Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Bara några timmar kvar av detta år. Kan bara hoppas att 2011 blir ett bättre år.
Detta år har mest varit tårar.

Började underbart med R men sedan slutet av mars har det ju bara varit sorg, tårar och smärta. Inte förrän nu den sista månaden som jag kan tycka att det började vända.

Jag är dock tacksam över att ingen nära och kär blivit sjuk eller dött och jag är tacksam att jag själv lever även om det känts knappt många gånger detta år.
Ångest kan få en att må så enormt dåligt och det är få som förstår hur jävla illa man mår.

Många vänner har svikit och många vänner har jag börjat inse inte är de goda vännerna som jag trodde medans andra visat mer än någonsin att vänskapen är stark och ärlig i med och motgångar.

Många vänner har förlovat sig och skaffat barn detta år och jag kan bara hoppas att 2011 blir mitt år.

R har inte hört av sig och julkortet har han ju garanterat fått nu. Måste helt enkelt inse att det är kört.  Men jag hoppas att han minns mig och att han tänker på mig ibland med ljusa och häliga minnen.
L skriver lite söta meddelanden på facebook än och nu börjar han nämna ordet ”när vi ses”
J har inte hört av sig och det är jobbigt, men han har godtagit min vänförfrågan på facebook så nu är vi vänner där iaf och ville han inte ha med mig att göra så skulle han ju bara skitit i mig.

Jag ringde han i gårkväll men inget svar så jag messade att han kunde höra av sig när han fick tid osv.
Men inget svar kom, kändes tufft även om jag förstår att han inte vill bli för känslosam innan han åker och jag förstår att han har mycket att göra. Har man 2 veckor hemma mellan långresorna så är det ett späckat schema, det vet jag. Så att han var hos mig i 1 ½ dygn mitt i all stress får man suga åt sig och han tog ett så sent tåg som möjligt utan att komma hem mitt i natten, så jag behöver ju inte känna mig ratad precis. Men ändå så känns det. Jag vill ha mera.
Trodde inte jag skulle kännas såhär, trodde jag kunde hoppa över alla känslor och skit nu när jag viste att han skulle åka. Men känslorna kommer ändå. Jag saknar honom och väntar på att han ska höra av sig.

Känner mig förvirrad, när L skriver blir jag glad och varm, jag saknar R och tänker på honom massor och jag saknar J och känner pirr i kroppen när jag tänker på honom samtidigt som jag får ont i magen när jag tänker på att han inte hört av sig på 2 dagar.

Vet inte om L och J är en tröst för R eller om jag börjar komma över R och börjar känna äkta nya känslor. Svårt att veta.  Jag bara känner massor i ett huller om buller.
Men jag gråter inte och jag mår bättre än för två månader sedan så jag är kanske på G nu?
Kanske är L och J äkta eller kanske är det ett s.k.” övergångsförhållande”? Skit samma, jag njöt av varje sekund med J, det var underbart att få kyssas och kramas, att få gå hand i hand på stan med någon och pussas och kramas om och om igen. Det var så mysigt och skönt att få vara med någon, att somna i någons famn och vakna med någon bredvid mig. Men mycket vill ha mer och nu har jag fått mersmak och dessutom känslor för någon. Men skit samma jag hade det kul och trevligt och..
Framförallt så har jag haft sex igen!!! Underbart! Vill ha mer.

I kväll efter jag jobbat klart blir det hem till en av mina absolut bästa vänner och hennes sambo och några vänner till honom.  Hon har precis blivit gravid och det är nästan bara jag vet så det blir hon och jag som dricker alkoholfritt. Jag kör eftersom jag ska upp kl 5 och jobba.
Det ska bli mysigt med god middag med nära vänner. Men jobbigt att jobba dagen efter.

Jag hoppas 2011 blir ett bra år….snälla låt det bli ett bra år!

Har egentligen haft massor att blogga om, massor med känslor och tankar, men jag har inte orkat känna och inte orkat tänka utan denna helg har jag flytt, flytt från mina känslor och mina tankar, flytt från saknad och tårar. Jag har städat och fixat, jag har bakat och donat, sen har jag flytt i i tv´n, shopping och bio med min vän och hennes sambo. Det var skönt att fly, skönt slippa tänka och känna, jag orkar inte känna och erkänna vilket skitliv jag har. Men jag kämpar på, på nåt sätt så går dagarna och jag överlever och såren läker sakta, sakta.

Vet inte om julkorten har kommit fram än, det är tyst från alla håll.
Kanske kommer R inte höra av sig oavsett om han får julkort eller inte, kanske får jag honom att känna och minnas kanske får jag det inte.
Jag är nervös och lite rädd, men jag vet egentligen inte varför, det kan ju inte bli mycket tystare än det är nu.

L skriver till mig varje dag, vi får en riktigt fin och bra kontakt genom denna brev växling. Han berättar om sin ånger över återfallet men även att allt har en mening och att detta återfall fått honom att inse att han aldrig vill tillbaka till det livet.
Han pressar mig inte om dejter eller annat utan vi tar det lugn och skriver till varandra varje dag försynt och alvarligt som vänner, men vi avslutar alltid med puss och han kallar mig alltid för så fina saker och säger hur glad han är som hittat mig.
Vi värmer varandra med goa mail, det känns bra, men jag vågar inte prata med honom i telefonen för då blir jag nog kär och jag vågar inte bli kär i honom, nu går hans hälsa först så får vi se om vi någon gång tar upp dejtandet eller om vi bara blir vänner.

Jag försöker flirta lite på gratis dejting sidor och jag har kontakt med ett par stycken, men ingen jag vill eller vågar träffa än. Ska ut och festa loss och flirta satan 25 dec om nu inte R har hört av sig.
Sen vet jag inte vad jag ska göra, för jag pallar inte vara ensam mera, och jag klarar inte av att leva utan sex och närhet mera. Jag vill bli kär igen. Lyckligt kär! Jag vill känna som jag kände med R igen.

Julfikat med min familj igår gick bra. Tre timmars stelt och lite pinsamma fikat är nu över. Brorsan fungerar det bra med men hans fru är en riktigt näbb gädda och hugger vid varje tillfälle.

Men ingenting om mig nämndes, ingen vet ett skit om mig och ingen frågade. Ingen i min familj vet något om mig, jo min pappa vet lite, men även han har börjat sluta fråga. Under dessa timmar vi fikade pratade vi om, brorsans företag, skatter, anställda, snön, vädret, deras nykterhet, snön igen. Hundar, grannar, allergier och sen snön igen.  Men Jag nämndes inte, mig pratade vi inte om. Vid ett tillfälle nämnde jag mitt jobb eftersom vi pratade lite politik och det är besparingar på mitt jobb. Men det var allt som sades om mitt liv och det var jag själv som drog upp det.
Ingen i min familj vet vad jag känner eller hur jag mår för de vill inte veta.
Min pappa vet att jag tänker på R fortfarande men han tror nog jag dejtar L. Tror jag att han tror.

Vad händer med min familj, vi som var så täta och stod varandra så nära, vi pratade om allt och inget kom emellan oss. Min familj var stark och vi var så nära vänner jag, min bror och min pappa. Men nu…vad händer? Pappa har sin tant, min bror har sin fru och jag är ensam och de vill inte längre veta vad jag gör eller hur jag mår. Hur blev det så? Vill de inte eller orkar de inte? Kanske har de bara inte tid eller har de inget intresse. Pappa kan jag nog inte klaga så mycket på, han visar mer intresse än många andra pappor gör. Men min bror och jag har stått varandra så nära, i alla år och jag och hans fru har varit bästa vänner i över 10 år men nu känner vi inte varandra, det är som om jag inte fanns.

Det gör ont och jag känner mig så ensam. Men jag känner att jag överlever iaf. Så länge jag har mina katter så ska jag klara detta.
Jag ska hitta den bästa mannen man kan få, jag ska bli lyckligast av alla och de ska få se hur man lever!

Nu ska jag snart hem till mina älskade katter och min ena katt e sjuk och ska få medicin i kväll. Han är förstoppad och kan knappt bajsa så i kväll ska han få ½ ml Lactulose för det trodde veterinären skulle kunna sätta sprätt på hans mage.

Sinnesro

Går in på den där Kattis facebook sida minst en gång per dag, oftast har hon inte skrivit något och nästan aldrig nämns R. Men förra veckan kom två bilder på R upp och idag la hon upp fyra nya bilder varar en var på R. Man ser knappt honom på¨kortet men jag ser att det är han, hans hand är i hennes och samtidigt som han klappar en hund. Bilden är mörk och hon har skrivit ”familjen är samlad ha ha”
Större delen av bilden är ju på hunden men jag ser att det är han och jag ser att det är hans hand i hennes hand och det gör så satans ont. Jag kan inte avgöra när kortet är taget, inte ens vilken årstid.
Men de andra korten som är upplagda ser ut att vara på hösten innan snön kom, men de andra korten är inte R med på.
Jag vet inte varför jag plågar mig själv på detta sätt, jag kan inte låta bli att gå in och titta, men jag går in i hopp om att se något som gör mig glad, typ att det är slut mellan dom eller att hon skriver något som kan ge mig hopp.
Han nämns ju nästan aldrig och hon skriver alltid i jag form.  Men nu stod det familjen samlad ha ha ha. Det gjorde ont. Hans hand va i hennes hand, det gör så förbannat ont. Vill gråta. Mitt hjärta blöder.
Sitter på jobbet, förkyld och det gör så ont att se att han håller hennes hand. Kanske är det ett gammalt kort, kanske är det taget idag, jag har ingen aning, men jag vill kräkas, gråta och skrika.

Skrev julkortet idag, tittade att han fortfarande var skriven hos hans syster och det var han. Så jag sänder kortet till hans syster.
Köpte julfrimärke idag, postar det i morgon. Vet att det kanske är fel men jag vill att han ska veta att jag inte glömt honom än.
Skrev: Du finns i mina tankar Kram XXX.

Jag vet inte om det förändrar något, men jag vill ändå att han ska veta att jag inte glömt honom. Vill att han ska veta att han fortfarande har en chans, om han vill.
Kanske är han ute och dricker, kanske är han nykter och lever med henne. Kanske tänker han på mig ibland, kanske har han gått vidare, jag vet inte men jag kan inte släppa honom. Jag älskar honom så mycket fortfarande.

L skrev idag igen, det var skönt att se hans rader. Behövde det, men jag fick ingen puss eller nåt. Men det kanske är lika bra. Han skrev att han ville lämna allt det där bakom sig och börja om, jag hoppas att han förblir drogfri igen.

Jag skulle verkligen behöva lite kärlek nu. Gör så förbannat ont att R verkar ha fått kärlek och närhet hela tiden medans jag gått och väntat och hoppats.
Känns så orättvist och jag förstår inte varför han inte sa något och sen skrev så fint och gulligt i augusti och gav mig massa nytt hopp och kraft för att sen vara så kort och kall i september och dumpa mig totalt.
Jag förstår inte? Är han seriös med henne eller har han henne bara för att ha något och någon som tar hand om honom. Dricker han än eller är han nykter nu? Vad händer och vart är han?
Varför lägger hon upp kort nu på honom, hon har ju inte gjort det förut och varför verkar korten vara gamla? Varför har de kvar mitt och R´s års datum? Det är så många frågor som snurrar i min skalle och jag kan inte få några svar. Jag vet att jag måste släppa det och sluta älta men jag kan inte.
Jag sänder nu detta julkort och hör jag inget efter det så måste jag fan ge upp.  Men jag vet inte om jag kommer att klara av att ge upp, jag kan ärligt talat inte säga att jag någonsin kommer ge upp.

Jag kommer nog inte ge upp förrän jag träffar någon annan som kan fylla det tomrummet som R lämnade efter sig. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer sluta älska honom och ge upp förrän jag älskar någon annan mer.
Varför gör jag så här? Varför blir jag inte arg på honom, varför slutar jag inte älska honom? Vad är det för fel på mig?
Jag vill kräkas och skrika rakt ut all den svartsjuka och allt som gör så ont i mig, men jag är inte arg på honom. Jag är bara så ledsen att han valt att vara med henne och inte med mig och jag förstår inte vad hon har som inte jag har. Jag kan inte förstå, vi hade det så himla bra och vi var så kära, vad hände under hans återfall? Är jag helt bortsupen i hans liv? Jag förstår inte? Lever han ett underbart liv med henne nu eller super han fortfarande och är där mellan sina perioder?
Jag måste skicka julkortet, jag måste ge oss en sista chans.

Kommer jag någonsin kunna släppa honom och gå vidare i livet?

Sinnesro

Självklart blev det inställt, som vanligt när jag ska göra något kul.
Jag och en av mina bästa vänner skulle ses och shoppa idag. Hon har familj och två barn så det är inte så ofta vi kan ses och framförallt inte komma ut och shoppa lite.
Jag har längtat så efter att få hitta på något kul och att shoppa med henne såg jag verkligen fram emot.
Men självklart är hennes barn sjuka nu och hennes man var tvungen att jobba så hon var tvungen att vara hemma och vabba.
Så nu blir våran shopping runda inställt :o(
Det enda roliga på evigheter och sen blir det inställt, så jävla trist och typiskt för det blir nästan alltid så.

Nu får jag åka ensam och shoppa lite och sen hem till ensamheten igen. Vill jag så fick jag komma och fika bland de sjuka barnen, och kanske gör jag det. Med risk för att själv bli sjuk, men vad ska jag göra? Jag vill ju inte vara ensam i kväll igen. Jag hade ju sett fram emot detta så mycket. Suck

Det är självklart tråkigt för henne också. Men för mig blir det alltid såhär känns det som. Alla mina vänner har ju barn och barn blir ofta sjuka eller massa annat så allt blir ständigt inställt. Jag vet att det inte är deras fel och jag vet att de också blir besvikna men just nu är jag super besviken.
Detta var det enda jag hade att se fram emot.

Sinnesro

Vad är en tjejblogg utan smink tips? Jag har nästan bara skrivit om hjärta och smärta och kommer med all säkerhet fortsätta med det.
Men jag måste rekommendera http://www.emitemakeup.com/ 
Jag har provat, pudret, ögonskuggorna, mascaran och foundation och den svarta kajalen.  Grymt bra, kan inte leva utan mascaran. Absolut den bästa jag någonsin provat och då har jag plöjt igenom en heldel mascaror genom mitt 37 åriga liv.
Vet faktiskt av säker källa att idol teamet använder detta smink och att Bagge stormtrivs med detta märke. Coolt då märket ägs av en svensk trevlig tjej i södra Stockholm.

Jag har alltid tyckt om smink och sminkat mig på mitt sätt och beroende av smink på ögonen. Huden behöver inte så mycket smink på, men ögonen måste ha lite skuggot, kajal, eyeliner och mascara.
Jag har lärt mig sminka mig själ och får mycket beröm över mitt sätta att sminka mig, så det är iaf en sak jag verkar vara bra på.  Jag blandar dyrt och billigt smink men detta märke passar min smak jättebra. I love it.

Jag gillar att läsa andras bloggar, men det är svårt att hitta bloggar som ger kraft, tips och handlar om sånt jag skulle vilja läsa/behöva läsa om. Missförstå mig inte, det finns grymt bra och roliga bloggar men nästan alla bloggar är från unga tjejer och absolut inget ont om dessa energi knippen, de skriver skit mycket bra och jag gillar mycket tips och idéer som de har, de hjälper mig dessutom att hålla mig ung och uppdaterad.  Men ibland så skulle jag vilja läsa en blogg av någon i samma sits som mig själv, men det är svårt att hitta. Nästan alla bloggar är av unga tjejer som lever med en ursnygg kille, de pluggar och har stora drömmar om livet.
 Det bloggas mycket om mode och smink. Eller så handlar bloggarna om graviditeter, småbarn eller familjer.
Jag har hittat en jättebra blogg om en fd missbrukande kille och jag har hittat flera tjejbloggar som ger tips om smink och annat, jag följer dessutom några graviditets bloggar och mamma bloggar, men det är svårt att hitta någon som kan ge mig lite kraft och hopp för mig i den sits jag sitter i.
Är det någon ensam snart 40 årig tjej med barnlängtan och kärlekslängtan där ute? Eller är det någon därute som kan komma med tips vart man kan hitta en ny livskärlek?
Hur i helvette ska jag komma över R och hur ska jag hitta en mening med livet? Jag börjar få panik, jag är snart lika gammal som min mamma var när hon insjuknade i cancer, jag har inga barn och ingen man och tanken att mitt liv kanske tar slut vid 39 som min mamma kommer allt oftare.
Jag hatar att jämt vara ensam och att ingen som älskar mig. Jag vill inte dö ensam och jag vill inte dö utan att fått leva innan.

Jag har så mycket kärlek att ge så jag spricker snart. Igår när jag låg och glodde på tv så kom jag på mig själv att jag liksom kände mig kär, men i vad och vem, det vet jag inte riktigt? Förmodligen mitt X, R.
Det extra insatta idol programmet började och jag kunde lägga all kärlek på Jay. Helt sjukt, jag kände mig tok kär. Jag har så mycket kärlek som bubblar i mig och ingen att lägga den på, antingen lägger jag allt på mitt X, R som jag inte vet ett dugg om eller så lägger jag min kärlek på Jay som en annan tonåring. Hur knäpp är jag inte? Jag blir kär i en idol som om jag vore 11 år fastän jag är 37 år :o)
Men det känns som om jag är kär ibland, för jag har så mycket känslor som ingen tar emot.
Jag blir snart galen. Jag saknar kärleken så enormt mycket. Jag saknar R, han gav mig kärlek och han tog emot kärlek. Det var så underbart att gosa, pussas och gulla. Jag sakar det, hans sms, hans röst, våra långa telefonsamtal och våra mysiga helger. Jag saknar alla planer och allt hopp vi hade.
Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände och varför.
Finns det verkligen inte något hopp om att det kan bli vi igen? Vart är han? Vad gör han?
Jag ska nog prova skicka ett julkort och se om det förändrar något. Vad har jag att förlora?
Jag vill så gärna ha det vi hade igen och ingen annan verkar vara intresserad av att ge mig en bråkdel av det, så ett julkort får det nog bli.

L har inte hört av sig och det är nog tur, för jag har ibland så dåligt samvete och är så orolig för honom att risken är att jag inte skulle kunna stå emot honom om han ringde och höll på. Men jag vet att han går på heroin, jag kan inte hjälpa honom och när man är i ett sådant tungt missbruk så kan vad som helst ske. Jag måste vara rädd om mig själv.

Tiden rinner iväg, snart är det jul igen.
Jag hatar julen, jag känner mig bara så utanför och ensam. Förra året hade jag ingen att fira med eftersom jag jobbade på dagen och på kvällen när jag var ledig hanns det inte med. Alla var så långt borta, så jag firade julen ensam med katterna.
Denna jul åker jag över en sväng till pappa och hans särbo, så jag iaf får lite julmat, men sen är jag nog hemma med katterna.
När jag firade julen med min lillbror och hans familj samt våran pappa och brorsans svärföräldrar så var det mysigt och lite julstämning men jag kände mig utanför då jag inte passade in bland de ”vuxna” som bara pratade amorteringar, dagis, föda barn osv. och jag passade inte in bland barnen och tonåringarna då jag faktiskt är vuxen. Jag kände mig utanför och ensam och jag åkte alltid hem till min tomma lägenhet. Men att fira hela julen ensam var självklart värre, trodde inte det skulle vara så farligt, men ärligt det var ingen höjdare.
Hade ju hoppas på att fira julen i år i Uppsala med R och hans syster, men så blev det inte.

 Men så lagom till 1 advent kom L in i mitt liv och jag skulle fira med L, men han verkar inte kapabel till det. Han har skrivit till mig på facebook och jag har fått hans nya nummer, men jag tror inte han är drogfri.
Han skriver inte speciellt långt eller förlåt eller nåt, ingen förklaring eller ånger. Bara att han blivit rånad och sovit på stationen och sen sitt nya mobilnummer.
Jag svarade via facebook att jag inte förstod varför han sov på stationen då det gick massor med tåg hem till honom efter vi pratat och att han har ju hela sin familj i Stockholm. Jag skrev att jag hoppades att han snart skulle vara nykter och drogfri igen för den goa och mysiga L är saknad.
Men än har han inte svarat på det meddelandet, och jag tror väl inte att mitt lilla meddelande kan få honom drogfri men jag vill ändå att han ska vet att jag tycker om honom, men bara när han är nykter och drogfri.  Jag har så dåligt samvete, men inser att det inte fanns eller finns något jag kan göra. Jag kunde ju inte åka till t centralen i Stockholm och leta efter en pundare som jag knappt vet hur han ser hur. Vi har ju faktiskt aldrig träffats live.
Jag vet att jag inte kan hjälpa honom, ändå får jag så dåligt samvete, varför?

Nu verkar han iaf vara hemma i sin egna stad och jag hoppas att han snart får ny hjälp, för vad han än säger så är han inte drogfri. Så korkad är jag inte. Även om han försökte med att han var trött och bara tagit 2 öl och en tablett som en läkare skrivit ut till honom, jag köper inte alls hans story. Han pratade som om han var helt hög, borta, svamlade.  Jag tror han tagit heroin, för så borta som han var kan man inte bli av lite trötthet och 2 öl. Och vilken läkare skulle skriva ut lugnande tabletter till en fd missbrukare och varför skulle han ha lugnande? För att gå på en dejt med mig eller? Nej jag köper inte hans krångliga historier. Vad han än säger så är något knas.

Min vän som jag bråkade med häromdagen verkar ha dåligt samvete iaf. Hon är nu super gullig och nu har hon hittat en jacka som hon tror jag kommer gilla så hon ska köpa den så får hon pengar av mig sen. Det var rea och den är en munkjacka som är klockren min stil. Hon känner mig verkligen. Jag är ju dessutom munkjacksberoende, jag bara älskar munkjackor.

Kaos på jobbet idag så jag har slitit som en gnu. Datorerna brakade och allt strulade, vi fick jobba som idioter och dessutom massor med dubbelarbete. Men nu börjar det lösa sig och fredagskvällen börjar nära sig.
Hoppas jag hinner hem till Jay Smith sjunger i Idol. Min favorit.

Blir en ensam fredagskväll framför tv. Förmodligen ensam lördag också.
Känner mig desperat efter ömhet och kärlek. Jag vill verkligen träffa någon nu. L var så snygg och så go i telefonen, jag blev verkligen betuttad i honom, och vi började planera både jul och nyår. Hur i hela världen kunde han ta ett återfall precis nu? Hur är det möjligt? Vad göra jag med killarna? Vad händer? Hur kan alla ta återfall bara efter att ha pratat i telefonen med mig? Eller är det slumpen?

Så jävla trött på allt nu.

L hörde inte av sig i går och ingen av hans telefoner kan man komma fram på. Skönt att han inte ringer men samtidigt jobbigt att inte veta att han är okej. Men såg att han var på msn i går kväll fast inte online men har han satt igång msn, så lever han iaf.

Jag vill inte att han hör av sig påverkad till mig igen och jag vet att han inte är bra, ändå blir jag förvirrad och lite tom när han inte kontaktar mig, jag är förmodligen helt sjuk men ibland så saknar jag honom, men kanske saknar jag bara någon som tycker om mig?
Suck, han är iaf en grov missbrukare, så enkelt är det och jag borde hålla mig långt borta. Han är inte en sådan kille jag behöver, jag behöver en stabil, pålitlig och trygg man nu.

I går ringde de från radiumhemmet, de har hittat vissa prover från min mamma som varit död sedan 1986, av dessa prover ska de nu fortsätta leta efter nästa prov och om de finner det så kan de göra en dna analys, denna analys tar ca 6 månader att göra men om de lyckas kan de ge mig ett nästan 100% svar om jag får cancer eller ej. Hinder nr 1 är nu avklarat i forskningsarbetet. Återstår att se vad som sker.
Kan ju bli betydligt lättare för mig att fatta beslut om operation eller ej med denna dna analys.

Bråkade rejält med en av mina sk. bästa vänner igår, jag blev så arg, för hon är så förbannat orättvis. Men igår sa jag ifrån.
Vi var ute och festade i helgen och som alltid är kameran med, alla ville att jag skulle skynda mig att lägga upp alla party bilder på facebook och självklart gjorde jag det. Så gör vi alltid. Jag är lite känd för att ta bra kort och bara lägga ut de bra korten men ibland kan ju något kort va av olika smak, smaken är ju som baken och ett kort som jag tycker är fint behöver inte andra tycka är fint, men det är ju bara att ta bort taggen eller i värsta fall be mig ta bort kortet helt.
Jag personligen låter alla korten vara kvar, fula som snygga, jag är jag och det står jag för. Alla vet att man inte alltid är fin på alla kort, så varför sitta och sålla bort misslyckade kort? Men det är ju min personliga åsikt.
Hur som helst så ringer min vän S mig igår helt hysterisk och arg och undrade om hon gjort mig något eftersom jag lagt upp de mest fulaste korten på henne som kan tänkas, hon är ful och tjock och korten groteska, jag blev alldeles chockad då jag tyckte alla korten var fina eller roliga party bilder. Men hon skällde ut mig efter noter och var helt galet upprörd och undrade om det var någon personlig hämnd mot henne?! Hon som alltid bara lägger ut fina bilder på mig! Herre gud alltså, jag blev sårad och arg och vi bråkade en bra stund. Vist kan jag ta bort kort på henne om de är så otroligt groteska men hon behöver ju inte vara så arg och elak och dessutom tro att jag är någon jävla hämnd häxa. Men det sista hann jag inte säga.
Jag hade lagt upp en bild där en kille pussar henne på kinden och de va hon jätte upprörd av, men hon har ju lagt upp massor med på mig som är mindre kul och massor med bilder då jag står med olika killar och då har hon dessutom skrivit kommentarer så som ..XX med kille nr 1 , xx med kille nr 2 osv.  Jag sa detta till henne men hon sa jag trodde det var kul och att det var en komplimang att jag fick så mycket uppmärksamhet, ja sa jag och eftersom du tyckte det var kul mot mig så trodde jag du också skulle tycka det var kul. Men hon gjorde alltså inte det. Det är tydligen inte alltid att man tycker samma sak är lika kul emot sig själv.
 Nåja jag tog bort alla kort som hon ville jag skulle ta bort samt de korten då faktiskt jag så dålig ut men eftersom hon blev bra så la jag upp kortet ändå. Men nu när hon inte får vara ful på ett enda kort trots att jag blev bra på kortet så tänker fan inte jag ha kvar korten då jag ser ut som ett pucko bara för att hon blev bra.

Sen efter jag raderat alla korten så gick jag in på korten hon lagt upp på mig, jag tog bort taggen på de värsta korten och sen kommenterade jag hennes dryga kommentarer då flera av korten hon kommenterat med XX med kille nr 1, 2 , 3 osv. faktiskt var jag och en kompis man och hennes bror. Varför ska hon ha kul på min bekostnad när hon inte ens kan vara lite ful på ett kort. Dessutom va det inga fula kort, det var fina kort på henne, precis så som hon är. Så jag fattar inte vad hon menar att jag var elak och typ skulle använda dessa kort som en hämnd mot henne. Suck, fy fan alltså vad dum hon var igår. Jag ska fan aldrig ta något jävla kort på henne om hon ska vara sådär. Hon var så arg och elak mot mig, jag fattar inte.  Hon tycker att hon bara lägger ut fina bilder på mig, men det är ju efter hennes smak inte min och jag lägger ju upp kort efter min smak inte hennes, så är det ju. Varför bli arg på att jag inte tycker som henne och sen dessutom tro att jag gör det för att såra henne?!

Orkar inte vara med henne och jag orkar inte ens prata med henne, hon är så jävla ego och dryg så jag skiter i henne ett tag nu. Så det så.

Jag vill vara med folk som vill mig väl och som gör mig glad. Men jag märker mer och mer att folk runt om mig inte alls är justa mot mig. De är rent av elaka.
Så besviken på så många av mina vänner. Det gör ont, men jag måste rensa.

Önskar att R kom tillbaka och jag kunde fly med honom.
Vill bort från allt och alla. Vill bara bort. Jag tycker folk är så elaka och orättvisa, förmodligen har det alltid varit så men nu ser jag det och jag försöker att säga ifrån och det uppskattas inte av mina vänner. Alla tror de kan behandla mig hur som helst och jag ska ta allt och anpassa mig efter deras åsikter och viljor, så har det kanske varit men nu är det slut på det!

Men jag har svårt för att bråka och jag tycker det är jobbigt och läskigt med konflikter, men jag måste försöka att bli tuffare. För folk är fan dumma mot mig.

Sinnesro