Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Finns inga ord. Saknaden är enorm. Känns som om allt står still. Kan inte ta in att de nu bägge är borta.
Jag fick 18 fina år med Prins. Vi har gått igenom mycket tillsammans. Saknaden av min prinsessa blev för stor,tillsammans med sjukdom och ålder orkade min älskade Prins inte mer. Han fick somna in i onsdags i min famn. Vi var tillsammans in i det sista. Nos mot Nos somnade han in och nu är mina älsklingar tillsammans.
Saknar er. Ni finns alltid i mitt hjärta. Älskar er.

Hemma är det tomt och ensamt, jag kan inte fatta att han är borta.
När jag håller mig sysselsatt fungerar det ganska bra, men så fort jag har en lugn stund så kommer tankarna och bilderna på honom upp.
Min älskade Prins är borta, allt vi gått igenom, alla år vi haft ihop. Han fanns alltid där. Han var ju mitt allt.

Mina katter var alltid där för mig, de var mina bästa vänner, mina barn och min familj. De va mitt allt. De var anledningen till att jag orkat leva vidare när det varit som värst. De gav mig en mening med livet. Utan dom hade jag aldrig klarat mig.
Jag gjorde allt jag kunde för dom, de var mitt allt.
Nu är de borta. Min familj, mina barn, de är inte hos mig mera.

Jag vet att gjorde rätt som lät honom somna in. Jag hade inget val, efter min prinsessas död så tynade han sakta bort och nu började även njurarna ge upp.
Han hade levt klart och förlusten av min honkatt blev för mycket för honom.

Jag får en känsla av att han levde de här månaderna efter hennes död för att se att jag kom på benen igen, innan han kunde lämna mig. Tre månader efter hennes död gav hans lilla kropp upp. Jag hade nästan precis slutat gråta för henne varje kväll, hade börjat vänja mig vid saknaden av hennes små kassar och hennes vita päls mot min kind på natten.
Då lämnar min älskade Prins mig, han kämpade in i det sista för min skulle, men nu var det dags...

Kan inte skriva min smärta och saknad, hittar inte ord och tårarna slutar inte rinna.


Sinnesro