Orolig
Min älskade lilla katt äter inge bra. Han tar två tuggor sen vill han inte ha mera. Jag har provat allt, i går kväll tog han två ostbågar sen ville han inte ha mera, han brukar kunna äta chipps och ostbågar i massor. Ost vill han inte ta, makrill tog han två tuggor på.
I morse tog han lite räkost och en tugga kattmat, vid lunch tog han lite mera räkost men sen ville han inte ha mera.
Han dricker vatten och fiskbuljong och han kissar men det är allt. Han är lite tagen liksom. Men i morse var han gosig och hoppade upp i sängen och var precis som vanligt. Han rusade fram till maten när jag la upp den och sen tog han två tuggor och sen var det stop.
Han är inte som han brukar och jag har inte fått i honom all medicin.
Han tar två tuggor sen vänder han bort nosen.
Ska åka och handla efter jobbet och köpa massvis av hans favoriter, rökt skinka, leverpastej och vad jag nu kan komma på. Jag ska köpa allt, han måste få i sig lite i kväll.
Så orolig, jag vet att han är gammal och att han sjuk men han brukar vara pigg och han lider inte av sin sjukdom utan är pigg och glad, men nu ser han tagen ut och det skrämmer mig. Vill inte mista honom också, inte nu. Jag är så rädd och orolig. Han är ju allt jag har nu. Han är ju mitt allt.
Sitter på jobbet och bara längtar hem, men jag kunde ju inte vara hemma från jobbet, han är ju pigg samtidigt och kanske är det bara för att är gammal.
Alla hjärtans dag, och istället för kärlek och presenter får man sjukdom och elände.
I sådana här situationer känner man sig så maktlös och ensam.
Jag är så rädd att sista honom, att mista min prinsessa var så grymt tufft, ska jag nu mista även min lilla pins, mammas lille gubbe. Jag orkar inte det, vill inte.
Alla hjärtansdag brukar alltid vara jobbigt för mig, ensamheten och saknaden gör liksom alltid lite extra ont en sådan här dag. Men när min lilla hankatt är sjuk spelar allt annat ingen roll.
Sinnesro
