Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Allt som hänt senaste tiden har gjort mig trött och osocial. Jag orkar inte göra något och har inget större behov av att hitta på massa saker och träffa massa folk.
Jag orkar inte, energin är borta.
Min lilla prinsessas död tog musten ur mig och jag orkar inte med annat just nu.

Sen väntar jag ju på svar från Ks och bröstcancern. Borde få svar denna vecka, men än har jag inte hört nåt.
Jag orkar inte bry mig om det längre, jag bryr mig mera om min vän som redan opererat sig och har infektioner på infektioner, värk och var till max och in och ut på sjukan om och om igen. Det är nutid och det är fakta, henne tänker jag på varje dag.
Min egna oro har jag lagt på hyllan. När man ser vad hon går igenom med allt och efter min lilla prinsessas död och min hankatts som i sorgen av att mist sin livskamrat åldrats ännu mera så känns inte min egna cancerrisk så aktuellt.
Jag lever här och nu och här och nu är min väns operation och min sorg och saknad över min katt större.
När brevet från Ks dimper ner i brevlådan blir det förmodligen annorlunda, men så är vad jag känner just nu.

Känns tomt och konstigt att inte tänka på R och inte sakna honom varje vaken minut. Att han inte hör av sig när han vet vad som hänt gjorde mig besviken och jag vet att han är med Kattis och han har valt att vara med henne och inte kontakta mig just nu och då lägger jag honom åt sidan.

Jag ska träffa I på torsdag och det ska bli både kul, skönt och mysigt att få träffa honom igen.
Han bryr sig och han vill uppenbarligen träffa mig eftersom han kan boka in mig över 1 vecka i förväg. Han tycker om mig, även om det inte är tillräckligt för honom att tydligen kunna bli kär. Men kanske kan det ändras. Jag hoppas faktiskt det. Han är fin. Jag tror vi skulle kunna bli kära i varandra och ha det bra.
Men nu ska inte jag försvinna in i fantasier och hopp, då blir jag bara besviken.

Sinnesro