Fan vad jag saknar R
Det är mitt i natten och mitt hjärta blöder. Fan vad jag saknar R. Det värker i bröstet och alla minnen känns som om det vore igår.
Va inne på facebook och tittade på den där Kattis sida, hon hade ont i ryggen och hade migrän och någon som jag tror är hennes faster hade kommenterat att hon fick be R serva henne. Det gjorde så ont att se hans namn ihop med hennes status. Inget säger ju att han är nykter och att de har det bra, snarare tvärtom om han är hos henne så är han inte på behandling och är han inte på behandling nu så tror jag att han fortfarande dricker för han var garanterat full i september och förmodning även nu.
Så länge han dricker så har de ingen vettig relation, det vet jag. Kanske är han inte ens hos henne. Men det gjorde så ont att se att hans namn fortfarande finns med i hennes liv.
Kan inte sluta hoppas att han fortfarande tänker på mig, kan inte sluta undra vad som hände och vad som är sant och falskt. Kan inte fatta och kan inte riktigt ta in att han är hennes.
Dum som jag var googlade jag hans namn igen och nu hittade jag en gammal myspace sida och där fanns en bild och massa text som fick mig 100% säker på att det var hans, känner igen hans sätt att skriva och även om hans bild var maskerad så kände jag igen honom. Gjorde så ont och jag saknade honom mer än det går att beskriva. Fattar inte varför jag plågar mig själv sådär. Jag vet ju att jag mår piss och får kraftig ångest, svårt att andas och värk i flera timmar. Ändå gör jag det. Saknar honom så jävla mycket.
M svarade inte på mitt sms idag. Jag var tydligen inte ens värd en förklaring.
Såg på facebook att han drack öl hos någon kompis och sen skulle ut på krogen. Så jag är väldigt dumpad och jag kommer aldrig få veta varför. Han bara försvann och jag verkar totalt bortglömd. Som om jag aldrig hade funnits, som om vi aldrig hade haft kontakt. Inte ett spår av mig i hans liv. Suck.
Kanske va det inte meningen att jag skulle komma över R ännu, kanske var det inte meningen att jag skulle glömma och hitta någon ny. Kanske , kanske inte. Men för M var jag tydligen bara någon han tycke va kul att prata i telefonen med någon månad.
Min självkänsla och mitt självförtroende är inte på topp. Vet inte hur jag ska orka försöka igen.
Jag måste inse att R inte vill ha mig, att han vill supa med den där fula haggan Kattis.
Kan inte förstå att han valde henne, det gör så ont att han är med någon annan. Jag sitter här ensam med mina tårar och han är med henne.
Jag försöker trösta mig och inbilla mig att den nyktra R älskar mig men den fulla R väljer Kattis för henne kan han supa med utan att få dåligt samveta, eller nåt.
Vad ska jag göra, jag kan inte glömma honom, inte ensam. Inte utan nya hopp om livet.
Snälla älska mig, kom tillbaka. Jag kan ju inte leva utan dig, R du finns i mitt hjärta än…. för alltid.
Sinnesro
