Trots allt stark

Idag var jag hos Bilia och värderade min krockskada. Det går över självrisken och bilen kommer vara på lagning i 5-10 arbetsdagar. Så 5000kr är självrisken och det jag kommer få betala, bara gilla läget och betala.
Så nästa torsdag lämnas hon in för lagning, och jag måste ju säga att Bilia gav ett otroligt bra intryck och god service och jag är super nöjd med mannen som ska hjälpa mig men denna ångest.
Sen åkte jag hem och ringde runt till alla service avtal och försökningar och genom min trafikförsäkring på Trygg hansa hade jag hyrbil under dessa dagar för bara 35 kr/dygnet så när jag lämnar in min bil på Bilia så står en hyrbil och väntar på mig.
Smidigt och skitbra service av alla jag talat med under dagen, men en nota på 5.000kr.
Suck. Hade ju hellre gjort en resa eller en snygg tattoo för dom pengarna, men nu är det bara att betala och vara glad. När detta är klart tänker jag radera allt ur minnet som om detta aldrig hänt.

Cancern grubblar jag inte på idag, idag har jag inte orkat och haft tid med dom tankarna, jag har lagt den oron på hyllan idag, Vet inte hur jag gjorde men tror kanske att detta med bilen i morse tog över hjärnan och sen när jag skulle åka till jobbet fick jag ett super gulligt sms från I.
Han tänkte på mig, tyckte det va skitmysigt med mig och han hoppas verkligen att jag skulle orka ha tålamod med honom nu när han jobbar så mycket osv. jag fick pussar och massa fina komplimanger, kallade mig snygging osv. jag blev varm i hela kroppen och jag bara längtar så efter att ha tok sex och massa hångel med honom igen. Shit vad han gör mig pirrig i byxan. Hehe.
Jag hoppas verkligen att han tid över när mitt arbetsschema passar hans arbetstider lite bättre för jag är övertygad om att vi kommer ha grymt nice. Jag saknar hans kyssar och hans hud mot min, hans dominerande sätt att tillfredställa mig och hans kärleksfulla pussar och smek efter vi haft hett sex.
Han var absolut inte som jag trodde, men jag trivdes med honom och jag kände en trygghet hos honom. Han är ärlig och inte en lögnare och manipulerare som Jo va.

Jo snackade bara massa skit för att få mig dit han ville och sen när jag sa ifrån och inte gick på hans spel och lögner och tomma löften så stack han.
Jag tar inte skit längre, inte från någon. Och om det krävs av mig att inte bli kär för att kunna stå upp för mig själv så får jag skita i att bli kär och bästa sättet är nog att ha flera på lagom avstånd.
Ingen får komma för nära och inte för ofta. Lagom av allt och sen gärna flera som kan hålla mitt bekräftelsebehov stillat på ett lagom sätt.
Jag vill inte bli sårbar igen, vill inte släppa in någon för mycket, vill inte ge massa och sen inte få något tillbaka. Jag vill se först vad de går för innan jag släpper in dom.

R verkar sitta inne nu. Inget skrivs om honom och han syns inte till någonstans. Han sitter nog inne nu och bör då komma ut om ca 3 månader och under dom 3 månaderna tänker jag leka av mig som aldrig förr. Jag ska bara vara och göra det jag vill.

Skulle vilja göra något i kväll, bio eller bara ut och äta, men alla är upptagna. Två kompisar ska ut och festa och gå på krogen, men det känner jag inte alls för. Alkohol är jag inte sugen på, mera en film och varma mackor eller nåt. Vill bara inte vara ensam liksom.

Men jag känner mig ändå stark och på ganska bra humör, det är fredag och jag har inget att göra, jag har krockat bilen och måste betala 5.000 kr. Dessutom väntar jag på ett cancerbesked och min älskling R sitter på kåken.

Men jag har fått sms av I och jag mår ganska bra.
Men hur kan jag må så bra, varför? Vet inte men jag känner mig stark, jag klarar detta. Jag bara är stark just idag.

Men jag är besviken på vännerna igen. Ingen har tid att prata när jag ringer. De säger att jag kan ringa när jag vill men när jag ringer så är det upptagna med sin kille eller jobb osv.
Jobbet kan jag väl fatta, men 5 min av killens tid kan jag väl få iaf.
Ingen såg dokumentären som jag bad om, ingen verkar ta min oro och min sorg över mina bröst så allvarligt.
Jag orkar inte bry mig. Jag skiter i dom med. De ringer och pratar på om deras kärleksbekymmer och killar hit och dit. Jag lyssnar och lyssnar men nu börjar jag stänga av. Jag orkar inte längre. Jag har nog med mina egna bekymmer och kan de inte lyssna på mig så….ja då behöver inte jag lyssna på dom heller.

Om inte ens cancer kan få dom att ge mig uppmärksamhet så vet jag inte vad som kommer ge mig uppmärksamhet.
Självklart gäller det inte alla, och inte alla hela tiden, men ibland bara blir jag så trött och då måste jag skriva av mig i min lilla blogg.

I morgon skulle min mamma fyllt 65 år och i morgon är det 25 år sedan hon dog. Ska nog till minneslunden med ett ljus.

Tänk att just idag för 25 år sedan levde min mamma sin sista dag.

Sinnesro

Kommentarer
Postat av: E

Detta känns helt underbart jag har hittat någon som skall göra samma operation som jag.



Jag sitter hä'r hemma i min lägenhet å ler bara ler av lycka att jag inte är ensam, hoppas du inte tror jag är sjuk i huvudet å en stalker nu men jag känner bara ett hopp av lycka. Är så sjukt jävla less på vissa av mina vänner somm verkligen inte fattar att detta inte är en jävla skönhetsoperation utan att den är nödvändig.



//E

2011-09-12 @ 09:18:21
URL: http://crazycatprincess.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0