Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Jag är en sån som slåss för kärleken även om den är jobbig, omöjlig eller opraktiskt och dum. Men många väljer tyvärr det som är enklast för att få allt de vill ha.
För mig är ren lycka och ren kärlek det viktigaste, men för vissa är pengar, snygg lägenhet, man och barn och allt som är snyggt på utsidan och allt som passar in bland familjen och vännerna det viktigaste. Fasaden är viktigast, sen vad man bär i hjärtat är tydligen inte så viktigt.

Jag vill ha man och barn men jag vill ha den med den som jag älskar, jag vill hellre ha en ful fasad än en falsk fasad. Huvudsaken är inte vad andra tycker utan vad mitt hjärta känner.
Men dessvärre så vill många ha allt som alla andra har och tycker är bra. De vill passa in i det bestämda mönstret. De gör det ”bästa” valet men är de lyckliga innerst inne?
De tar det de får och det som ger allt de vill ha, men de älskar inte med hjärtat utan med hjärnan och då blir man sällan lycklig i längden, tror jag.

Jag är hellre ensam än leva med någon och känna mig ensam i hjärtat.
Jag tror att vi som älskar med hjärtat blir lyckligare i längden, men det är vad jag tror.
Problemet för mig är att jag är kvinna och kvinnor kan dessvärre inte få barn hur länge som helst, jag går mot slutet nu. Jag är snart för gammal för att kunna få barn eller få hjälp att få barn och även till adoption.  Hade det inte varit för min längtan efter barn så hade jag kunnat vänta på R resten av mitt liv, för han äger mitt hjärta.
Kanske blir det så att jag blir barnlös för att jag trott på kärleken, eller så får jag mitt kärleksbarn med den jag älskar. Kanske kommer priset på kärleken bli för högt, den som lever får se.
Men så länge jag andas hoppas jag.

Sinnesro