Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

I morse när jag slog på datorn hade jag fått en vänförfrågan på facebook. Namnet var ett skämtnamn men min magkänsla sa att detta var R, när jag loggade in och såg bilden så såg jag direkt att det var R. Bilden är en gammal suddig bild, men jag kände igenom honom direkt, inte ett tvivel, jag vet till 100% att det är han. Han har fel födelsedag och namnet är ett skämt namn. Han har två vänner, jag och en tjej till. Jag är nästan säker på att den andra tjejen är hans x som han var förlovad med innan mig.
Han har inte skrivit något och sidan har funnits ca 5 månader för profilbilden är upplagd för ca 5 månader sedan. Man kan inte se hans profil och man kan inte skriva eller puffa honom om man inte är vän med honom. Så denna sida är garanterat en hemlig sida, kanske för att kunna kontakta mig och hans x, eller?
Jag skrev ett meddelande till honom, får se om jag får ett svar. Jag satt vid köksbordet och skakade, viste inte vad jag skulle skriva. Jag var nästan i chock. Så jag skrev till slut bara.
” Hej XXX..;o)
Kände igen dig på en gång såklart....
”Hur mår du? Vart är du? Vad gör du? Har miljoner frågor, men ska inte ställa dom hihihi, bara tacksam om du mår bra och jag är bara glad att se ditt ansikte igen. :o)
Tänker på dig.
Rasmus på luffen...
Ring eller skriv när du kan.
tele: XXX
Kramizzzzz ;o) ”

Tankarna snurrar, jag är glad men försöker att inte hoppa för högt. Vi får se vad som händer och om han hör av sig igen och vad han i så fall säger. Men en sak är säker, han har inte glömt mig, jag finns kvar i hans tankar. Min magkänsla var inte så tokig i alla fall.
Det känns som en seger även om han bara skickade denna vänförfrågan.
Han har skrivit på relations status att han har ett öppet förhållande sen kan man ju tolka det lite som man vill, men det är ju uppenbarligen inte så bra mellan han och Kattis. Hon har varit tyst på facebook sedan innan jul så jag har ju anat att något inte står rätt till, har ju känt att det är något skumt med hela deras relation, kanske har jag lite rätt trots allt.

Återstår att se vad som händer, om han hör av sig, om han är nykter eller full och vad han känner och tycker om allt. Jag känner mig förvirrad, glad och lite sprallig liksom. Äntligen händer det något.
Jag kommer självklart blogga om varje litet ord som sker.

J har nu kommit fram till Thailand. Flyget var försenat 32 timmar vid mellanlandningen, men nu är han framme, arg som ett bi men välbehållen.
Han har inte skrivit något personligt till mig utan bara skrivit på sin facebook sida, men allt jag skrivit står kvar iaf, Pok och Miss U och allt jag skrivit finns kvar synligt på hans sida.
Skönt att se att han är framme och välbehållen. Får väl se om han hör av sig till mig. Tror det kommer dröja ett tag, han har nog fullt upp med sitt där nere. Jag väntar och ser om och när han hör av sig. Bollen ligger hos honom. Han vet att jag tycker om honom och att jag saknar honom.

Ibland börjar man ju undra om det inte är en högre makt som styr ens liv iaf. När jag äntligen börjar komma en bit bort från R, när jag äntligen vågat göra de sakerna som gjort så ont. När jag åkt på E4an norr ut, lagat tacos, baddat med våra lakan, vågat träffa en ny kille, haft sex igen och efter att raderat Rs telefon nummer så dyker han upp igen. Bara timmar efter att J åkt.
Ödet, högre makten eller bara så som livet är?
Antar att allt har en mening iaf.

Kanske blir det iaf lite som jag skrev igår, att jag väntar på R & J och ser vem som hör av sig, först till kvarn får först mala.

Vet att många inte kommer uppskatta att R hört av sig och de skulle nog inte uppskatta  J om de viste att han hade mördat två stycken, så jag ligger lågt bland mina vänner. De behöver inte veta allt och dessutom har de ju ändå inte visat så stort intresse av mig och mitt liv så varför ska jag berätta? Frågar man inget får man inget veta. Få av mina vänner är ju intresserade så varför berätta? Jag försöker nog hålla detta för mig själv, och skriver mina känslor här i stället.

Tråkigt att inte få dela saker med mina vänner men det var många som svek när jag mådde dåligt så det känns inte så kul att berätta för dom när saker sker oavsett om det är negativa eller positiva saker som sker. Om jag nu är så jobbig hela tiden så känner man sig ju inte så välkommen att berätta sina känslor och när det händer saker i livet.

Om de inte blev glada att jag träffat J så kommer de ju knappast bli glada av att R hört av sig.
Men det är så svårt att inte berätta när jag faktiskt är så glad att det sprätter i kroppen, jag vill ju ringa alla mina vänner och skrika rakt ut. R som jag fortfarande älskar har kontaktat mig och J var super go och jag tycker om honom, jag mår ganska bra nu och jag är glad men har ingen att prata med.  Men mitt liv går nu åt rätt håll.
 J & R mina små änglar…de ger mig kraft och de ger mig hopp. 
Just idag är jag stark.

Sinnesro