Uttråkad

Lugnt på jobbet och det är ganska skönt, man får lite tid att prata med kollegor och det behövs på en arbetsplats, vi har alldeles för lite umgänge på mitt jobb. Ingen rast och ingen ro.

Men nu har jag ingen att prata med, inget jobb att göra och jag har gått igenom facebook om och om igen. Ingeting händer i mitt liv och jag är så rastlös emellanåt. Allt står still och jag väntar på att något ska hända.

Innan jobbet idag så tvättade jag och sen tänkte jag baka men jag hade inget mjöl hemma så det blev att jag tog ett varv med dammsugaren idag igen.

Chattade med en kille på nätet, han började flirta med mig för länge sedan men vi började inte prata så mycket förrän igår, men när han fick veta min ålder så slutade han skriva och jag har inte hört något sedan dess.  Kan väl förstå honom då han var ett par år yngre en mig, men det var ändå trist, det var ju han som började flirta med mig så då trodde ju jag att han viste vad han gjorde, det står ju på facebook hur gammal jag är, men tydligen har han missat det och nu när åldern kom fram så försvann han.
Det gjorde ju inte mig starkare utan tvärtom jag trycktes ner lite i skorna igen, inte jätte allvarligt men lite. Jag är så trött på att bara få negativ respons på allt, kan inget ske åt rätt håll?

Jag är uttråkad, rastlös och lite ivrig.  Vill ha förändring nu, vet inte vad jag ska göra för att det ska ske nåt.
Flirtar med alla jag kommer åt, tittar och ler mot alla killar på gatan, t banan, byggjobbare. Alla jag har på facebook som fortfarande är singlar. Jag har ju skaffat mig en del internet vänner genom åren som gått på alla sidor man varit med på, men många har förblivit internet vänner och många har gått in i förhållanden men många har även gått ut ur förhållanden, så nu tar jag upp kontakten med alla som står som singel, lägger in en liten puff eller kommenterar nåt, så får vi se om någon fattar tycke.

Jag måste ju försöka få kontakt med folk, men varje gång jag lägger ut ett försök kommer ju även risken att bli besviken, de svarar inte, eller svarar negativt, eller som sagt börjar prata och sen dissa. Dessa saker är en risk man får ta men vissa dagar gör det ont och jag har en tendens att ta det jävligt personligt när de inte är intresserade. Värsta sorten är ju en sån som M som ger mig massa förhoppningar och sen försvinner som en avlöning. Men absolut värsta sorten är dom som drar efter de fått sex, men tack och lov har det inte drabbat mig då jag är ganska svårt att få i säng. Aldrig direkt från krogen eller första dejten.
Jag undrar egentligen vad som hände med M, va det något jag sa eller gjorde eller var jag bara inte tillräckligt snuskig i telefon? Vad va fel?

När jag blir så här ivrig på förändring blir jag så sugen på en ny piercing eller ny tatuering, kanske färga håret . Frissan var jag nyligen hos, piercing har jag gjort lite överallt så jag vet inte var jag ska tänka mig ha en till någonstans. Tatuering har jag flera projekt på gång, men jag har inte riktigt bestämt mig och jag har inte pengarna än, så det måste få vänta ett tag till. Så vad ska jag förändra?
Klädstil? Sminkningen? Hm…vad kan jag ändra fort?
Jag är faktiskt sugen på att träna nu, men jag har inga pengar till ett gymkort så jag måste dessvärre vänta. Hade hoppats att den nya lönen skulle komma och att de retroaktiva pengarna skulle komna i november, men de kommer inte förrän i december, så kanske har jag inte råd med träningskort förrän i december när alla andra köper. Suck.

Så vad ska jag ändra på, vad ska jag göra med mitt liv? Vad vad vad???
Men ska jag inte duga som jag är? Har jag inte rätt att bli älskad för den jag är? Måste jag förändra mig?
Men en gaddning till kommer det garanterat bli vare sig det blir någon man eller ej.

Börjat knåpa ihop lite frågor till läkarna nästa vecka. Jag ställer alla möjliga frågor även dom jag vet svaret på och dom frågorna jag vet det inte kan svara på, jag ställer dom ändå. Jag ställer alla frågor. Bättre det, så jag inte missuppfattat nåt.
Det är inte så många som vet att jag ska till läkarna för detta samtal, nästan ingen vet, jag vet inte om jag tänker berätta. Samtidigt känner jag att jag har ett behov av att bolla detta problem med någon, men det känns inte rätt att ta det på mobiltelefonen i ett stressigt samtal, folk har inte tid att sitta ner och prata och jag vet inte om jag är redo. Kanske bättre jag träffar läkarna och sen pratar med mina vänner och min pappa. Min Pappa kommer ta det hårt, han mår dåligt bara när jag ska på mammografi, han vill liksom inte prata om det riktigt och han skjuter bort ämnet. Han mår inte alls bra när jag pratar om det och då är det bara en undersökning. Hur ska han reagera nu?
Min moster som jag tappade kontakten med helt efter min mamma dog har jag vid flera tillfällen försökt få upp kontakten med och bl.a. prata om detta men hon svarar inte på mina brev och verkar bara vilja ha en kort och ytlig kontakt. Vilket jag såklart måste respektera, vill hon inte så är det inget jag kan göra.

När min mamma dog så försvann alla från oss, en efter en och när pappa skaffade en ny kvinna så stack alla. Min morfar avskrev mig och min bror från testamentet och när han dog fick vi inget veta förrän det började bli dags för bouppteckning och då fick vi veta att morfar skrivit av oss helt.  Jag min pappa och min lillbror blev helt ensamma och ensammast av alla blev nog jag, eftersom min pappa och min bror började missbruka.  Jag har inte förstått det förrän nu hur ensam och övergiven jag var och hur skadad jag blev.  Att jag lider av en kraftig separationsångest är kanske inte så konstigt. Det svårt att ändra på sina känslor och sitt bagage.  Jag måste försöka komma över min rädsla och ångest att bli lämnad och folk runt om mig måste sluta att lämna mig så jag vågar tro och lita på människor.

Jag skulle behöva lugn och ro. Tillit och kärlek och 100 kg sinnesro

Sinnesro


Kommentarer
Postat av: lovisa

sv: tack så mkt!:) ögonskuggorna jag använt där kommer från en palett med 120 skuggor, finns bla. att köpa på eleven.se! :)

2010-11-17 @ 21:58:05
URL: http://lavitadilovisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0