Någon som Du ♫
Jag har letat överallt
tusen mil och hem igen
man går ensam på hjärtats väg
och jag följde alltid den
men det fanns ingen där för mig
i slutet av regnbågen
Jag vet att jag inte borde
att det är fel av mig
men varje flicka som jag träffar
jämför jag med dig
Och jag har letat
över hav och över land
från stadens ljus
till havets strand
men ingenstans har jag hittat
nån som du
och jag har gått varenda väg
en miljon och tusen steg
men ingenstans har jag hittat
nån som du
Jag jobbar nätter
jag jobbar dar
och det har väl räddat mig ibland
men det är precis som
hoppet rinner genom
mina fingrar liksom sand
Hur länge ska jag vänta
hur lång tid måste gå
innan jag kan klippa banden
mellan oss två
Jag vet att jag inte borde
att det är fel av mig
men varje flicka som jag träffar
jämför jag med dig
Och jag har letat
över hav och över land
från stadens ljus
till havets strand
men ingenstans har jag hittat
nån som du
och jag har gått varenda väg
en miljon och tusen steg
men ingenstans har jag hittat
nån som du
Och jag har letat
över hav och över land
från stadens ljus
till havets strand
men ingenstans har jag hittat
nån som du
och jag har gått varenda väg
en miljon och tusen steg
men ingenstans har jag hittat
nån som du
Sinnesro
Du är min andra del.
Men dagarna som gått känns som det blivit år.
Vinter efter höst, efter sommar, efter vår,
Almanackan visar dock att tiden går.
Men inom mig står tiden still,
Ett sår som inte läkt finns fortfarande till.
Tiden läker inga sår.
Det spelar ingen roll om det blir höst eller vår.
Det är dig jag behöver för att bli hel,
Jag är trasig och sårad, du är min andra del.
Sinnesro
And the road to life? Yes it goes up, and down.
Jepp, det är precis så det är, upp och ner.
Jo har fortfarande inte hört av sig, men han lever och sitter på facebook nästan dygnet runt, lägger upp låtar och skitsnygga bilder på sig själv. Det gör ont även om det inte på något sätt är katastrof, jag blir liksom bara ledsen och besviken på att ytligare en kille gör precis så som han själv sa att han aldrig skulle göra. Jag känner mig lurad av allt han lovade och jag känner mig arg över att han sitter och beklagar sig över hur folk behandlar honom när han själv behandlar mig såhär.
Jag är svag för hans ögon, han yttre gör mig knäsvag men hans inre gör mig förvirrad och orolig. Om hans insida är så svart som han säger så borde vi alla vara rädda.
Men jag tror det är mest snack och det gör mig också irriterad. Man ska inte ropa på vargen liksom. Han som vet hur ont det gör att bli kränkt och sårad, varför gör han då såhär mot mig? Vad har jag gjort honom? Jag känner mig så lurad, det gör ont och jag är besviken.
Ordet ”sen” är så enkelt att säga, ”sen” kan vara om 2 minuter eller om 2 år, ordet ”sen” är inte tidsbegränsat, man säger ”jag ringer sen” för att hålla dörrar öppna eller för att fegt dra sig undan?
Vad betyder ”sen”?
Nu har Jo sagt att han ska ringa mig sen i två veckor, men han ringer ju inte. Fegråttan.
Pratade med J idag, goa, ärliga J. Han lovar inget han inte kan hålla och han säger inget han inte menar. Han ska komma till mig på söndag men kan bara stanna tills på måndag. Ärligt och rakt frågade han om det var okej för han måste hem för hantverkare håller på med hans badrum.
Absolut okej, jag är glad att han kommer och 1 dygn är ju mer än jag fått av Jo på flera månader så, absolut är det okej att goa J kommer söndag vid lunch och åker hem på måndagen.
Han ville jag skulle göra ananaspaj som jag gjorde i vintras, han gillade den och sen ville han gå på bio på söndagskvällen och kanske hyra film också. Vi planerade och pratade i 40 minuter hur vi skulle mysa och kolla film, äta ute eller äta tacos, vi får se men jag åker och handlar så vi har hemma när han kommer.
Han skulle höra av sig när han viste vilken tid han skulle vara i Stockholm. Han ska till Riga med några vänner så jag skulle messa om det va något jag eller någon annan ville ha från taxfree.
Så söndag har jag mys sällskap av en ärlig, go, fin sötnos. Ska bli underbart med lite sällskap.
Sen åker han till Kuba, Usa och sen Thailand. Men han vet inte när han åker, han har inte bestämt det än och han måste kolla om han får komma in i Usa, han har ju suttit i fängelse massvis med år så det är inte säkert han kommer in i Usa. Men Kuba ska inte vara några problem iaf.
Han är bara i Sverige ett par månader per år, så hur fin han än är så är det ingen mening med att kära ner sig.
Jag hoppas och tror på R. Men medans jag väntar tänker jag roa mig kungligt och lära mig att inte ta skit från killar som Jo.
Ärligt talat så tror jag att jag saknar vårat fotograferande mest, fan va kul vi hade det och va snygg han fick mig känna mig. Bilderna blev så otroligt bra och jag kände mig så snygg. Jag saknar det. Det vill jag ha mera av, det andra klarar jag mig utan, tror jag. Men jag saknar att få vara hans modell.
Men nu ska jag leva i nuet, skita i det som varit och försöka att inte längta efter framtiden och R.
Nu ska jag ta hand om mig själv. Jag har kommit igång med träningen och idag kan jag knappt gå, ben och rumpmusklerna är så ömma att jag dör, men vill man bli fin får man lida pin och snart kommer jag tränat bort min träningsvärk.
Som sagt i morgon terapi och sen handla hem mat och frukt så jag kan bjuda J på den bästa pajen, sen ska jag ha ett eget litet spa hemma på kvällen och rå om mig själv.
Lördagen blir det upp tidigt och en hel dag med Yoga och meditation, frukt och vatten. Söndagen blir bio och mys pys med J och även måndagen. Sen blir det träning som gäller igen.
Nu ska det bli ordning och reda på livet. Med eller utan sex, foto och killar. Jag klarar mig.
Det är ändå R och hans nykterhet som är det viktiga.
Sinnesro
Dagens text 25 Aug
Sinnesro
Värd mer
Jag är fan värd mer, så trött på allt skitsnack!
Jo va på msn i morse och eftersom jag klev in när han va online så tyckte jag att det var fel om jag inte sa hej iaf. Fick till svar att han var upptagen, ”hör av mig sen”. Men inte fan har han hört av sig. Precis som vanligt med andra ord, nu har han sagt så i två veckor, när fan är ”sen”?
Nu är det över 2 veckor sedan vi sågs och snart 2 veckor sedan vi ens pratade. Men han chattar på msn och tydligen nu även facebook eftersom han helt plötsligt verkar vara online där hela tiden. Men han har fan inte tid att höra av sig till mig.
Tror inte en suck på att han är trogen mig och att han säger till när han inte vill ses mer eller träffat någon annan, han är en lika stor skithög som de andra som vill ha allt och alla i sin lilla lekstuga.
Hans snack om att han inte är som alla andra, oj oj oj vilket skämt, han är ju fan värre en alla andra.
Jag är värd mera. Fan ta han!
J chattade jag lite med i går natt han va go och han är iaf ärlig, inget larv eller gull som han inte menar. Han vet inte om han kan, hinner komma nästa vecka, för det är massor som har strulat till sig men han jobbar på det och undrade om det var okej om han lämnade ett svar på torsdag.
Jag tycker om J, han är ärlig. Han verkar dock inte vara kär i mig men han låtsas inte som det heller. Vi ses när vi ses och då har vi mysigt, han lovar aldrig något han inte kan hålla och han snackar inte massa skit om trohet och att han är bättre en alla andra. Han säger inget, utan vi bara är och sen får vi se vad som sker.
R försöker sitt bästa och det vet jag, han lovar inget men han har alltid sagt att han ska fixa det en dag och att han tar en dag i taget. Jag finns i hans hjärta och det vet jag är sant, dessvärre är ”kärlekeshatet” till alkoholen starkare, men det hoppas jag förändras snart.
Så trött på allt skitsnack av allt och alla. Folk är så egoistiska och skiter i om de sårar folk. De tar det de vill ha och sen är det tack och hej.
Även vissa vänner är så, jag lyssnar på dom och stöttar dom men när jag ska prata så avbryts jag med deras prata och problem.
Jag vet att det inte alltid är lätt att leva som man lär, men vissa går över gränsen till max.
Jag måste sluta ta skit och låta folk pissa på mig, jag fattar inte varför jag låter folk behandla mig så illa. Jag är på nåt sjukt sätt rädd att förlora dom, men varför är jag rädd att förlora någon som behandlar mig illa?
Numera blir jag iaf arg, det blev jag aldrig förr. Jag lät folk behandla mig som skit och jag såg det knappt och jag blev absolut inte så arg så jag visade det, utan jag svalde och svalde.
Numera blir jag arg, arg så in i helvette, men det är få jag vågar visa min ilska emot och de få gånger jag visar min ilska och säger vad jag tycker, så får jag ändå dåligt samvete efteråt och blir livrädd att de ska försvinna. Det är sjukt, jag jobbar på att förändra det men det är svårt, så svårt.
Jag blir arg och besviken men vill ändå ha dem kvar i mitt liv och är rädd att inte de ska tycka om mig.
Varför bryr jag mig om folk som inte bryr sig om mig?
Jag är värd mer.
Sinnesro
Dokumentären.
I förra inlägget tipsade jag om en dokumentär. Den var för mig väldigt sann.
Jag tyckte hela filmen var väldigt likt i många fall så jag blev väldigt berörd av filmen.
Jag funderar fortfarande på om jag ska genomgå en mastektomi eller profylaktisk bröstoperation som det också heter, och ena sekunden är jag för en operation och sen helt plötsligt så fegar jag ur och vill inte alls. Jag har bra kontakt med flera på Radiumhemmet och de letar efter olika sätt att kunna spåra BRC1 och BRC2 hos mig, just nu försöker de genforska på mormor. Problemet för mig är att de inte har någon som lever att ta blod ifrån så de kan göra testet på mig. De måste ha blod m.m. från en släkting som haft cancer, men i mitt fall så överlevde ingen som hade den sortens cancer.
Kan de se BRC1 eller BRC2 så gör jag operationen för då är det ju 80-90% risk men annars är det som idag 38% som jag har. men de tror ju dessvärre inte att det bara är 38% men de kan bara bevisa 38% i dagsläget.
Det som förvånade mig lite av denna film va att de ansåg 30-40% vara en väldigt hög risk, jag som tyckte 38% va ett positivt svar, eller åtminstone bättre än jag trodde, men jag börjar väl förstå att jag ligger ganska risigt till.
Men som sagt jag väntar och ser vad gensvaren säger.
Läkarna har pratat om att ta bort mina bröst sedan jag var 18 år. Med min familjehistorik/släkt träd så är de ganska så säkra på att jag kommer att få bröstcancer, men de kan inte säga när och de kan inte med säkerhet säga att jag får det. De tror att jag får det och de tror jag får det som ung.
Men det finns ju alltid en möjlighet att cancern hoppar över en genration.
Som sagt jag väntar på fler provsvar/bevis.
Det är ett svårt beslut att fatta.
Alla kvinnor har fått bröstcancer i min släkt på min mammas sida och bara en har överlevt.
Min mamma dog 39 år gammal. Min mormor var i 50 års åldern men insjuknade som ung.
Min mormor var en av 12 syskon 10 dog i bröstcancer. Jag har inte så bra odds kanske och eftersom de inte har något blod att genforska på då de inte hade tillräkligt med ”material” av mamma att forska på letar de nu efter ”material” av min mormor som dog 1979 och se om de finns något att göra en dna analys och gemföra med mig.
Att göra denna operation minskar min risk för bröstcancer med 90% men då har jag två proteser till bröst, ingen känsel, ingen sexuell lust i brösten, inget. Jag kommer inte kunna amma och resultatet enligt kirurgen jag träffat kommer bli bra men jag kommer aldrig kunna få så fina som jag har. Jag får räkan med att jag byter ner mig utseende mässigt.
Sen är det ett stort ingrepp, jag kommer ha enormt ont och vara sjukskriven länge, dessutom kommer det vara tufft att genomgå detta ensam och jag är ensam, så är det bara.
Jag väger för och nackdelar hela tiden och jag har få att prata med dessa med.
Får jag cancer och inte har gjort denna operation kommer jag ju ångra mig enormt, och gör jag operationen kommer jag ju aldrig få veta om det va rätt eller fel.
Men samtidigt, tänk om operationen misslyckas, tänk om jag får extrema fula ärr eller förhårdnader, kanske stöter min kropp bort protesen eller något annat, då kommer jag ångra mig så mycket.
Jag kommer sakna mina bröst, jag tycker om mina bröst.
Dessutom är det ju kanske inte jättelätt att vara ute på marknaden med två proteser, svårt nog ändå att hitta killar. Hur blir det att ha sex utan att känna brösten, för mig är det ju en enormt erogen zon. Jag har miljoner för och nackdelar och ju mer jag tänker på det ju mera tvekar jag, men samtidigt, tänk om jag dör?!
Det är inget lätt beslut att fatta och jag tycker denna dokumentär visade flera för och nackdelar och att huvudpersonens frågor var jättebra och raka. Hon är ganska lik mig i sin frågeställning och funderingar. Men jag har testat mig varje år sedan jag var 17 år, så mammografi, ultraljud, punktioner och läkare som tar på mina bröst är vardagsmat för mig. Hur sjukt det än låter så är jag van vid alla undersökningar och läskiga odds.
Men törs jag genomgå denna operation eller törs jag avstå?
Sinnesro
Att leva med en höjd risk för bröstcancer
http://www.tv4play.se/dokumentarer/dokumentarfilm?title=livsfarliga_brost_del_1&videoid=1919216
Mitt liv i ett nötskal. Nästan läskigt likt. Otroligt bra dokumentär som säger så mycket. Kunde inte hålla tårarna borta.....det va ju en kopia av mig och mitt liv. Tänker på dig mamma, saknar dig.
Sinnesro
Remember M, remember E and put them together and remember ME.
Känner mig lite bortglömd och dissad, som vanligt. Inte av alla med av vissa.
Jo skrev till mig på Facebook idag, frågade hur jag hade det i London, men mycket mer än så skrev han inte. Jag svarade att jag haft det bra och att jag skulle lägga upp massa kort från resan. Han svarade att han skulle titta på korten och det verkar han ha gjort också för han gillade några bilder, men sen skrev han inget mera. Han verkar inte förstå att han sårat mig och åter igen inte holt det han lovat och sagt.
Han var på msn som ”inte vid datorn” nästan hela dagen, men skrev inget till mig. Jag vet inte hur jag ska tolka honom. Mådde rätt piss underdagen och velade fram och tillbaka hur jag skulle hantera situationen. Valde att typ att inte säga verken bu eller bä. Jag var trevlig men inte gullig och jag svarade honom men frågade inte om vi skulle ses och jag grälade inte på honom för allt han gjort eller rättare sagt inte gjort.
Nu känns det ganska okej, men det är lite jobbigt att se att han är vid datorn och lägger upp bilder och texter men inte kontaktar mig.
Kanske är det vi hade över nu? Kanske inte? Men han är iaf inte sur på mig, han var ju faktiskt lite gullig även om han inte verkar sakna mig ett dugg.
J har inte ringt mig, vet inte om han kommer på söndag eller ej. Vet ingenting. Han borde ju sett att jag ringt tre gånger. Borde han inte ringa upp?
Måste få ett svar av honom innan fredag hur det blir på söndag.
Saknar R. Allt va så bra och enkelt med honom. Vi hade det så bra och vi saknade alltid varandra och satte varandra i första rummet alltid. Inga problem och inget strul.
Men alkoholen satte stop för oss eller pausade oss, för jag hoppas vi kan ta upp där vi slutade en dag.
Jag hoppas att det blir i november.
Spåtanten såg ju en institution och att han skulle bli nykter november 2011. Jag trodde då hon hade fel för jag hoppades och trodde ju han skulle bli nykter fortare, men hon kanske har rätt. Nu ska han ju in 3 månader, kåken är väl en institution och han kommer komma ut november/december 2011. Är det inte lite läskigt nästan?
Han kommer iaf ihåg mig och tänker på mig än, han kallade mig för pussis. Det låter nästan som om även han stannade där vi slutade. Han kom ihåg mig, mina katter och min bil. han verkar komma ihåg allt och han verkar bry sig än. Han kommer ihåg, jag kommer ihåg. Vi kommer ihåg varandra. Är inte det kärlek?
Sinnesro
LONDON
Så var man hemma från London. En supertrevlig resa med en kollega och vän, första gången vi reste och jag kan absolut tänka mig resa med henne igen. Kanongo tjej även om hon är över 10 år yngre än mig.
Shopping, musikalen Wicked, milslånga promenader genom Londons gator och längst med Themsen.
Avslutade hela resan med ett besök på Gordon Ramsays restaurang.
Bästa shoppingen var absolut på Primark. Där shoppade vi bägge mest och bäst.
Ska se om jag kommer ihåg allt jag handlade på resan.
En berlock till mitt halsband. 2 par jeans, en pyjamas, två tofflor, 5 trosor, 3 bh ar, en tröja, två linnen, en tröja från musikalen, en handväska med katter på, godis, schampo och balsam, hårklämmor, hårspännen, armband med berlocker, en tygpåse, kattgodis, alko gel med olika dofter och sen en träningsvattenflaska. Tror det var allt. 3000kr med mat och shopping men det va det värt.
En bra resa på många sätt.
Dessvärre hörde aldrig Jo av sig så jag fick aldrig några tips, han som bott där i 2 år. Han hörde inte ens av sig angående våran träff som vi skulle ha onsdagen innan jag åkte och han hörde inte av sig under min resa. Grymt besviken.
Idag gillade han min status på facebook, men annars har jag inte hört ett ljud och inte sett skymten av ett mail som han lovat att sända med korten och info om London.
I morn är det två veckor sedan vi sågs, han som sa att allt blivit lugnare och att vi nu skulle ses en till två gånger i veckan. Dessutom är det snart två veckor sedan vi överhuvudtaget hade kontakt. Han skrev att han va upptagen och att jag inte skulle pressa och stressa honom och att jag måste respektera att han är upptagen och sen när jag ringde på torsdagen så var han i studion och höll på och hade inte tid så jag bad honom ringa mig när han hade tid och sedan dess har jag inte hört ett ljud. Så jävla dåligt och jag är så besviken. Fattar inte ens varför jag bryr mig men ändå gör jag det. Frågan är om jag ska ringa honom och säga nåt eller om jag ska ignorera honom . En del av mig vill bara ignorera honom, vill han nåt kan han ju ringa jag skulle ju respektera att han va upptagen. Men en del av mig vill ringa och bråka och skälla ut honom för jag är så arg på honom.
Men just nu ignorerar jag honom ett tag iaf. Det är ju han som ska ringa mig. Jag bad ju honom att ringa när han har tid så bollen är ju hos honom faktiskt. Bara för att han gillade min status på facebook så är ju inte allt glömt och förlåtet, han lovar och lovar men håller fan inget.
J och jag ska ev. ses i helgen och nästa vecka. Skulle ringa när jag kom hem från London så vi kunde planera mera men han svarade inte i går kväll och han svarade inte i förmiddags så vi får väl se.
Inget nytt om R, han har inte varit på någon av sina facebook sidor. Han verkar ju ha en sida med sina ”alkis” kompisar och sen en hemlig för mig och från och med igår även en annan tjej. Vet inte vem hon är men kanske en AA kompis eller nåt, jag vet faktiskt inte men tror det är någon sådan person, det är ju bara hon och jag på hans sida så han vet ju att vi ser varandra och hon är inte med på den andra sidan och det är ingen som känner hans mamma eller hans ”tjej”.
Jag hoppas att han förblir nykter den här gången, jag ber till högre makter hela tiden. Mer än så kan jag inte göra.
Känns som hösten är här nu. Nu är all semester över och regn och mörker här.
Vill ha någon bredvid mig i soffan med tända ljus och en varm filt. Vill inte vara ensam i höstmörkret. Men det ser ut som om det skulle bli så den här hösten också. Men jag hoppas på att få lite sällskap nästa vecka av J. Om det inte blir av kommer jag bli superbesviken, det känner jag. Saknar honom och snart åker han till Kuba och boxas och sen Thailand och boxas, så det är inte många gånger vi får en chans att träffas på ett år. Behöver honom. Han är snäll och fin. Han skulle aldrig behandla mig som Jo. Det är jag övertygad om.
Jag måste sätta stop för folk som är dumma mot mig, måste sluta vara rädd för att förlora dom för dom är ändå inget att ha.
Jag borde gå omkring och le och njuta av livet efter att R har skrivit så fint till mig, men istället går jag och är arg på Jo. Hans dumheter tar över min glädje över att R har hört av sig. Känns så overkligt att R har hört av sig medans Jo egocentriska beteende är mera verkligt och här och nu.
Jag måste få bort det dumma och njuta av det bra.
Sinnesro
Lite bättre idag.
Sov gott, kände mer och mer att jag skiter i Jo. Min killkompis F ringde, fan vad jag älskar honom ingen har ställt upp som han de senaste två åren, han är bäst. Han sa att jag inte skulle bry mig om bilderna, alla har mer eller mindre nakenbilder på varandra idag och jag var ju inte ens naken, han får filmer och kort från tjejer ofta och även på hans flickvän som verkade så pryd har han fått filmer och grejer av, det är inget märkvärdigt. Det kändes bättre.
Sen pratade vi lite och hans vänskap gör mig trygg.
På väg till stan ringde jag J och vi pratade över 45 min och han var så söt och vi pratade så bra, han frågar liksom mig om saker och han kommer ihåg vad jag säger och bryr sig om mig och mina vänner. Han är en bra kille som jag verkligen vill ha i mitt liv, han är uppriktigt och ärligt intresserad av mig som människa och vi är goda vänner. Jag tycker verkligen om J.
Han ska kanske komma till mig 28 Aug och stanna ett par dagar, vi planerar bio och lite utflykter. Samtalet gjorde mig varm, glad och trygg. Han får mig att må bra.
Sen gick jag och vaxade mig ”där nere”. Så skönt att vara ny vaxad och fin hehe.
Min vän S kom in till stan och vi gick och pratade, var och käkade och sen bara gick vi och pratade och pratade om allt och hon verkligen va den vännen som jag en gång kände. Äntligen är hon tillbaka och jag tror hon inser det själv också. Hon hade en fin blomma med sig till mig som tack för min vänskap och sen sa hon att hon nu har lättare att förstå hur satans tufft jag haft det. Det va verkligen ett erkännande, kände jag. Tror detta var viktigt för våran vänskap.
Läste upp alla meddelanden från R för henne och när jag läste så kände jag hur jävla lycklig jag är för dom orden.
Jag tänker vara stark och jag tänker inte låta någon pissa på mig! Ingen.
Jo får väl ringa när han saknar mig så får vi se om jag vill och kan träffa honom. Skiter han i mig så kan jag skita i honom. Han måste ta ansvar för sitt liv och sitt mående. Bara för att han mår dåligt så behöver inte han behandla mig som skit.
R stack när han gick in i sitt återfall för att bespara mig alla problem, även om det varit jobbigt och gjort ont så är jag nog tacksam, han vill inte göra mig illa och han låter inte mig städa upp hans skit. R behandlar inte mig illa och han respekterar mig. J lika så, han berättar alltid när han ska ut och resa och jag vet hela tiden att tiden med honom är kort. Han lovar inget.
Jo har medvetet eller omedvetet lurat mig, ljugit för mig och manipulerat mig. Det gör ont och han sårar mig. Jag kan förlåta men inte glömma.
Trött på folk som tar och inte ger.
Jag är bra och jag förtjänar respekt och värme. Jag är omtyckt för den jag är och behöver inte ändra mig, jag måste bara lära mig att gå ifrån folk som inte är bra och inte tillåta att de gör mig illa.
Det är lättare sagt än gjort. Men idag mår jag bra, idag kan jag, idag har jag kraft.
Sinnesro
Utanför
Var på barnkalas idag, innan jobbet.
Ibland är sådana tillställningar bara så jobbiga. Självklart är jag super glad att jag blir bjuden, det är ju inte det, men ibland känner jag mig så utanför och blir så nedstämd.
Alla är par, det är bara par och sen jag. Alla pratar barn, dagis, förlossningar, amning, bröllopsplaner osv. Jag känner mig så misslyckad och utanför.
Kommer jag någonsin att få vara med i gänget?
Jo har inte hört av sig, jag ringde han i torsdags och bad honom maila över bilderna samt att han skulle ringa när han fick tid. Söndag idag och han har inte ringt. Så mycket kompis är han. Suck
J har inte hört av sig, hoppas han kommer upp i slutet av månaden, behöver en vettig människa hos mig ett tag.
R kommer jag nog inte höra ifrån på ett tag, men nu vet jag iaf vad han är och vad som händer, saknar honom. Han ville alltid prata med mig, vi hade allt det jag tycker man ska ha i en relation. Saknar honom.
Känner mig låg nu på kvällen, vet inte varför, jag brukar klara av barnkalas och sånt, jag är van att vara ensam bland alla par. Det är ju ingen katastrof ju. R har ju hört av sig och J vill träffas igen, vart tog min tacksamhet vägen?
Stör mig på att se Jo på facebook skriva massa bajs när han inte hör av sig till mig som han lovat. Stör mig som fan på hans respektlöshet mot mig. Fattar inte varför jag bryr mig. Han kan sticka och brinna, men ändå så stör det mig och jag blir sårad. Varför?
Förut ringde han alltid upp och smsade och var så pålitlig och rar, jag berömde honom ofta för det och sa att det betydde mycket för mig. Sen helt plötsligt så behandlar han mig som skit, han pissar på mig känns det som. Jag har sagt det till honom och han svarar bara att det inte alls är så och sen fortsätter han att skita i hur jag känner och fortsätter att inte höra av sig fast han lovat. Han gör mig så irriterad. Jag vill ha alla de där fina korten som han skulle ta och som han tagit. Jag vill ha det han lovade mig, sen orkar jag nog inte mer. Tror jag ska säga att det nog är bättre att vi bara är vänner och att vi kan ses som bara vänner. Men det är väldigt svårt och det kanske tar ett tag innan jag tar steget, för trots att han irriterar mig, sårar mig och faktiskt är respektlös mot mig så vill jag på nåt sätt ha hans uppmärksamhet och bekräftelse. Är det inte sjukt?
Bokat upp massor framöver, London nästa vecka, lite fester här och där, en kryssning i september och Ullaredsresa i Oktober. Ska bli så kul och jag längtar men samtidigt så känner jag inte den där glädjen och pirret som jag brukar, jag känner mig likgiltig och låg. Vet inte varför.
Önskar R fanns hos mig, han får mig alltid så glad.
Ska nog läsa våra brev till varandra igen. Jag blir glad av hans ord.
Idag känns han ändå så långt borta, idag känner jag mig så ensam och maktlös. Ska blir skönt att komma bort ett par dagar till London och shoppa loss och ha kul. Bara dagar kvar. Det är nog precis vad jag behöver.
Hoppas jag snart blir lite gladare för så här off vill jag inte vara, kanske är det tröttheten som gör det, inte van att jobba natt.
Äh jag ska läsa Rs brev och försöka få upp hoppet och ljuset igen. Det är ju han och jag som är viktiga inget annat. Mina katter också såklart.
Saknar …
Sinnesro
Träningen Juni + Juli 2011
17 Juni 1 timme Zomba
18 Juni 45 min Spinning
20 Juni 1 timme Body Pump
5 Juli 45 min Spinning + 1 timme Body Pump
14 Juli 1 ½ timmes styrketräning med brorsan.
26 Juli 1 timme Body Pump
Sinnesro
Börjar våga hoppas
Hoppet om våran kärlek kan fortsätta att kämpa. Han kämpar med nykterheten och jag kämpar med mig själv och min saknad.
Men hoppas finns kvar och nu vet vi bägge att vi fortfarande finns kvar.
Jo har inte hört av sig, han skriver ut sitt hat på facebook och ibland gör det ont när jag ser det han skriver men ibland blir jag bara arg på honom.
Hur kan han beklaga sig över ensamhet och tystnad när han väljer att inte träffa mig? Hur kan han säga att ingen bryr sig, när jag sitter och oroar mig och bryr mig hela tiden?
Jag har sagt det åt honom, och förklarat hur det känns att vara mindre än ”ingen”.
Men han fortsätter sitt hat och sin självömkan. Ibland gör det så ont, men inte idag.
Idag gläds jag åt att R fortfarande tänker på mig och att han hör av sig och bryr sig om mig och mina katter.
Saknat J lite idag också, skulle behöva hans närhet och vänskap igen. Han får mig att må bra och vi har en bra relation. Han är fin och god, vi har kul ihop.
Jo vill jag bara ta fina kort med, jag vill fortsätta modella men på mina villkor och på det sättet vi faktiskt kom överens om, inte gå över mina gränser. Jag vill inte bli lurad igen.
Kanske är det bättre att inte träffa honom, men jag skulle nog vilja prova en gång till. Jag vill få ett bra avslut och jag vill bli stark igen och ha det som vi hade, jag vill ha tillbaka makten över mig själv.
Jo kommer höra av sig, om inte innan jag åker till London så efter.
Men nu blir jag arg när han inte ringer mig eller hör av sig, han skulle ju maila mig bilderna och han skulle ringa upp när han hade tid, han har tid att sitta och spy galla på facebook men han har inte tid att ringa eller maila mig. Det är som vanligt.
Trött på killar som bara skyller allt på att ” de mår dåligt” Hur fan har inte jag mått och mår?
R och J gnäller aldrig över hur dåligt de mår och egentligen är det just dom två som skulle ha rätt till att gnälla för de har verkligen en anledning. Men de gnäller aldrig, de bryr sig om mig och mitt mer än att gnälla över deras egna liv och missöden.
Idag tänker jag på R och lite på J och njuter av att R har skrivit till mig. Det går max tre månader mellan gångerna, sen hör han alltid av sig, om det beror på rädsla att förlora mig eller om det beror på att han inte kommer åt internet så ofta så att det går 1-3 månader mellan gångerna, kanske är tre månader max vad han klarar av utan mina ord heheh
Nu borde han alltså höra av sig senast 1 dec igen om allt är som det brukar. Hur ska jag klara mig?
Hoppas J vill vara mera med mig. Jag mår bra av honom, och han verkar ju inte vara kär i mig så egentligen så kan vi ju trösta varandra och hålla varandra sällskap i höstmörkret innan han åker till Thailand. Det hoppas jag på.
Funderar på att öppna min gamla blogg igen. Den där jag inte är anonym, den bloggen mina vänner, kollegor osv. läser, men vad kan jag skriva. Den bloggen kan ju faktiskt även Jo, J och R komma åt. Den är ju anknuten till min mailadress. Men många av mina gamla läsare vill att jag ska börja skriva igen. De vet ju inte att jag har denna anonyma blogg.
Jag kan inte vara privat i den andra, jag har för många känslor och tankar som jag inte kan dela med alla. I denna blogg är jag fri, fri att skriva, tänka och känna exakt vad jag vill.
Ingen vet vem jag är, ingen bör kunna spåra mig och ingen kan döma mig bara min signatur.
Tänk va skönt det vore om det alltid va så, att ingen kan döma mig, ingen kan bli arg, ta åt sig, bli sårad eller hata mig utan bara min signatur.
Sinnesro
Åter i arbete
Var och tränade Body Pump igår också och nu börjar snart det vanliga träningspassen så man kan träna lite mera. Ska bli kul, dessutom har en kompis köpt kort på samma ställe så snart har jag en kompis att bli peppad av och träna med. Ska bli grymt kul.
Att R hörde av sig igår är lite svårt att få in, ibland kommer ett lyckorus genom kroppen och jag bara njuter, men större delen av tiden glömmer jag bort det, det känns overkligt liksom.
Jag grubblar fortfarande på det här med Jo. Varför skiter jag inte i allt det där? R har ju hört av sig, varför bryr jag mig då om Jo. Är han sur på mig så får han väl vara det, vem bryr sig? Men ändå är jag så kåt på honom och rädd att förlora honom på nåt sjukt sätt, vet inte varför. Jag fattar inte vad han gjort med min skalle, han får mig att bli konstig och manipulerad, han drar upp massa gamla känslor från M-tiden. Urk.
Korten har jag ångest över, men vad ska han göra med dom, skulle han visa dom för någon jag känner eller? Nä troligtvis inte, han känner ju ingen som jag känner och skulle det vara så, så får jag väl helt enkelt förklara att det va privata bilder och att han svek ett förtroende.
Jag skäms bara att han lyckades övertala mig till någon jag inte ville, hur i helvette gick det till, jag som är vuxen och erfaren på detta område, jag kände till och med på mig att det skulle ske och ändå lyckades han övertala mig. Hur gick det till? Jag skäms att jag va så dum och så svag. Fan alltså!
Jag hatar när sånt sker att man liksom gör saker fast man inte vill, det är som om kroppen inte går att styra, som om jag förvandlas till en fjärrstyrd robot. Jag sa nej flera gånger och jag sa att det inte kändes bra, men ändå så fortsatte han/vi.
Jag mår verkligen dåligt över detta och när han kom med flera idéer så kom ångesten över mig, han blev inte nöjd, han vill ha ännu mer. Jag fylldes av panik, ångest, ånger och besvikelse. Jag borde vetat bättre, jag borde kunnat stå emot.
Trots allt detta så vill jag träffa honom igen, jag längtar efter att ha sex med honom och jag är attraherad av honom, ja kåt som fan helt enkelt. Dessutom rädd att han inte vill träffa mig igen av någon konstig anledning, rädd att bli utbytt att inte duga att inte räcka till. Så jävla skumt för varför bryr jag mig egentligen alls, han är ju ingen jag vill leva med, jag är ju inte kär i honom, jag bara tycker om honom och vill ha hans bekräftelse, jag är beroende av hans bekräftelse, på nåt jävla skumt sätt. Han har fuckat upp min skalle totalt. Måste ändra på detta. Varför skedde detta, jag som började må bra och bli stark. Hur kunde han få mig så beroende av hans bekräftelse?
Om jag bara kunde fatta att R faktiskt hört av sig kanske jag inser att det är det som är viktigt.
R tänker på mig fortfarande och han vill bli nykter och rymma med mig.
R är det viktiga, R är den jag älskar, men det har gått så lång tid att allt känns som en dröm, overkligt liksom. Dessutom kommer det dröja 3 månader tills vi kan höras igen. Då är det vinter igen….lång tid.
J är fin och får mig att må bra, J är en god vän och jag hoppas vi kan ses snart igen. Han får mig att komma bort från Jo och hans psykövertag på mig. J är en god människa han vill mig inget ont. Han är intressant och vi har så trevligt och kul ihop, jag trivs med honom. Synd att vi inte kan ses oftare och synd att han inte hör av sig så mycket. Snart åker han nog till Thailand igen dessutom. Men med honom skulle det kanske kunna växa fram en kärlek, kanske kan han och jag växa ihop till nåt bra. Men han är inte kär i mig nu iaf, kanske inte ens intresserad. Men när han va hos mig kändes det verkligen som om han trivdes med mig och som om han ville stanna, jag förstår inte riktigt, trodde faktiskt han skulle höra av sig mera och komma upp fortare.
Nästa vecka börjar min terapi igen, ska bli skönt.
Men hon kommer ju inte bli så glad över att R hört av sig, men det skiter jag i för jag är glad över det och ju mera tid det går så börjar jag inse att han faktiskt skrivit till mig! Fatta han har liksom åter igen kontaktat mig, och super söt va han också.
Hoppas jag snart inser att det faktiskt är sant, så jag kan njuta av det. Det börjar sakta men säkert sjukna in nu.
Ju mera jag skriver av mig mina känslor ju mera känner jag att Jo kan dra åt helvette! Min älskling R tänker på mig än och J vill dessutom träffa mig igen så länge han är i Sverige så Jo ska inte vara så satans säker på mig och tro jag trånar efter honom och gör allt för honom. Nej nu får det va slut på det. Nu måste jag återställa mina regler och mitt ego igen. Måste sy ihop såren och bygga upp min självkänsla. Fan alltså….måste få makt över min egna hjärna igen.
Han öste bekräftelse på mig och fick mig må så bra och jag blev så stark och mitt ego mådde så bra, sen blev jag liksom beroende av hans bekräftelse och nu måste jag återställa balansen igen.
Måste försöka förstå att R har kontaktat mig, jag ahr fått 3 brev av honom, det är ingen dröm, det är sant och han vill vara nykter med mig.
Sinnesro
Du finns i mitt hjärta
I går hörde R av sig! Underbara fina, goa, snälla R!
Jag satt på med morgonkaffet och bloggade, kollade mailen och facebook då en ruta i ena hörnet av datorn hoppade upp med texten att jag fått ett meddelande på Facebook av R! Mitt hjärta bultade dubbla slag, jag skyndade mig , fingrarna skakade och jag log så hela ansiktet blev ömt.
Hans ord va så varma och ärliga, dom var försiktiga och rara. Jag svarade så fort jag kunde i hopp om att hinna få svar, han svarade, jag svarade på hans svar och jag fick svar igen, jag svarade och fick åter igen ett svar, men sen blev det mitt sista brev som blev slutet av samtalet denna gång.
Vi skrev flera brev till varandra, hans ord va så varma och jag kände hur mycket han tycker om mig.
Han skrev att han skulle in på kåken i 3 månader en vända men sen lovade han att sköta sig. Han hälsade till mina katter, han kom ihåg namnen på dom och han mindes till och med namnet på min gamla bil som han undrade om jag hade kvar.
Han frågade hur det va med mig och vad som hänt. Han berömde mina fotografier och skrev att jag alltid är fin men de nya korten såg proffsiga ut.
Jag frågade om han tänker på mig och han skrev “klart jag tänker på dig pussis”
Hans ord va så ärliga och fina, jag kände verkligen att han fortfarande har känslor för mig.
Vi kommer nog mötas en dag. Jag försökte ställa så många frågor jag kunde , försöka få fram allt jag kände med få ord och utan press. Jag tror jag fick fram det viktigaste. Det var ju ont om tid, viste ju inte hur länge han skulle vara kvar vid datorn. Men vi hann skriva ett par brev och jag hann få veta att han är inne till november ungefär och då kommer han iaf få vara nykter i 3 månader som han skrev och komma ut med nya krafter.
Med andra ord så är han ute och dricker igen och det är väl därför han är med den där Kattis igen, för de verkar ju dricka ihop.
Jag försöker vara tacksam över att hon ser till att han har tak över huvudet när han super. Försöker vara tacksam att jag slipper vara en del av hans missbruk utan vara den tjejen som han verkar vilja ha ett nyktert och fint förhållande med. Men jag saknar honom så otroligt mycket att ibland är det svårt.
Han super med Kattis men den dagen han blir nykter så hoppas han på att få vara med mig. Kanske kan det vara så? Jag får den känslan. Jag hoppas det är så.
Jag skrev att det va tufft utan honom, men att jag och katterna mår bra. Jag skrev hur mycket jag tänker på honom och hur glad jag va att höra ifrån honom.
Jag erbjöd mig skriva och hälsa på honom på kåken om han ville och jag försökte ge honom styrka och kraft att bli nykter och att jag ställer upp med stöd och allt om han behöver.
Det var svårt att skriva fort och rätt på samma gång och jag hade inte tid att tänka på hur jag borde eller skulle skriva utan jag bara skrev, precis de orden som föll mig in.
Tänk att vi satt på varsin sida av en dator skärm och skrev till varandra live.
Att vi efter alla dessa månader fortfarande tänker på varandra och har så starka känslor för varandra. Den 29 mars 2010 försvann han in i sitt missbruk. Över 16 månader senare har vi fortfarande känslor kvar och hopp om att ses en dag igen.
Jag frågade någon gång i maj när jag var så trött på allt om han ville rymma med mig bort från allt, och nu svarade att han ville det, han skulle bara in 3 mån först en sista vända.
Mitt hjärta är varmt och saknaden är stor. Ingen är som han. Jag älskar honom verkligen!
Sinnesro
Ångrar mig.
Gjort något jag ångrar, gjort något jag inte borde, något som inte är bra, det skrämmer mig.
Jo va hemma hos mig i tisdags, vi hade mysigt men han lyckades övertala mig att ta några privata bilder som jag nu ångrar. Jag har kläder på mig men inte han och de är privata.
Han har lovat att ingen ska få se dom och han har lovat och lovat. Jag vet inte hur han fick mig att gå med på det, jag litar ju inte på honom. Eller jag tror inte jag litar på honom. Det känns inte ok.
Det känns som om han har manipulerat mig sedan dag ett och att han leker med min hjärna. Det skrämmer mig, jag kan inte förklara vad han gör och hur han gör. Men han har en förmåga att få mig i underläge och han får mig att bli rädd att bli lämnad, att inte bli omtyckt eller nåt. Han har gjort att jag har blivit rädd att förlora honom, men samtidigt inte men han får mig att känna gamla känslor , han får gamla demoner att kommer tillbaka.
Allt hade varit okej om det inte vore så att vi blir osams titt som tätt. Jag slåss med mitt nya starka jag och mitt gamla rädda jag och i dessa olika jag så står jag i mitten och är förvirrad.
Jag tycker om Jo och vi har mysigt och privata bilder är det ju många som tar, inget märkligt. Men han får mig att bli osäker. Han lovar ju att vi ska ses och att han ska stanna men han stannar aldrig så länge som han sagt och vi bråkar lite varje gång för att han gör mig besviken.
Efter mycket om och men fick han ju dessa privata bilder och han var så nöjd och jag kan hålla med om att bilderna blev bra även om de är väldigt privata och jag är livrädd att någon ska se dessa.
Men självklart så kommer nu nästa förslag och när jag säger nej så blir han liksom lite sur, och det gör mig i obalans, jag vill inte att han ska vara sur på mig, jag vill att han ska tycka om mig och att jag ska vara hans favorit tjej.
Trots att vi pratat om att jag aldrig vill ha frågan om trekant så kom den frågan i går på msn. Han vet ju att jag levt med en sexmissbrukare som gjorde mig väldigt illa och som tryckte ner mig och manipulerade hela min skalle så att jag nästan trodde det var mig det va fel på som inte gillade trekanter och parsex och andra böjelser.
Jag säger inte att det är fel och alla får ha sin egen sexualitet och böjelser. Men jag blev så nertryckt av denna man och så manipulerad att jag började tvivla på mig själv och tro att det var mig det va fel på . Han förklarade för mig att om jag inte ställde upp så kunde det inte hålla mellan oss och att han viste att vi skulle göra allt en vacker dag osv. Mellan alla sexkrav kom ju självklart hopp om hus och förlovning, barn och alla mina drömmar så han kunde sin sak och han manipulerade min skalle totalt. Men jag gick aldrig med på något och jag slängde ut honom till slut.
Jag säger inte att Jo är som idioten M men han sätter igång mina gamla känslor.
Jag har berättat för honom redan innan vi träffades att om han va intresserad av en sådan tjej så är inte jag den rätta och att jag inte är intresserad av porr och trekanter. Mycket gillar jag i sängen men bara han och jag inga andra ska vara med. Han förstod och sa att jag absolut skulle slippa sånt för det är inte hans grej och han gillar inte sånt och dessutom har han basillskräck så han kan inte knulla runt osv. Men nu visar det sig att han och en kompis till honom har knullat med tjejer tillsammans hela livet och att han är sugen på en trekant osv. Jag blev så besviken och ledsen för han vet vad jag står och alla gamla känslor kom över mig och jag mådde piss.
Jag fick inte en chans att förklara han bara skrev att jag skulle skita i det och att det bara va en fråga och att jag inte behövde göra en så stor grej av det. Att jag skulle lugna ner mig och glömma att han frågade. Han sa att mitt nej är ett nej och att han respekterar mig. Men känslan var helt över mig, alla gamla känslor av att inte duga att inte vara tillräcklig att inte räcka till kom över mig. Jag blir inte av med känslan och eftersom han sedan bara loggade ur sig från msn så blev känslan ännu värre när jag trodde han va sur. Jag försökte ringa men han svarade inte, skickade sms och frågade vad som hände men han skrev att han va tvungen att dra, vi hörs.
Han ignorerade mig inte och det hjälpte lite men ändå är de sjuka gamla känslorna över mig och jag kan inte släppa den.
Nu är jag livrädd vad han ska göra med bilderna, tänk om han visar dom för någon. Vad har jag gjort? Det är inte så farliga bilder, som sagt jag har kläder på mig så tro inte att det är värsta grovporren nu, men det är ändå privata bilder. Dom är för han och mig bara och nu känns det inte bra. Jag är rädd att han ska visa dom för någon och jag är rädd för att han ska lyckas få mina gamla känslor at få övertaget.
Gillar inte att dessa gamla känslor kommer, gillar inte när jag får dessa gamla känslor om att jag inte duger och räcker till. Fan fan fan.
Sinnesro
Du får göra som du vill ♫
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som lever inpå din själ.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som bryr sig...
Vad hade du väntat med livet som varit,
du letade länge utan att se.
Förlåt för min rädsla, förlåt för min godhet,
jag borde satt gränser, det vet jag så väl.
Ohohohoh...
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som lever inpå din själ.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som bryr sig...
Dagar du hade med vänner omkring dig,
du minns det med glädje, du minns det med sorg.
För när du försvann och gick bort dig i natten,
vi hade på känn vi som följde på håll.
Allt du försakat, hur du nu levde,
i världar av smärta, i rum utan ljus.
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera
av kärlek du missat, i rädsla för svek.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som lever inpå din själ.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som bryr sig...
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som lever inpå din själ.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som bryr sig...
Sinnesro
Semestern fortsäter
Haft ett par underbara dagar med J. Han kom på tisdagen, vi åkte iväg och åt på restaurang , shoppade lite och gick i affärer och sen gick vi på bio och såg “Green Lantern”. Efter filmen åkte vi hem till mig, tittade på dvd och satt och pratade i timmar, gick och la oss och låg och pratade och jag kliade honom på ryggen tills han somnade. Vi hade så mysigt och trevligt.
Onsdagen ville han åka på utflykt till kommunen jag var uppvuxen i så vi åkte dit och jag visade honom mina barndomshem, skolor m.m. Sen åkte vi hem till min bästa vän A och hennes kille. Vi tog bilen in till stan tillsammans och gick på Europe och Takida. Så mysigt och trevligt hade vi alla 4a. Ibland stod vi och höll om varandra och J tog kort och la upp på facebook osv. Så det va absolut ingen hemlighet att han var hos mig i 3 dagar. Han loggade in oss på facebook på alla platser vi va under alla dagarna.
Efter konserten så åkte vi hem och kikade på film och åt chipps. Vi somnade i soffan, men efter ett tag vaknade jag och vi bytte rum.
Torsdagen åkte vi hem till min vän A och sen åkte vi och mötte upp hennes kille och lunchade. Tittade på båtarna i hamnen och bara mös i solen. Det var helt underbart att vara 4a och inte som alltid annars jag och ett par. Han fungerade så bra tillsammans med mina vänner och allt bara flöt på. Som om vi känt varandra hur länge som helst. Vi pratade massor om allt och han har så enormt mycket att berätta, han har levt ett helt annorlunda liv än vi andra. De är få som någonsin får möjligheten att prata med en kille som han, kan jag säga utan att gå in för mycket i hans privatliv.
På kvällen skjutsade jag och min vän A honom till tåget och avskedet blev verkligen något jag kommer minnas, han va så go och ville liksom inte gå, han höll om mig länge och pussade mig super mycket. Han är inte annars en kille som kramas eller pussas. Men nu släppte han inte taget om mig. Både jag och min kompis fick en bra känsla och att han snart kommer upp till mig igen.
Men jag har inte hört något sedan dess, tyvärr. Vi får se vad som sker.
Jo ringde ju självklart när J va hos mig, J hade ju loggat in oss från restaurangen när vi va och åt och sen gick det bara någon timme så ringde Jo. Han hade inte hört av sig på 1 vecka trots att vi haft flera samtal om att jag inte tycker om när han gör så, försvinner. Han slänger ut sig kommentarer om att han mår dåligt och sa ta livet av sig och sen hör han inte av sig på en vecka, jag tycker inte det är juste. Han frågade om vi skulle ses dagen efter och jag sa som det va att jag hade besök, sa dock inte vem och vilket kön och han frågade inte heller. Sa att vi skulle på konsert. Men att jag va ledig i helgen, men då kunde inte han ses, så han undrade om jag kunde ses på tisdag och jag sa att jag förmodligen kunde det men att vi kunde väl höras på torsdagen och bestämma mera, men han kunde inte prata på torsdag sa han så vi bestämde att han skulle ringa när han hade tid, men han har inte ringt än. Få se hur det blir, jag är mest arg och besviken på honom.
Han skriver elaka saker på facebook om allt och alla och sen skriver han att han ska ta livet av sig osv. Så elakt att göra folk oroliga och sen bara skita i allt och alla.
Jag vet att han lever för han är inne på dejtingsidan Badoo var och varannan dag.
Jag tycker inte han är just och det tänker jag berätta för honom igen.
Han flörtar med mig och vi börjar prata, han säger att han är ute efter ett förhållande och att han vill ha barn osv. Vi dejtar och han är super go, men när jag börjar få känslor så vill han bara vara kk, och han hör av sig mindre och mindre och lovar saker han sen inte håller. Kryssningar, restauranger, drinkar, semester allt han sagt att vi ska göra, inget av det har han gjort med mig. Sen säger han alltid att nästa gång han kommer så ska han stanna längre, flera dygn osv., men varje gång så stannar han bara några timmar och knullar och sen måste han åka. Nästa gång blir det bättre, nästa gångs osv. Men det blir bara värre och värre och han sviker mer och mera, nu har vi nästan ingen kontakt alls. Nu hörs vi max en gång i veckan och bokar in en träff, det är allt.
På hela min semester då vi skulle ses och göra så mycket har vi träffats två gånger och varav den ena gången va han här och fika och sen somnade han för han hade ätit så mycket ångestdämpande medicin för han mådde så dåligt. Det var våran semester ihop då vi skulle göra så mycket.
Som sagt jag är bara arg och besviken på honom, han gnäller på att folk gör honom illa, men dom som är snälla mot honom behandlar han som skit så jag tycker inte han ska yttra sig.
Min kompis S som svek mig mest av alla när jag mådde som sämst mår inte så bra och det är nu till mig hon vänder sig för tröst och stöd, hon ringer mig minst 3 gånger per dag. När jag mådde dåligt hade hon inte tid mer än max 10 minuter i veckan.
Men när jag försiktigt försöker pika henne utan att såra henne så märker jag att hon inte alls förstår hur mycket hon svikit och sårat mig.
Idag närjag försökte förklara att jag inte blivit sedd sedan jag var 12 år och att R va den första som verkligen såg mig och fick mig att inse hur det känns att bli sedd, blev hon arg då hon menar på att alla mina vänner som stöttat mig alla år har jag inte ansett att de sett mig??!! Hon lät verkligen arg och jag orkade inte gå in i diskussionen. De är få av mina vänner som haft tid och ork att se mig för den jag är och verkligen lärt känna mig. Det är nog bara A som någorlunda vet vem jag är.
S avbryter alltid och börjar prata om sitt, hon har inte tid och ork att sitta och lyssna och försöka förstå, hon avslår av sig allt med försvaret att hon inte vet hur det är eftersom hon inte varit med om det själv.
Jag är övertygad att hon har någon variant av adhd då hon aldrig kan sitta still och lyssna utan far och flänger och avbryter hela tiden. Hon vet inte mycket om mig, hon vet inte vem jag är och vad jag känner och tycker för hon tar sig inte tid att lyssna och se mig och när det blir för jobbigt och jag mår för dåligt försvinner hon och är borta helt i månader.
Hon tycker att hon är en bra vän och att hon stöttar, men hon lyssnar inte och hon tar sig inte tid, att vara en bra vän är inte att lyssna 5 min då och då och säga åt personen att söka hjälp. En bra vän lyssnar länge och mycket även om det är jobbigt och tufft.
Jag lyssnar på henne minst 3 timmar per dag och jag försöker förstå och jag lyssnar och lyssnar ,analyserar och vänder och vrider på allt. Så har hon aldrig gjort för mig. Men jag hoppas att hon ser och lär och förstår nu när hon själv går igenom en kris, men idag när hon blev arg på mig för att jag inte kände mig sedd av någon så förstod jag att hon förmodligen inte alls ser och fröstår hur hon är och hur hon varit. Tråkigt.
Ibland ekar hennes ord som hon sa till mig förra sommaren och jag har lust att slänga samma ord på henne, men jag vill inte såra henne så som hon sårade mig, jag vill inte vara så som hon.
När jag mådde dåligt och gick ner massa kg så fick jag höra att jag började se äcklig ut och det inte va snyggt, men hon har själv nu gått ner betydligt mera än vad jag gjorde.
När jag grät som mest förra sommaren sa hon att jag skulle söka hjälp och när jag förklarade att jag ju redan går i terapi varje vecka sa hon att det inte räcker att jag skulle lägga in mig.
Hon sa att det inte var normalt att vara så ledsen över en man osv.
Hon sa att jag skulle rycka up mig, gå vidare, skärpa till mig, va glad över att jag har vänner , arbete och bostad osv.
Nu sitter hon och gör precis tvärtom själv, och hon blir så arg på folk som säger exakt det hon själv sa till mig.
Jag hoppas hon lär sig något, men jag börjar bli tveksam och kanske kommer jag säga något lite mera rakt snart, för hon är inte juste.
Annars rullar semestern på, alldeles för fort. Jag har inte gjort så mycket samtidigt som jag gjort massor. Inga stora resor och äventyr men samtidigt har dagarna varit fulla med småsaker, shopping, stranden, fika, middagar, konserter, gröna lund och promenader och ditt och datt. Dagarna har bara rullat på och snart är det jobb igen, Hoppas få träffa J och Jo i veckan innan arbetet börjar,
R syns inte till och jag har nu inte hört från honom på snart 3 månader….Han verkar vara med den där Kattis igen, Hon har gjort sin facebook sida öppen igen och jag såg att Rs mamma skrivit och ville att DOM skulle komma ner så,.,,,vi får väl se om han hör av sig igen.
Jag tänker fortfarande på honom varje dag. Han finns i mitt hjärta.
Sinnesro
Smink
Va och tokshoppade smink igår, kan ju inte leva utan EMITE mascara. ( http://www.emitemakeup.com/)
Handlade säkert för 3.000 kr men eftersom jag har tokbra rabatt så blev det betydligt billigare för mig.
Men nu har jag ju iaf smink för resten av året. Det blev 1 st mascara, 2 st rouge, 4 st ögonskuggor, 2 st eyeliner, 1 st concealer, 2 st läppglans, puder, ögonskuggspensel och rougeborste.
Passar utmärk då jag ska träffa en gammal dejt idag eller i morn.
Jo har inte hört av sig på snart en vecka och han bara hatar och hatar så nu ska jag gå på konsert med J. Få se om han kommer idag eller i morgon eftersom vi inte bor i samma stad. Om vi ses som vänner eller som dejt återstår att se. Men jag kan inte sitta här och uggla längre nu, jag måste träffa folk, jag måste få ha lite kul.
Berättar mera sen.
Sinnesro
Tagen Text
Sinnesro
