Svar till Inga
Ingas kommentar:
Tycker DU säger emot dig själv.. Och du, som du skrev i tidigare inlägg, måste man anstränga sig för att inte göra samma sak mot en vän, som denne gjort emot en.. så är man inte så värst bra människa själv. Tänk på det! Och sluta tyck synd om dig själv och ryck upp dig.
Mitt svar:
Vad har jag gjort? När har jag varit en dålig vän? Vad är det jag säger emot mig själv?
Jag vet inte vem du är och vi känner inte varandra, så vad är det jag har gjort?
Min blogg är en blogg där jag skriver MINA känslor, där jag ventilerar allt som sker i MITT liv.
I MIN blogg vill jag kunna vara mig själv, och känna det jag känner. Jag orkar inte längre spela teater, jag vill inte längre tränga bort min sorg och mina känslor som jag har gjort i nästan 26 år.
Jag har ryckt upp mig alldeles för länge, jag har kämpat och inte känt efter i så många år att jag därför måste gå i terapi för att lära mig känna, lära mig gråta och säga ifrån. Jag håller på att lära mig att faktiskt inse när det är synd om mig och när jag har rätt att gråta, bli arg och säga ifrån när folk behandlar mig illa.
Denna blogg är ett hjälpmedel för mig.
Snälla säg inte till folk att de ska rycka upp sig och sluta tycka synd om sig. Folk som mår dåligt och folk som är sjuka ska inte rycka upp sig, de är bättre att bryta ihop och sen komma igen. Istället för att bita ihop för att bita ihop hjälper bara för en stund.
Det är flera kvinnor speciellt som faktiskt dött av att bita ihop hela sitt liv. Det biter ihop och rycker upp sig så mycket och så länge att de får en hjärtinfarkt. Jag hade redan vid 28 års ålder symtom på hjärtinfarkt pga inombords stress av oarbetat sorg och för att jag bitit ihop och inte känt på så många år.
Att säga till en deprimerat människa att sluta tycka synd om sig själv är som att säga till en lam att gå.
Så tänk efter lite innan du dömer och säger saker till folk. Du kan stjälpa istället för att hjälpa.
Jag uppskattar alla kommentarer och varje person som läser min blogg värmer mig, men vad är det jag skrivit som är emot mig själv? Och när har jag varit en dålig vän?
Jag är självklart inte perfekt och självklart gör jag massa misstag och vi tycker ju olika om saker och ting men jag försöker bara vara ärlig och rak i denna blogg, jag tillåter mig själv att känna ilska, sorg, kärlek och glädje. Ja alla känslor ska få finnas.
Jag hoppas detta svar får dig att förstå mig lite mera.
Sinnesro
Gud vad jag håller med dej i ditt svar.Det är så lätt för en person som ALDRIG varit deprimerad att säga till en som är det att man ska rycka upp sej.
Fan,så arg jag blir på såna som säger så....
Man vill inte må dåligt och om man kunde bara rycka upp sej så skulle man ju göra det.
Tyckte zumba var roligt men dock inte instruktören.
Kramar
Det är förvisso inte fel att reflektera över sitt liv i en blog, men det är så lätt att fokusera in på det negativa i livet. Det finns alltid positiva saker, de må vara små, som man kan hålla sin fokusering på. mycket man kan vara tacksam för. Visst kommer svackor oundvikligen men att då fastna i negativt tänkande kommer inte ha några positiva resultat vare sig för din psykiska eller somatiska hälsa. Jag pratar dels av egen erfarenhet och jag resonerade alltför många år på ditt vis men en vändning kom någon gång för några år sedan dels pga en del nya vänner som fick mig att inse tankekraftens betydelse, men även mycket i mitt jobb som läkare inom psykiatrin där folk går år ut och år in i diverse ältandeterapier, och det är så tråkigt för många av dem kommer aldrig ur sitt destruktiva tänkande på det viset. Jag vet att många anser mig ha fel här, och för att förtydliga så driver jag ingen egen bana utan följer SoS riktlinjer och ordinerar de terapier de rekommenderar.
Det är inget magiskt över att fokusera på allt positivt och fantastiskt som faktiskt finns och inte låta motgångar få fäste i vårt sinne. Tror det var Gandhi som sa ngt i stil med "om det finns en lösning på problemet är det onödigt att oroa sig och om det inte finns någon lösning på problemet är det meningslöst att oroa sig".
Solen lyser idag...
jag håller med inga, du tycker så jävla synd om dig själv hela tiden! Om dina vänner är så jävla dåliga på olika vis så sluta då för fan att umgås med dom. Tror inte dom skulle vilja umgås med dig om dom visste vad du igentligen tyckte om dom. Inse att din älskade r aldrig mer vill ha dig, men du är ju så jävla blåst så det liknar ingenting! för fan ryck upp dig människa!
Uttrycket du skriver om flera gånger att hellre bryta ihop än bita ihop är något som fastnat hos mig. Du har så rätt så rätt. Jag har bitit ihop i så många år och jag är helt övertygad om att mitt höga blodtryck beror på detta.Ingen är felfri och visst jag kan ha en hel del åsikter om att älta för länge gör ingen lycklig men samtidigt måste man ju få älta och skriva av sig för att må bättre. kram till dig
Jag tycker du säger emot dig själv, för du faktiskt kräver att folk ska behandla dig och bete sig på ett visst sätt, men sen gör du inte samma tillbaka (har läst alla dina inlägg och det är en gemensam nämnare). Sen är det så att väljer du att blogga öppet på internet, oavsett vem du är, så är du offentlig. Och det du skriver är fascinerande, men jag tycker fortfarande du kräver för mycket. Av dig, dina vänner och dina killar. Och också av dina läsare. För du ventilerar och du får faktiskt tåla att folk inte håller med dig och tycker du är ganska larvig. Jag vet precis vad du säger, hör dig.. Men att rycka upp sig, kan du inte hålla hoppet till en karl, barn och allt normen begär. DU rycker upp dig. Har också varit rejält deprimerad i perioder.. Men den dagen jag insåg att makten var min, då var det "enkelt".. Du säger också saker i en mening och sen en annan i nästa.. Jag tycker synd om dig som tycker så synd om dig och inte ser bortom alla måsten. Varför är en man så viktig i ditt liv och barn? Varför? Försöker du ersätta något du förlorat? Förmodligen.. för så har jag själv gjort.. Och att döma utifrån det du skriver, är min rätt så längde du väljer att visa din dagbok öppet. I ditt senaste inlägg, säger du att du är en bra vän, du säger åt en anonym läsare (mig) att inte döma.. men vad är det du själv gör??? Dina vänner duger inte för dig... Du KRÄVER att de ska bete sig. Om du nu vill ha deras stöd, så kan det vara så att du måste sluta älta all din skit.. du kanske måste bara vara normal utan att prata om brustna hjärtan, barnförlust och annat som tynger dig. För i slutänden orkar ingen höra samma sak om och om igen.. speciellt när ingen förändring sker. Lyssna på dina vänner.. de vet förmodligen precis vad de pratar om.
