Svart hål med vita prickar.

Sorgen i mig är som ett svart hål, jag känner mig ensam och saknaden värker.
Mina katter har hållit mig i liv genom mycket, när tvivlet tagit över och hoppet försvunnit, när jag bara velat att detta liv ska ta slut har deras ögon tittat på mig, de har värmt mig med kärlek och spunnit i min famn. Deras kärlek har hållit mig vid liv och gett mig kraft och hopp. De har gjort att jag gett livet en chans till om och om igen.
De har varit mitt allt, min familj, min kärlek, mitt hopp och min anledning till att leva vidare.
Nu har jag en anledning kvar, en familjemedlem kvar, ett litet hopp och en som ger mig tröst.
Det skrämmer mig, vad gör jag när han inte finns?

På bänken i vardagsrummet står den lilla urnan med hennes lilla aska, jag tänder ljus där varje dag, och varje kväll när jag går och lägger mig tänder jag ett ljus i fönstret bredvid hennes kort.
Sorgen finns, sorgen känns och saknaden bränner, men dagarna går.

Vad händer sen?

Jag finner ingen kärlek i livet, jag får inga barn och ingen familj. Alla lyckliga par med värme och kärlek, de har varandra och lycka är till för att delas.
Jag hade mina katter, och nu är det bara en kvar.  Det känns som om meningen med livet rinner ifrån mig. Alla mina drömmar och hopp börjar nu sina ut.
Det konstiga är att jag inte bryr mig, jag känner mig tom .
Sorgen är som ett svart hål inom mig och hoppet som förut  är nu bara som några få vita prickar kvar i mörkret.

Sinnesro

Kommentarer
Postat av: Anonym

sv: ja eller hur :D

2011-11-20 @ 09:04:48
URL: http://lavitadilovisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0