Det skulle vara skönt och stå på nån annans fötter när mina inte kan hålla balansen...

Jag är helt ur balans nu, känner ingen värme, trygghet eller kärlek. Allt är bara sorg och mörker, inget känns viktigt och inget känns bra. Det är bara jag och min lilla hankatt kvar nu. Vill bara vara med min lilla katt. Vill bara ligga med honom och sörja våran lilla prinssessa.  Vetskapen om att jag snart förmodligen kommer mista min andra katt också gör mig paralyserad av smärta, jag orkar inte.
Att förlora henne gör så grymt ont och när min lilla prins försvinner så är det bara jag. Jag vet inte hur jag ska klara det och jag är medveten om att det kommer att ske och förmodligen ske ganska snart.
Min lilla prinsessa blev exakt 16 år och min prins fyller 18 år i januari.
Sen har jag absolut inget.

Klart att allt hade varit enklare om någon funnits vid min sida, om någon hade delat mina ensamma kvällar. Men nu är det som vanligt så att jag får gå igenom allt ensam.
Jag har måna fina vänner som stöttar och förstår min smärta och super goa kollegor på jobbet som verkligen accepterar min arg och förstår.
Men det är hemma allt är värst. Det är hemma jag och min lilla prins inte längre hör hennes tassar trippa och hennes lilla jamande hälsningar och prat. Sängen är tom och allt är tyst.
Jag känner mig så enormt ensam utan henne. Nu är det jag och gubben kvar…..

Alla killar kan dra åt helvette, de känslokalla svinen som bara bryr sig om sig själva och  deras jävla kukar.
R har inte hört av sig.
I har inte hört av sig, men addat massa nya tjejer på facebook.
J har skrivit på facebook en :o(
Jo har inte sagt nåt utan fortsätter bara med sitt ”puffande”
L har skrivit på facebook att han beklagar sorgen.

Jag är så trött på alla karlar, de är helt enkelt inte så intresserade av mig.
Jag får helt enkelt ge upp.
När jag får tillbaka lite krafter kanske jag ska göra ett nytt försök på nätet, men det skrämmer mig för som sagt det är många stora idioter där ute och är men det lilla svag så slår det hårt.
Kolla bara på killen igår han dumpade mig efter max 5 min bara för att ajg itne ville visa mig på webb cam som nyvaken och nygråten. Suck!

Nä just nu är jag så arg och besviken på livet och på allt.
Saknaden gör så satans ont att jag inte pallar känna något annat.
Det skulle vara så skönt att stå på någon annans fötter nu, för jag har tappat balansen totalt.

Sinnesro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0