Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Just nu är dagarna en transportsträcka till okänt mål.
Jag är så uttråkad och rastlös och ingenting händer och ingenting är kul.

Kan inte R höra av sig på nåt sätt till mig.
Allt jag sett och hört på snart fem veckor är en jävla Hammarby klacks film. Ett livstecken förvisso men svårt att tolka och veta vart han står när det gäller mig.
Den där Kattis har inte skrivit något och ingen av hennes vänner har skrivit nåt som jag kan tolka handla om R, förut kom det ju kommentarer om dom och till dom men nu är bara riktat till henne och R nämns inte, vilket är skönt.

Svarade ju på Ls meddelande i går och skrev ärligt och rakt att han alltid kommer vara lite speciellt för mig och jag skrev även att vi kanske kan ses igen när han mår bättre, men än har jag inte fått något svar än.

J hör inte av sig och det är trist, för han var trevlig och vi hade kul ihop och ändå blev jag inte tok kär, så han skulle jag väldigt gärna träffa igen i sommar när han kommer hem om inte R hör av sig.
Jag blir galen av denna ensamhet, jag är så uttråkad.

Jag vill skratta, mysa, ha kul, hångla, ha massa sex och sitta och prata i timmar. Jag är så less på att inte ha något kul att göra.

Idag gick jag upp vid 8.30 gav katterna mat, satte på kaffe och sen satte jag mig och kikade på mailen, facebook och aftonbladet med morgon kaffet innan det var dags att gå till tvättstugan . Tvättade och sen fixade i ordning mig inför jobbet, pratade i telefonen med min killkompis och sen vid 12.00 bar det av till jobbet, kommer jobba till 20.00 sen hem och ta någon macka innan det är dags att krypa ner i sängen och glo lite på tv innan det är dags att sova för i morgon ska jag upp klockan 5 och arbeta. Otroligt givande dag, not, så här går dagarna, det är inte mycket som händer.
 I morgon ska jag hem till en kompis på middag, kika lite på hennes semester kort, äta och snacka skit sen hem. Lördagen har jag inga planer för dagen men på kvällen blir det melodifestivalen hos en vän och hennes man och två barn. Sen blir det hem och sova, söndagen har jag inget att göra så det blir väl tv, kanske åker och tränar om det går att köpa kort på söndagar och sen blir det väl till att städa eller nåt för att fördriva tiden.
Kan ju alltid åka och till nåt köpcentrum men då går det bara massa pengar så jag är nog hemma och bloggar och städar.
Måndag är det jobb igen.

Urk vad uttråkad jag är. Jag vill ha ett liv!  Men vad ska jag göra för att få ett? Jag vet inte vad jag ska göra för att få det roligare och bättre.
Jag går inte ut på krogen ensam, det gör jag bara inte, det kanske fungerar i mindre städer då chansen är stor att någon man känner är där, men i en storstad så fungerar det inte.
Jag ska börja träna, det ska jag.  Det har jag bestämt mig för. Men mer än så vet jag inte vad jag ska göra för att få en förändring.

Nu vet jag iaf varför jag så sällan blir bjuden på middag.  Det är nämligen så att eftersom jag inte har en kille så tycker mina vänners killar att det är lite trist när jag kommer för då har han ingen att vara med. Par middagar så får ju killen även någon att prata med och leka med men när jag kommer så känner sig killen utanför. Det är därför jag så sällan blir bjuden på middagar.
Att vara singel suger på så många sätt, speciellt när man kommit upp till åren och alla andra har man, barn och hus.

Men i lördags blev jag varm i hjärtat då två par kom hem till mig, vi hade super kul och killarna följde med helt frivilligt. Så det händer ju att par vill vara med mig trots allt, men ibland blir man väldigt utesluten ur gemenskapen.

Jag vill ha R hos mig nu. Jag är så trött på att sakna, längta och bara leva på hoppet, jag vill ha tillbaka det vi hade.

Sinnesro