Starkare & Stolt
Jag känner mig stark och jag mår bra av att jag stod upp för mig själv mot min kompis och att jag inte tog mera skit. Jag är stolt över mig själv och det är så skönt att stå upp för mig själv och inte få dåligt samvete för att jag gjorde det.
Jag har mått dåligt extrem dåligt men även om jag mått dåligt så vågar jag påstå att jag aldrig sårat någon annan mer än mig själv. Och framförallt har jag försökt allt för att må bättre. Jag har inte varit rolig och jag har inte varit lätt att trösta men jag har lyssnat och jag har försökt. Man kan inte kräva underverk av någon men man kan kräva att man försöker och lovar er att jag har försökt det mesta.
Även dom dagarna jag velat dra täcket över huvudet och bara tycka synd om mig själv och sakna R så har jag gått upp och gett mig ut bland vänner och även om jag bröt ihop bland folk, så kom jag iaf ut och jag försökte och för varje gång så fick jag lite mera kraft även om det va pyttelite så försökte jag ändå.
Jag sökte hjälp och gick i terapin och jag letade upp ett al-anon möte och tog modet till mig att gå dit ensam. Jag provade att läsa självhjälps böcker, jag gick och spådde mig. Ja jag provade det mesta för att få hopp, kraft och livskraft och gör fortfarande, man får aldrig sluta jobba med sig själv, det är en färskvara.
Jag säger inte att jag var rolig och att det gick fort och självklart tyckte jag synd om mig själv, massor. Det får man göra, det är självklart att man ska gråta, tycka synd som sig själv och bryta ihop, men man måste också slicka sina sår och försöka få tillbaka lite kraft och mod, man måste försöka, sakta men säkert mår man sen bättre. Jag bröt ihop och sen byggde jag sakta upp och jag tror det är det bästa man kan göra. Men man måste våga erkänna sin svaghet och sin sorg och man måste våga be om hjälp och prova olika metoder. Vissa dagar är man lite starkare och vissa dagar vill man bara dö, men man får mer och mer kraft och man tar små, små steg upp ur den mörja gropen och en vacker dag så börjar man sakta se ljuset igen.
Att sitta år ut och år in och bara gnälla hjälper ingen och har man dessutom barn så har man ett ansvar gentemot sina barn, att överleva och ta hand om sig själv och sin familj. Men för att kunna ta hand om sin familj och vara ett stöd och en bra förälder till sina barn så måste man ta hand om sig själv och ha ett liv.
Det bästa sättet att ta hand om någon är att ta hand om sig själv!
Jag är stol över att jag vågade gå och vågade säga ifrån, jag vågade säga ”nej så här behandlar man inte mig!” Både till min vän L och till Jo. Det känns bra och det känns skönt att jag är på g nu, jag börjar förändras och jag börjar tycka att jag är värd mer än att behandlas illa!
Sinnesro
Jag har mått dåligt extrem dåligt men även om jag mått dåligt så vågar jag påstå att jag aldrig sårat någon annan mer än mig själv. Och framförallt har jag försökt allt för att må bättre. Jag har inte varit rolig och jag har inte varit lätt att trösta men jag har lyssnat och jag har försökt. Man kan inte kräva underverk av någon men man kan kräva att man försöker och lovar er att jag har försökt det mesta.
Även dom dagarna jag velat dra täcket över huvudet och bara tycka synd om mig själv och sakna R så har jag gått upp och gett mig ut bland vänner och även om jag bröt ihop bland folk, så kom jag iaf ut och jag försökte och för varje gång så fick jag lite mera kraft även om det va pyttelite så försökte jag ändå.
Jag sökte hjälp och gick i terapin och jag letade upp ett al-anon möte och tog modet till mig att gå dit ensam. Jag provade att läsa självhjälps böcker, jag gick och spådde mig. Ja jag provade det mesta för att få hopp, kraft och livskraft och gör fortfarande, man får aldrig sluta jobba med sig själv, det är en färskvara.
Jag säger inte att jag var rolig och att det gick fort och självklart tyckte jag synd om mig själv, massor. Det får man göra, det är självklart att man ska gråta, tycka synd som sig själv och bryta ihop, men man måste också slicka sina sår och försöka få tillbaka lite kraft och mod, man måste försöka, sakta men säkert mår man sen bättre. Jag bröt ihop och sen byggde jag sakta upp och jag tror det är det bästa man kan göra. Men man måste våga erkänna sin svaghet och sin sorg och man måste våga be om hjälp och prova olika metoder. Vissa dagar är man lite starkare och vissa dagar vill man bara dö, men man får mer och mer kraft och man tar små, små steg upp ur den mörja gropen och en vacker dag så börjar man sakta se ljuset igen.
Att sitta år ut och år in och bara gnälla hjälper ingen och har man dessutom barn så har man ett ansvar gentemot sina barn, att överleva och ta hand om sig själv och sin familj. Men för att kunna ta hand om sin familj och vara ett stöd och en bra förälder till sina barn så måste man ta hand om sig själv och ha ett liv.
Det bästa sättet att ta hand om någon är att ta hand om sig själv!
Jag är stol över att jag vågade gå och vågade säga ifrån, jag vågade säga ”nej så här behandlar man inte mig!” Både till min vän L och till Jo. Det känns bra och det känns skönt att jag är på g nu, jag börjar förändras och jag börjar tycka att jag är värd mer än att behandlas illa!
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
