor med fina presenter. En trevlig kväll, men som vanligt så känner jag mig ensam, aldrig får jag fira min födelsedag med en man som jag älskar, jag minns inte när jag fick göra det. Måste ha varit 1995 tror jag….urk. Jag känner mig så ensam och jag längtar så efter att få gå ut och äta med den jag älskar när jag fyller år, det skulle vara så romantiskt och mysigt, eller att få vara två som står i dörren och tar emot gäster när man har fest. Det har jag aldrig fått uppleva. Det är sådana saker jag saknar nästan mest, att få vara två och att få vara älskad.

Jag minns när min vän A fyllde år i våras och R följde med, det va en så härlig känsla att komma med honom, vi satt hand i hand och fikade med mina vänner och jag var så stolt och lycklig över att vara hans och att han var med mig på kalas. Alla tyckte vi var så söta och att han var så trevlig och fin. Jag var så lycklig och stolt. Jag kände mig så älskad av honom. Jag saknar honom så mycket.

Jag vet att det är fel av mig men jag jämför alla med honom och en del av mig hoppas fortfarande på att allt är en dum fylle grej och att han ska höra av sig när han är nykter och be om förlåtelse för att det är mig han älskar. En liten del av mig har inte gett upp än, även om jag vet att jag inte borde och även om jag vet att det är fel.
Kanske kommer han alltid att finnas i mitt hjärta, kanske kommer jag aldrig över honom helt, eller så kommer M kyssa bort alla gamla minnen.
Jag hoppas på det sistnämnda för jag orkar inte sakna någon som kanske aldrig någonsin vill träffa mig igen.

Idag är det terapi dags igen. Går ju hos terapeuten en gång i veckan och sen går jag på al-anon nästan varje söndag. Jag jobbar verkligen med mig själv, men det går väldigt sakta och många gånger går det även bakåt. Men jag gör så gott jag kan och jag kämpar på, dagarna går men saknaden består.

Sinnesro

Känner att jag har problem med tillit. M smsar och är go men det har varit lite mindre idag, dessutom har han tagit bort en sak jag skrivit på facebook. Jag skrev bara lite på skoj ”Puff Puff, Puss puss ;o)” Eftersom vi puffar på varandra typ 10 gånger per dag, tyckte jag det va lite kul att skiva lite på skoj sådär.
Någon timme senare hade han raderat det. Hm, varför? Har han något att dölja? Direkt blev jag skeptisk och misstänksam. Kanske är det inte så farligt, men jag blir ändå misstänksam. Det skrämde mig.
Men han har skickat sms i dag, inte lika många som vanligt än, men han är dock fortfarande gullig på sms. Men jag drar mig lite tillbaka nu tror jag, men jag ska ringa honom i kväll och prata lite, kanske får jag mer info då.
Men lite skumt tycker jag det är, en sak är säkert jag tänker inte bli någon hemlig lite pinuppa till någon. Glöm det!

Snälla bort från min skalle, låt honom försvinna ur mitt huvud, bedöva mitt hjärta och få mig att sluta minnas, jag vill gå vidare nu.

Varför försvinner han inte ur min skalle? Varför saknar jag honom än och varför fattar jag att han inte tycker om mig och inte vill ha mig? Jag är så trött på att sakna honom och på att tänka tillbaka på den tid vi hade. Jag vill inte och jag orkar inte, men ändå saknar jag honom så in i helvete.

M fortsätter att smsa och ärligt talat så är han underbar med sina sms. Ringde honom i går och vi pratade över två timmar, vi hade lätt för att prata och de va riktigt trevligt.
Hans dialekt måste jag nog bara vänja mig lite med. Ovant men jag vänjer mig nog.
Han var jätte trevlig och jätte go verkligen och på pappret ser allt bra ut. Han vill ha barn. Han hör av sig mycket, han är inte rasist, han har helt okej musiksmak, jobb, snygg klädstil och skosmak. Han verkade inte ha något emot att jag inte dricker så ofta och han verkar lyssna på vad jag säger. Han tror inte han är kattallergisk. Han säger iaf att han tycker om att hålla handen och kramas, men det återstår att se.
Det gäller ju att det klickar när man ses också och det är väl det som skrämmer mig. men just nu känns det som om jag skulle kunna hångla och ha sex med vem som helst. He he.

Vill verkligen inte tänka på R mera nu. Vill inte fortsätta sakna och hopas på att han ska komma tillbaka.
Det tar energi och kraft och jag mår så dåligt av denna saknad och ångest. Jag har älskat och väntat i 7 månader nu och han vill inte ha mig, varför kan jag inte acceptera det och släppa hoppet och saknaden? Det gör fortfarande ont så in i helvete ont.
Det känns som om jag aldrig kommer glömma honom helt. Men jag måste försöka komma vidare nu.
Även om jag tror att han dricker och att det är alkoholen som gjort att han valt att vara med henne och därför valt att ta avstånd från mig så är det ett val han gjort och jag måste acceptera det och försöka att lämna detta bakom mig, men det är jätte svårt. Jag gråter av saknade efter honom varje dag. Det gör så himla ont och det är så mycket som påminner mig om honom och det vi hade.

Men M hjälper mig, han hjälper mig mycket.
Jag får hur många sms som helst, han är så himla go och skriver så mycket fint till mig, han hör av sig det första han gör på morgonen och det sista han gör på kvällen.

Hade min 12 åriga brorson i fredags, vi hade trevligt och mysigt på alla sätt, drack turkiskt te, tittade på film och åt pannkakor. När vi gick och la oss tittade han på mig med stora ögon och frågade hur jag kunde bo så här ensamt, jag svarade att jag inte hade något val. Då säger min älskade lilla brorson. Jag hoppas jag aldrig blir lika ensam som du. Han tittade sorgset på mig och jag försökte le som om att det inte är så jobbigt att vara ensam. Men han såg nog igenom mig. För sen sa han att han aldrig skulle flytta hemifrån om han skulle bli så ensam som jag och han skulle absolut inte flytta förrän han hade en flickvän och sen skulle han ha hund för han ville aldrig någonsin bli lika ensam som jag.
Vad säger man? Jag försökte bara le trots tårarna jag hade i ögonen och säga att det inte var så farligt och att det inte alltid är så lätt att hitta kärleken. Men innerst inne förstod jag honom, vem vill ha det som jag? Inte jag iaf. Vissa är en förebild för barn och vissa som jag, visar sig vara barnens största mardröm.

Jag tänker mer och mer på R igen. Kan inte släppa det, kan inte sluta älta och undra vad fan som hände och när. Varför? Vad menar han? Jag förstår inte.
Jag går in på facebook tittar på hans sida som jag inte kommer in på, sen tittar jag på hans jävla flickväns sida, läser allt och plågar mig själv. Men tack o lov har hon inte skrivit något om honom och han har inte skrivit till henne, men det står att de har en relation och det står fortfarande att de har samma årsdag som jag och R.
Tänker på honom hela tiden, minns allt han sa och allt han gjorde som om det vore igår. Jag saknar honom och jag längtar efter honom. Trots att han inte vill veta av mig.
Jag har så svårt att tro att det är sant, kan liksom inte fatta hans ord. I augusti skriver han till mig, jag känner igen hans ord, det är min gamla vanliga R. Han kallade mig baby och var så där söt som han alltid är mot mig. Sen går det ett par veckor och då kommer ett kallt och elakt meddelande som inte alls stämmer med den R jag känner. Hans ord va så kalla och svenskan var så korrekt. Han skrev tom Med vänliga hälsningar R.
Jag måste väl acceptera att han inte vill ha mig, att han har en flickvän och inte vill vet av mig mera, men jag fattar inte, han vet att jag väntade på honom, han vet att jag stöttade honom och stod vid hans sida och sen bara gick han vidare och det enda han kunde säga var dessa kalla ord. Jag köper det inte, jag kan inte fatta liksom.

Försöker bli arg och glömma, men det går inte. Han är i min skalle hela tiden och allt påminner mig om honom och om oss. Tiden har stått still i min skalle och jag kommer inte ut.
Jag saknar honom hela tiden. Det gör så förbannat ont.
Vill inte älska honom men jag gör det.

J som jag kysste bort en kväll med, han fick mig att glömma en stund, fick mig att må bra, han var ung och han var jätte snygg. Han kunde verkligen få mig att tänka på annat, men han ville inte ses igen, tror han har tjej, misstänker att han kanske tom är förlovad. Om man nu kan lita på facebook.

M smsar mig och det är kul. Han är trevlig och bra på att skicka sms. Men han gör mig osäker. Han bor nästan 40 mil ifrån mig, han har ganska mycket ”ölkort” på facebook. Men han var hemma i helgen och verkar inte ha druckit i helgen som jag fattar det. Kanske kan man se vad det leder, men eftersom jag inte sett honom live så skrämmer det mig och jag jämför allt med R. Men jag försöker, vill så gärna kommer över R.

Hatar ensamheten och jag hatar saknaden. Kan inte smärtan bara försvinna nu och såren läka?

Jag orkar inte sakna R mera nu.

Sinnesro.

Har fått lite styrka, så skönt. Hoppas det håller i sig ett tag. Först köpte jag ett par så in i helvete snygga stövlar i går som dessutom är jätte sköna trots jättehög klack. De va på halva priset så för endast 299kr fick jag ett par jättesnygga ”horstövlar”.
Jag hade egentligen inte råd men när jag såg dom så började affären spela låten som jag och R hade sex till första gången.  Jag började få ångest, jag svettades och rummet började sakta gunga, jag bara ville att de skulle sluta spela låten, jag började må illa och i allt det här så kände jag mig så jävla patetisk, det är en bara en låt, bara ett minne av en kille som inte vill ha mig, varför denna ångest, skärp dig, tänkte jag. I all ångest och förvirring av minnen och ensamhet så bestämde jag mig, jag är värd dessa stövlar. Nu jäklar ska det raggas, sen var dom köpta och jag var ytligare 300 kr fattigare men lite mindre ångest. Tänk vad ett par snygga stövlar kan göra.

Skor dämpar ångest väldigt bra, för en stund.
Jag måste haft väldigt mycket ångest sista åren, för jag har väldigt mycket skor, vissa har jag aldrig ens använt. Men nu ska jag försöka sälja lite på tradera.

I morse fastnade jag åter på facebook och kikade runt. Hamnade på den där Kattis sida och såg att hon skrivit att hon hade det turbulent och hon tackade hennes vänner för deras stöd, hennes vänner hade skrivit att livet består av många gropar och att det bara är att ringa, och massa andra liknade kommentarer och att de skulle ut och festa på lördag och sen skulle livet åter leka och allt vara borta osv.
Skadeglädjen kunde jag bara inte stoppa. Hon har det också jobbigt, verkar vara jävligt jobbigt dessutom. Hoppas det är mellan R och henne, kanske är det snart slut, hoppas, hoppas! Hon ska iaf ut och supa med sina vänner i helgen. He he…inte så bra flickvän för honom kanske. Kan inte låta bli att känna en liten skadeglädje.

Vad som än hänt så skrev hon ju inte och tackade för sin pojkväns stöd, utan sina vänners. Så jag fick en tydlig känsla av att det va problem med kärleken. Hi hi va skönt. Får inte jag honom ska ingen annan få honom häller. Så känner jag.
Ja ja jag får väl vara en ond människa, men jag känner så just nu.

Fortsatte kika runt lite och såg att R hade varit inne någon gång efter onsdagskvällen och gillat en kompis status, så han lever iaf men jag kan inte avgöra om han är full eller nykter. Men jag hoppas att han snart ger upp henne och tar tag i sitt liv, blir nykter och sen ringer mig. Han förtjänar ett nyktert och bra liv och jag skulle just nu lätt kunna förlåta honom om han tog tag i sitt supande.

Jag måste sluta kika på facebook vad som sker och inte sker i hans liv, måste sluta tänka på honom och hans liv, det som sker, sker, kommer han tillbaka så gör han det.
Men jag försöker att inte tänka så, jag försöker tänka lite på J. även om han inte vill ha mig heller så försöker minnas hans kyssar för att tänka på annat än R.

Känner mig helt desperat över att komma över R. Kikar på alla killar som tänkbara objekt, helt galen har jag blivit, känner inte alls igen mig. Har aldrig varit så här förut. Är som en kåt slyna fan. Vet inte om det är hämnden som lockar, sexet eller om jag är så desperat efter ny kärlek, eller kanske vill jag bara komma över R. Jag känner inte igen mig själv, jag är fan desperat, orkar inte må så här dåligt längre. Vill må bra, vill vara älskad. Jag vill bli lycklig och få bilda familj.

Alla försöker få barn, de få vänner som inte redan har barn jobbar på att skaffa, alla har slutat med sina preventivmedel och ligger i, samt tittar på större hus, ringar m.m
Jag har ett väldigt fåtal vänner som är i min situation, ja nästan ingen, de få som är singlar har redan barn eller vill inte ha barn och någon är arbetsnarkoman osv.
Många tycker jag måste ut och träffa folk mera, men det är inte alltid så lätt. Det är ju mottligt kul att gå ut ensam.
Jag har väldigt mycket kompisar men väldigt få att umgås med. Hänger ni med, vad jag menar?
I kväll ska jag iaf vara med min 12 åriga brorsson och i morgon blir det bio och middag med min bästa vän och hennes kille. Jag får bli deras p-piller för kvällen, men jag är tacksam över att ha någon att vara med. De är rara.
Men det är inte alltid så lätt som folk tror, att träffa någon. Man är ganska så ensam när man är ensam.

De som säger att jag mår bra av att vara ensam klappar jag snart till!!
Är det någon som varit ensam så är det väl fan jag. Satt och räknade lite på mitt bittra singel liv.= Ca 68 månaders förhållande på 20 år!! (jag börjar räkna från första förhållandet)

1990 3 mån förhållande med M.B
1991 1 månad med M.S 2 veckor med A.G
1992-1994 32 månader med P.L
1995 ca 9 mån med Robban
1996 1 mån med Magnus. och 1 mån med Mats
1998 1mån med Pierre
2002 2 mån med C.S
2007 3 mån med M.B igen
2008-2009  1 år med C ( han bodde dock i Turkiet)
2010 3 mån och 6 mån väntan med R

Lite kort om varje.
M.B tog min oskuld och sen dumpade han mig och blev ihop med min bästa kompis.
M.S gjorde slut efter 1 månad då han inte kunde glömma sitt x
A.G blev bara tillsammans med mig för en vadslagning skull, han polare trodde inte han kunde få mig.
P.L och flyttade ihop först i hans lägenhet och sen i en gemensam, när vi bott ihop i den gemensamma lägenheten ca 6 månader var han otrogen med en tjej han träffade på krogen och sen gjorde han slut.
Robban: efter 9 månader kläcker han ur sig att han verkligen försökt att bli kär i mig men det går inte.
M.J gjorde slut ganska fort, efter ca 1 mån, han va bara inte kär. Jag blev nog aldrig heller så kär i honom, som tur var.
Mats bara försvann vet inte vad som hände.
Pierre blev jag tillsammans med på nätet, han bodde norrut han kom hem till mig i en vecka, levde på mig och stack sen hem och söp så han inte hade råd till tågbiljett till mig. Det rann då ut i sanden.
C.S Träffades på en fest, han hade två barn och inte tid att ses mycket, när han inte va med barnen va han full eller jobbade. Han ljög och sa att han skulle jobba på min födelsedag men stack till krogen och va otrogen med en finsk hårdrocks tjej, på min födelsedag! Sen dumpade han mig.
M.B efter mycket om och men ger jag detta gamla x en chans till, han bedrar mig på alla sätt man kan, stjäl pengar och sol och vårar mig samt har en sambo och en flickvän till samtidigt som han har mig. oklart hur många älskarinnor han hade också, men jag och hans dåvarande sambo misstänker minst 5 st.
C.M.B träffar jag på semester i Turkiet, vi är tillsammans nästan 1 år och jag åker ner till honom sammanlagt  5 veckor. (6 veckor om man räknar med veckan vi träffades) Han kan dock inte komma till Sverige då det är svårt för Turkar att få semestra i detta land. Han blir dock kär i en annan tjej och gör slut efter långt velande och jag väntades.
2010 träffar jag R och den storyn vet ni mer än väl.

Så tro mig, jag har varit ensam och knappast gått från famn till famn! Lite bad odds dock att jag ska hitta någon som älskar mig och är bättre än R…..

Tankarna är hela tiden nu på R igen. Jag fick två gråtfria dagar tack vare J. Men nu ekar orden igen som han skrev igen. ”Jag har gått vidare det kommer aldrig bli något mellan oss, jag har redan en flickvän och skulle uppskatta om vi aldrig mer hördes!”
Jag kan fortfarande inte riktigt fatta orden, att de kommer från den mannen som var så fin mot mig, som behandlade mig bättre än någon annan gjort i mitt liv. Kan inte fatta, förstår bara inte. Kanske är jag knäpp, naiv eller enbart dum i huvudet, men jag fattar inte.
Ångesten har gjort att det känns som jag har träningsvärk i revbenen och i lung trakten. Det värker och för att döva lite så blir det bättre om jag inte äter alls. Men förståndet gör att jag försöker få i mig lite varje dag, någon macka eller nåt.
Jag har nästan inte skurit mig alls, men varit väldigt nära. Hejdat mig i sista sekunden, vet inte varför, antar att det där vuxna förståndet tar över trots allt.
Jag orkar inte med mig själv, orkar inte med ångesten och saknaden. Känner mig värdelös och meningslös. Kan inte låta bli att sakna honom så jävla mycket, hur kunde han göra så här?

Checklistan jag skrev tidigare kan ju se fånig ut men faktum är att R hade allt det där, precis allt det där. Men han förblev inte nykter.
Många av mina vänner säger att jag kommer hitta en bättre och självklart hoppas jag på det. Men det blir svårt när R hade så mycket fina egenskaper som betyder jättemycket för mig, han var precis allt som jag drömt om, men han valde spriten och sen blev det som det blev.
Jag väljer att tro att han fortfarande valt spriten före mig att han skulle valt en annan tjej istället för mig vill jag inte tro, jag hoppas han är full.
Ja jag vet att det är ego att tänka så men tanken att han ska ha valt henne nykter och va så jävla elak mot mig när han vet att jag väntat på att han ska bli nykter, nä det går inte ihop, han måste vara full och valt henne för att hon också super eller nåt.
Det gör för ont att tänka mig honom så där go och nykter som han va med mig, fast men henne. Eller ännu värre, du blev nykter för hennes skull!!!!….då hoppas jag att du tar ett återfall och super bort henne. Sorry jag vet att jag låter elak och ond nu, men jag klarar inte av att tänka mig dig nykter med någon annan, jag kan inte det, det gör så jävla ont. Jag älskar dig för mycket för det.
Fan nu började jag skriva till honom igen…..Måste sluta skiva du och dig, fan vad han är i min skalle.

Nåja alla säger att jag kommer hitta en bättre, men de säger också att jag inte får ha för höga krav och vara för kräsen, hur går detta ihop? Vad menas egentligen med det?
Sen är det många som tycker att jag måste komma över R helt innan jag träffar en ny, men jag tror att en ny är det ända som kan få glömma honom.

Vaknade klockan 5 i morse och kunde inte sluta tänka på R. alla minnen gjorde ont och saknaden värkte i bröstet, jag orkar inte tänka på honom mer, orkar inte känna saknaden och tänka på att han nu är i den där jävla Kattis famn.
Försökte tänka på hur bra J var på att kyssas och då kändes det bättre för en stund.

Efter att ha lämnat bilen hos ”lack doktorn ” tog jag mod till mig efter lite peppning av en killkompis och hans tjej och jag Smsade J och frågade om han hade lust att ses i helgen. Men fick svar ” Inte för att de inte var trevligt att hångla med dig….men tror att de är ingen bra idé L”
Så va det med den saken…dumpad igen. Blev verkligen nertryckt i skorna känns det som. Han va så fin och jag ville verkligen träffa honom igen och glömma R.
Men jag dög inte.
Hans sms var trots allt gulligt och jag tackade honom för att han iaf sa att han inte ville ses.

Det är så jävla orättvist, R har redan en sambo och jag lyckas inte ens få en dejt.
Hur fan är det möjligt?
Jag måste få någon annan att tänka på och det är fort för jag blir galen.
Jag vill ha sex och jag vill att någon ringer och smsar mig, känner mig så satans ensam och dumpad. Ratad….slängd på soptippen, pestsmittad.

Helgen är snart här, ska ha min brorsson på fredagen och sen hade jag ju hoppats att jag skulle få ha en dejt på lördagen, men nej nej. Antingen blir jag ensam eller så blir det bio med en kompis och hennes kille….tredje hjulet som vanligt med andra ord. Men kanske roligare att gå på bio som ett p-piller än att sitta ensam hemma, när man har en ledig helg.

Just nu tycker jag att livet är skit och jag skulle verkligen bara vilja ta slut på eländet. Jag har varit ensam så länge att jag helt enkelt inte orkar mera. Men så länge mina katter lever ska jag stå ut.

Fan, jag vill bara hem och gråta nu, känns inte alls bra. Inte har jag kunnat äta speciellt bra heller sista veckan. Åt på festen i lördags och sen lite godis och några mackor men det är allt sista veckan. På fredag får jag ju sällskap av brorsonen så då ska vi äta pannkakor så då får jag iaf i mig nåt.

Pratat med några vänner, men de tar allt så enkelt, de fattar inte hur jävla pissigt det känns, det är så lätt för dom att säga att det finns massa nya killar där ute och att jag inte ska känna mig dumpad. Men jag känner mig dumpad. Det är bara så.
Sen att det finns massa andra killar är ju inte riktigt sant, för det första kommer jag inte ut på krogen speciellt ofta, nästa krogbesök är planerat 6 november. Och det är ju långt ifrån varje gång man går ut som man hittar något intressant som är intresserad.
I helgen var det två killar som tilltalade mig på korgen, en gammal utländsk man som stank rök och va skit ful och sen den här J. Det va allt, så vart är alla de där killarna som så himla gärna vill ha mig är någon stans har jag då ingen aning om. Som sagt jag har snart levt i 37 år och inte hittat nån som vill ha mig.

Jaja, jag vet att jag låter bitter men jag ÄR bitter, ledsen, sviken, besviken arg, deprimerad och så in i helvete trött på allt…..

Min födelsedag är snart och jag får bara mer och mer återbud till min lilla fest. Skit samma, men många återbud är det iaf.
Patetiskt att så många säger att jag har så jävla många vänner för det är sällan någon som har tid när man behöver. Nåja.

Min svägerska kommer iaf inte när jag fyller år, hon jobbar. De tyckte ju att jag skulle ta ledigt när deras son fyllde år, men själv kan iaf inte hon ta ledigt för att fira mig så….leva som man lär kanske vore en bra ide?
Fan vad jag gnäller men jag är trött och sur. Dessutom har jag mens och pms och inte fått sex på 7 månader så jag har alla rätt att va på dåligt humör!

Jag hatar mitt jävla liv….

Sinnesro

Inget sms av J och inget förlåt av mitt X, R.
Det är nog bara inse att det är som det är. Ensam och dumpad.

Vore ju trist om inte J hör av sig, då har jag blivit dumpad av två på samma vecka, är inte det lite väl grymt?
Nåja, vi får väl se, killar kan ju va rätt tröga på att höra av sig, faste det är just det jag inte gillar. Varför kan man inte höras fort, mycket och ofta? Vad är problemet?

Jag vill ha uppmärksamhet, bli bekräftad och jag vill ha sex. Sex med denna snygga, unga läckra man. Jag vill inte sitta här ensam medans R är med den där Fi**an.
Jag vill ha en ny kärlek.

Jag vet att det kanske är fel, att jag ska sörja och ta en sak i taget. Men jag har väntat och gråtit efter R nu i snart 7 månader, jag orkar inte mera och jag vill inte vara ensam mera. Jag har varit ensam sedan jag var 12 år. Jag är trött på att vara ensam.
Jag är trött på att leva ensam, utan ömhet och utan sex. Ingen som bryr sig, ingen som saknar mig.
Nästan alla i min omgivning har familj och de få som inte har håller på att skaffa barn.
Jag har ingen att gå på krogen med, ingen att umgås med, om jag inte vill ta en fika eller umgås med familjer och barn.

På lördag ska jag ha min brorson på 12 år hos mig. det blir pannkakor, grädde och sylt och sen hyr vi väl massa filmer och äter godis hela kvällen.

Lördagen och söndagen inga planer hade ju hoppats att J hörde av sig och hade lust att komma upp till mig så vi kunde bo i min stora säng. Men nääää det verkar som om jag får ligga i min stora säng ensam och glo på tv. Men jag överlever väl det också.

Jag känner mig arg, ledsen, dumpad, bitter men mest tom tror jag.
Sviken. Så jävla sviken av så många och mest av R. Jag tror han är på fyllan och jag tror han en vacker dag om han blir nykter kommer höra av sig. Jag hoppas det för jag skulle vilja höra vad som hände. Kanske spelar det ingen roll då men jag skulle vilja veta ändå.

Folk bara försvinner från mig, utan förvarning och utan förklaring. Mitt X vi kan kalla honom M förändrades från ena dagen till den andra, han blev kär i en tjej på hotellet när vi hade en veckas semester ihop. När vi skildes åt efter semestern försvann han och svarade inte i telefonen på 3 veckor. Sen efter jag sökt honom på alla sätt och tjatat på hans vänner osv. så skrev han på msn att han inte viste vad han ville och behövde tid. Han höll mig på streckbänken ett bra tag ca 6 mån, tills han tillslut gjorde slut på riktigt. Även det var på msn. Men att han blev kör i tjejen på hotellet har jag fått veta nu efteråt. Jag kände att något hände jag kan säga exakt vilken tid och dag allt hände för det va som att vända på en hand, han förändrades på en gång.
Han kan ju inte älskat mig ett dugg eftersom hans känslor dog så fort av en flirt. Idag skiter jag i det men det gör ändå ont att ingen av mina relationer har varit på riktigt. Jag har aldrig blivit älskad och jag trodde verkligen att R va jätte kär i mig och det kanske han va men när han avslutar på detta sätt så känns det grymt. Vart tog all kärlek vägen? Allt han sa och allt han lovade. Jag hoppas verkligen på att han är på fyllan för att han ska vara så jävla elak mot mig efter allt jag gjort, nykter känns bara för grymt. Jag vill verkligen inte att det vi hade ska vara en bluff som alla andra mina relationer, jag vill inte vara en bluff….min kärlek var äkta.
Jag trodde på honom, jag trodde han älskade mig, vi skulle ju fixa detta ihop. Jag kan inte fatta.

Men han har valt och jag får acceptera att han inte vill ha med mig att göra.
Jag får hoppas att denna J hör av sig. Jag vill verkligen börja ett nytt liv nu.
Jag har så ont i bröstet och jag kan knappt andas ibland. Det var så enormt skönt när J höll om mig för då släppte allt, jag mådde bra i hans famn.
Jag vill må så igen. Orkar inte må dåligt mera. Vill inte.

Sinnesro

I helgen kom äntligen ilskan och hämndlusten. Fan vad elakt det där meddelandet va, jag hoppas för hans skull att han är onykter för har han blivit så elak som nykter tycker jag synd om honom. Vill han vara med den där jävla fittan så får han väl va det, hoppas de super sönder deras falska kärlek. Fan va arg jag är.

Jag kan inte fatta hur han kan skicka ett sådant meddelande efter allt. Varför va han så gullig i augusti om han nu har gått så jävla mycket vidare med den där subban?!
Nä jag har mina teorier. Han va nykter i augusti men gick tillbaka till spriten i september och då också till subban Kattis. Så nu är han hos henne, bor väl där och hela gulliga jävla baletten och det äcklar mig, men han kan inte vara nykter och så länge han super så borde jag vara glad att han inte är med mig, men dessvärre är jag inte det. Men så länge han super så kommer det nog gå åt helvete för dom. Hoppas på det iaf.

Stack till Eskilstuna i helgen, mådde inte så jätte bra men fram på kvällen kom äntligen ilskan och hämnd lusten, det va skönt och jag hade riktigt trevligt på förfesten även om det är lite jobbigt att vara nykter bland alla som super, de är ju så jobbiga och högljudda och det märker man mera om man är nykter. Men jag är glad att jag var nykter och det är skönt att vara nykter. Vill inte blanda mitt mående med alkohol.

Intressant hur mycket det stör folk att man inte dricker…speciellt när jag inte har någon ursäkt. Jag bara vill inte dricka. Någon frågade om jag var alkis, nej svarade jag men alla andra runt om kring mig är, då tittade han förvånat på mig och sa inget mera.

Men jag var med ett glatt gäng som trots att de var ganska fulla var trevliga och roliga.
Efter ett tag stack vi till Harrys ett jätte bra ställe i E-tuna. När jag går in på stället ser jag en kille som är så söt men han påminde mig om mitt X så det högg till i hjärtat, de hade precis samma klädstil och jag dör, för de där snygga jeansen och de vita jumpa skorna. Men jag försökte glömma alla minnen av mitt X och gick in, mitt X har svikit mig och jag ska fan visa honom att jag klarar mig.

Jag dansade loss på slagerdansgolvet och skrek ut min frustration på livet i låtarna.
Jag hade bestämt mig innan att dansa med alla som bjöd upp och ge ut mitt telefon nummer till alla som ville ha det.
En äldre man med utländsk bakgrund som stank rök, bjöd upp. Men jag höll mitt löfte och han fick en dans, men sen fick det vara bra och jag dansade och sjöng vidare med mina vänner och hoppades att någon bättre skulle bjuda upp.

Efter ett tag kom iaf saknaden och ångesten efter mitt X, så jag gick bort och försökte ”skärpa mig” Tårarna var så nära men när ångesten var som värst kom en snygg kille och frågade varför jag stod där ensam och sen kramade han om mig och vi pratade, dansade och kramades resten av kvällen, han släppte inte mig en sekund.
Det va som om det kom ner en ängel, precis när jag började få ångesten så kom han med sin varma famn och ångesten bara rann ur mig. Han va så söt och snäll. Vi dansade och dansade, han var jätte bra på att dansa och svetten rann på oss bägge. Han va helt underbar och han fick mig att glömma allt för en stund.
När stället stängde hjälpte han mig få ut min jacka och sen gick vi ut, hand i hand, han släppte inte taget om mig för en sekund. När han tar på sig sin munkjacka ser jag att det är samma kille som jag såg när jag gick in på stället. Lite kusligt, men coolt. Han va så snygg och go.
Både han och jag hade tappat bort våra vänner så vi ställde oss utanför stället och kramades och kramades, men våra vänner var borta så vi gick till ett par bänkar som vi satt och kramades på i timmar, efter mycket om och men gav jag med mig och lät kramarna bli till kyssar. Det var underbart att känna någons läppar mot mina igen. Värmen spred sig i hela min kropp. Han kysstes grymt bra och vi kysstes och kysstes. Det va så skönt att få känna närhet igen att få känna hans varma och underbara kropp mot min och våra läppar möttes Att få känna närhet var så underbart, jag har inte fått en kram av en man på snart 7 månader, jag kan uppriktigt säga att han fick igång mig till max. Han var så grym på att kyssas och han höll om mig så varm att jag blev knäsvag. Vilken kille! Men han va ung, betydligt yngre än mig, men jag bryr mig inte ett dugg, han va snygg, snäll och han fick mig att glömma alla mina bekymmer, han kysste bort all ångest och alla tårar. Jag mådde så bra i hans famn.

Efter nästan två timmars hånglande i kylan höll vi på att frysa ihjäl och vi bytte nummer och sa hej då. Jag hann bara gå ca 50 meter så ringde han upp mig och sa att han frös utan mig och ville säga god natt, vi pratade lite och sen sa vi hej då, efter 5 min ringde jag upp honom och vi pratade tills jag kom fram till min kompis port. Vi sa puss puss och sen la vi på.
Jag mådde riktigt bra när jag la mig på min kompis soffa för att sova, jag var genom frusen och frös som fan men jag hade ingen ångest, jag mådde riktigt bra.

På söndagen åkte jag hem till Stockholm igen och när jag kom hem så slängde jag iväg ett litet sms till honom. Jag skrev ” Hej snygging. Kom du hem ordentligt? Hoppas du inte frös ihjäl dig vid vattnet, jag frös hela natten Hade behövt din varma kropp. ;o) Hoppas vi ses igen. Kram XXX”
Men det har nu gått 1 dygn sedan jag sände smset och han har inte svarat.
För varje timme som går utan att han hör av sig så kommer tankarna om mitt X tillbaka. Svartsjukan kommer, saknaden kommer och jag bara ber till högre makter att denna ”J” ska höra av sig. Jag vill inte tänka på mitt X, jag vill inte sakna honom. Jag vill glömma nu, jag vill tänka på någon annan, jag vill träffa J igen. Jag vill att han ska kyssa bort min smärta.
Jag vill verkligen att han ska ta bort mitt X ur min skalle.
Jag vill träffa honom, jag vill ha sex, närhet, ömhet. Jag vill leva igen.
Jag klarar inte av att bli dumpad igen, inte så här fort.
Jag behöver lite ömhet och uppmärksamhet, snälla jag behöver bekräftelse. Ge mig lite hopp om livet.
Jag behöver verkligen bli lite uppvaktad och helst av denna snygga kille.
Jag vill ju komma vidare nu. Snälla …..

Vet inte så mycket om denna kille så jag kan inte bocka av allt på den där checklistan, men helt klart kan jag bocka av en hel del redan nu. Så det vore ju underbart om han kunde höra av sig och uppvakta mig lite. Jag behöver lite tur nu, lite flyt liksom.

Jag orkar inte må dåligt mera, jag orkar inte tänka på mitt x och hans nya subba. Jag vill inte gråta mera nu….

Sinnesro

Innan jag stack till E tuna så gjorde jag denna lilla checklista.

För att överträffa dig kommer det bli svårt att hitta en ny, men detta bör min nästa killa ha och vara, för detta hade du och jag vill ha bättre än dig, inte sämre. Så här kommer en checklista för framtiden så jag inte får sämre än dig iaf.

Ingen missbrukare av nåt!

Nykter
Snäll
Trogen
Har mig som prio 1
Ha tid för mig
Anpassar sig efter mina arbetstider
Vilja träffas mycket
Bekräfta mig mycket
Hör av sig minst en gång per dag
Tycker om att pussas & kramas
Bra i sängen
Tycker om att hålla handen
Tycker om att prata och lyssna
Tycker om att gosa och mysa
Ha ett jobb.
Inte rasist
Inte ego moderat
Inte homofob
Vill ha barn
Ung stil
Inte katt allergiker
Tycka om djur
Inga egna barn
Ganska pedant iaf ingen skitgris
Feminist eller iaf åt det hållet, jämställd.
Inte bara vilja ha sex men älska sex.
Lyssna på all musik, inte bara hårdrock.
Komma ihåg vad jag säger.
Hålla det han lovar.
Vilja träffa mina vänner.
Förstå 12 stegs programmet.
Gärna snygg
Inte för stor k….utan lagom.
Juste klädstil och sko smak
Fina tänder
Se mig
Höra mig
Förstå mig
Överraska mig
Stolt över mig
Intresserad av mig och mitt
Inte vara rädd för att binda sig.
Uppvakta mig
Inte ge upp så lätt
Hjälpa till hemma, städa osv.
Inte ha problem med självständiga tjejer
Inte slåss
Vara händig.
Inte snobbig
Inte ytlig
Jordnära
Mjuk
Varm

Kommer säkert på mera, men detta är vad nästa man måste ha för att vara bättre än dig, för du hade allt detta förutom att du försvann från mig i ditt återfall och ….jag ni vet alla vad som hände.

Men viktigast är ju att jag faller och blir kär samt vågar älska igen.

Sinnesro

Jepp idag är jag en bitter fitta, just nu är jag bara bitter och hatar livet och allt.
Ingen av mina vänner har tid, de har fullt upp med sina liv, jobb och familjer, de har inte ens tid att prata i telefonen och de få sekunder de har tid så är det många som kläcker ur sig den ena dumma kommentaren efter varandra, idag går första priset till kommentaren ” du får väl njuta av höstens vackra färger”

Allvarligt idag är jag bitter och faktiskt lite arg. Jag hatar den där jävla Kattis, jag hatar att du är med någon annan och jag hatar hatar hatar henne. Hon är en fitta och jag önskar er inte ett dugg lycka till.
Jag tror ni dricker ihop. Ni festade ihop förut och nu gör ni säkert det igen. Det är bara en tidsfråga tills du är riktigt illa ute igen. Fan alltså, jag vet att du och jag hade kunnat besegra alkoholismen tillsammans. Men du valde väl att gå tillbaka till din fylle kärring!!

Jag är mer och mer övertygad om att hon är delaktig i meddelandet du skrev. Kanske skrev du inte ens en bokstav själv. Men en sak är säker du är med den där jävla bruden och det gör ont så jävla ont.
Hon får vara med dig och tydligen även med din mamma, hon får allt det jag ville ha. Det är så orättvist och jag är så ledsen men idag är jag bitter och arg och det är skönare att hata än att gråta. Iaf just nu, ett tag.

Ska till E-tuna i helgen till en vän, ska ut och festa och jag tänker ta kortkjolen på och stövlar med stilettklackar. Nu jävlar ska jag vara en diva! Jag ska vara en elak diva, bitter fitta!
Jag ska flirta med allt som rör sig ska du veta. Fan va less jag är på allt!
Jag ska vara nykter för jag ska köra men jag tänker fan vara flirtig iaf. Jag ska ha uppmärksamhet, det är jag fan värd.

Jag måste få kontakt med någon ny, det är bara så. Jag har väntat nu sedan den 29 mars. Jag har inte fått bekräftelse kärlek, sex eller nåt under denna tid. Det ända jag fått är ditt meddelande i augusti som gav mig hopp och kärlek. Men nu kom ju detta kalla meddelande, jag kan inte ta mera. Jag måste få en chans att träffa en ny, men fan vad högt jag tänker sätta ribban denna gång. Jag pallar inte att bli sårad en gång till.

Fan min ilska och bitterhet börjar sina, nu börjar sorgen komma, fan fan, orkar inte gråta mera, varför fick jag bara vara arg och bitter ett par timmar? Det va skönt att vara arg. Jag vill inte gråta mera över dig. Jag vill inte sakna dig, men jag gör det.

Hatar att jag saknar dig och jag hatar att jag älskar dig.

Sinnesro