Blåst på en dejt
Ja då blev det som vanligt i torsdags.
Dejten var bokad torsdag klockan 16.00, vi hade nästan bestämt plats. Allt var tajmat och klart och vi fungerade jätte bra i telefonen, han hörde av sig dagen efter vi pratat i telefonen och vi messade lite fram och tillbaka och på tisdagen skickade jag ett sms och frågade hur allt hade gått med allt han skulle göra på måndagen, men då fick jag inget svar. Onsdagen gick och inget svar, på kvällen började jag ana att det inte skulle bli någon dejt och min pappa sa att jag kunde radera honom på en gång. Men jag tänkte iaf ge honom en chans att höra av sig på torsdagen. Han viste ju att jag skulle bort på dagen och att vi skulle ses direkt efter och att jag verkligen hade fixat så vi skulle kunna ses kl 16.00.
Men han hörde inte av sig. Han har fortfarande inte hört av sig.
Jag tycker det är så dåligt att man inte kan ringa eller messa och avboka iaf. Om han nu fått kalla fötter eller träffat någon annan eller vad som, så kan man väl avboka. Hur svårt kan det vara att skicka ett sms eller mail eller vad som?
Det var min lediga dag som jag kunde göra något annat på, istället för att vänta på en dejt som inte blir av.
Jag blir så trött på killar och tappar verkligen lusten till att dejta eftersom det alltid blir strul och besvikelser.
Jag skiter väl lite i denna kille för han är uppenbarligen inget att ha eftersom han gjort som han gjort och han är uppenbarligen inte ett dugg intresserad av mig. Men jag blir så irriterad på själva grejen och hur de helt respektlöst bara inte hör av sig.
Eftersom vi bestämt att ses så hade jag ju självklart förberett mig på en dejt och även om killar inte kanske behöver göra så mycket innan en dejt så gör vi tjejer det. Jag hade rakat benen, tvättat håret och gjort mig lite extra fin för att sen snopen åka hem. Min lediga dag som jag då hade bokat in för honom och sen står jag där ensam. Jag kunde planerat min lediga dag betydligt bättre om jag vetat att han inte skulle dyka upp.
Irriterad och besviken blev det ett träningspass Zumba på kvällen istället och lusten att dejta är verkligen i botten. Suck, hur många gånger ska man orka få upp hoppet och lusten till en dejt när det sen slutar såhär. Flera veckor chattande och messande och sen bara borta, man blir så irriterad.
Greken och jag har fortfarande lite kontakt, han jobbar ju väldigt mycket men han skickar lite då och då ett sms. Men vi får se när vi ses, om vi nu ses. Jag känner mig iaf inte redo ännu.
Skickade ett sms i går till en gammal dejt jag hade 2006. Han försvann bara men jag fick höra sen genom några gemensamma bekanta att han mådde jätte dåligt och att han typ gått in i väggen osv. ett tag. Men nu skulle han tydligen må bra sedan något år. Så jag skickade ett sms, vad hade jag att förlora.
Men han har inte svarat.
Drömde om R i natt, drömde att han sa att han skulle komma till mig i vår. Att han var nära en nykterhet nu.
Undrar om drömmarna vill säga mig något. Vaknade kär och hoppfull, men insåg efter någon minut att det bara var en dröm.
Jag skiter i killar och tränar i stället. Stormtrivs på nya träningscentret. Tränat varannan dag nu ett tag och hoppas kunna fortstätta med det.
Jobbar till 19.00 i kväll och det fanns inga pass så sent en söndag men i morgon hoppas jag kunna gå på ett pass.
Dessvärre har jag trots min träning gått upp i vikt, väger nu 76 kg och är 176 cm lång.
Men jag ska ner i vikt och få fast och vältränad kropp. Det är iaf mitt mål.
Men en sak är säkert, träningen är pålitligare än karlar iaf.
Sinnesro
Dejten var bokad torsdag klockan 16.00, vi hade nästan bestämt plats. Allt var tajmat och klart och vi fungerade jätte bra i telefonen, han hörde av sig dagen efter vi pratat i telefonen och vi messade lite fram och tillbaka och på tisdagen skickade jag ett sms och frågade hur allt hade gått med allt han skulle göra på måndagen, men då fick jag inget svar. Onsdagen gick och inget svar, på kvällen började jag ana att det inte skulle bli någon dejt och min pappa sa att jag kunde radera honom på en gång. Men jag tänkte iaf ge honom en chans att höra av sig på torsdagen. Han viste ju att jag skulle bort på dagen och att vi skulle ses direkt efter och att jag verkligen hade fixat så vi skulle kunna ses kl 16.00.
Men han hörde inte av sig. Han har fortfarande inte hört av sig.
Jag tycker det är så dåligt att man inte kan ringa eller messa och avboka iaf. Om han nu fått kalla fötter eller träffat någon annan eller vad som, så kan man väl avboka. Hur svårt kan det vara att skicka ett sms eller mail eller vad som?
Det var min lediga dag som jag kunde göra något annat på, istället för att vänta på en dejt som inte blir av.
Jag blir så trött på killar och tappar verkligen lusten till att dejta eftersom det alltid blir strul och besvikelser.
Jag skiter väl lite i denna kille för han är uppenbarligen inget att ha eftersom han gjort som han gjort och han är uppenbarligen inte ett dugg intresserad av mig. Men jag blir så irriterad på själva grejen och hur de helt respektlöst bara inte hör av sig.
Eftersom vi bestämt att ses så hade jag ju självklart förberett mig på en dejt och även om killar inte kanske behöver göra så mycket innan en dejt så gör vi tjejer det. Jag hade rakat benen, tvättat håret och gjort mig lite extra fin för att sen snopen åka hem. Min lediga dag som jag då hade bokat in för honom och sen står jag där ensam. Jag kunde planerat min lediga dag betydligt bättre om jag vetat att han inte skulle dyka upp.
Irriterad och besviken blev det ett träningspass Zumba på kvällen istället och lusten att dejta är verkligen i botten. Suck, hur många gånger ska man orka få upp hoppet och lusten till en dejt när det sen slutar såhär. Flera veckor chattande och messande och sen bara borta, man blir så irriterad.
Greken och jag har fortfarande lite kontakt, han jobbar ju väldigt mycket men han skickar lite då och då ett sms. Men vi får se när vi ses, om vi nu ses. Jag känner mig iaf inte redo ännu.
Skickade ett sms i går till en gammal dejt jag hade 2006. Han försvann bara men jag fick höra sen genom några gemensamma bekanta att han mådde jätte dåligt och att han typ gått in i väggen osv. ett tag. Men nu skulle han tydligen må bra sedan något år. Så jag skickade ett sms, vad hade jag att förlora.
Men han har inte svarat.
Drömde om R i natt, drömde att han sa att han skulle komma till mig i vår. Att han var nära en nykterhet nu.
Undrar om drömmarna vill säga mig något. Vaknade kär och hoppfull, men insåg efter någon minut att det bara var en dröm.
Jag skiter i killar och tränar i stället. Stormtrivs på nya träningscentret. Tränat varannan dag nu ett tag och hoppas kunna fortstätta med det.
Jobbar till 19.00 i kväll och det fanns inga pass så sent en söndag men i morgon hoppas jag kunna gå på ett pass.
Dessvärre har jag trots min träning gått upp i vikt, väger nu 76 kg och är 176 cm lång.
Men jag ska ner i vikt och få fast och vältränad kropp. Det är iaf mitt mål.
Men en sak är säkert, träningen är pålitligare än karlar iaf.
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
