Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Idag gör det ännu ondare, armarna. Fy fan vad träningsvärk kan göra ont alltså. Men om det fortsätter så här kommer jag ju snabbt få fina muskler på min kropp. Så fort värken är lite mindre är det dags för ett nytt pass, hoppas på att kunna gå på något pass i morgon kväll. Body Pump eller Core. Men idag kan jag knappt röra mig, AJ va ont det gör!

I morgon ska jag träffa min Moster, vi har inte träffats så mycket efter att min mamma dog för 25 år sedan, trots att vi alltid bott i samma stad. Något blev väldigt fel när mamma dog och hela hennes sida av familjen försvann från oss.
Första året efter min mammas död höll moster och morfar mfl. Kontakt, men sen försvann de mer och mer. Jag vet inte varför men tror de blev arga när min pappa skaffade sig en ny kvinna.

Jag och min bror var bara barn och vi förlorade allt.
Som barn hade jag allt, mamma, pappa, bror och lagom stor släkt, jag stod väldigt nära alla. Varje sommar var vi på morfars landställe och min äldsta kusin var som min storebror. Vi umgicks jämt min familj, min morfar och min moster och hennes familj. Sen efter min mamma dog miste jag allt. Mamma dog snabbt av bröst cancer, pappa blev deprimerad och började dricka, min lillebror började tidigt sniffa lim och dricka alkohol, sen försvann min moster och hennes familj, och även min morfar tog avstånd. Så från att haft den bästa och tryggaste barndom med all kärlek ett barn kan behöva så stod jag där helt ensam. Så sedan jag varit 12 år har jag klarat mig själv.
Min morfar gick så långt så han skrev av mig och min bror från sitt testamentet.

Åren gick och min kusin och jag höll kontakten någorlunda till och från under de första åren men inget annat från de andra och efter ett tag miste även min kusin och jag kontakten.
Men tack vare facebook har jag nu fått upp kontakten med bägge mina kusiner och min moster.

Självklart är jag fortfarande besviken på det som skedde, vuxna borde inte svika barn och det ligger på de vuxna att hålla kontakten med barnen. Så enkelt är det. Men nu är det som det är och nu har vi kontakt igen, ingen mening att bråka om det gamla och jag behöver min moster för att få uppgifter som kan hjälpa läkarna att genforska och hjälpa mig med min cancerrisk.
Sen vill jag veta mera om min mamma och min släkt. Så jag är tacksam att vi fått upp kontaken och förlåter det gamla även om jag aldrig kommer glömma.

Min äldsta kusin och jag har alltid stått varandra närmast och även idag är vi som syskon, inget ont om honom. Han va själv ett barn. Jag älskar min kusin och har alltid gjort.

Var ute och åt med en manlig kollega från jobbet igår, super trevligt och det var riktigt kul att ha en man framför sig igen, det var ett tag sedan man tittade in i en mans ögon.
Han är olyckligt kär i en tjej och har dessutom en sambo så det är absolut inget mellan oss. Tyvärr kanske jag ska säga för han är både trevlig och super snygg. Men han är tagen.
Vi pratade mycket om allt och vi hade väldigt trevligt. Han anförtrodde mig massor som ingen annan vet och av någon anledning så lättade han på hjärtat om mer än vad han brukar göra för folk, sa han.
Jag har kanske den inverkan på folk ibland och det är jag stolt över.

Annars inget nytt om något, R har inte hört av sig, L skriver lite på facebook men mer som en oskyldig flirt för jag är osäker på om han verkligen är intresserad i verkligheten, men vi ger varandra lite värmande ord ibland iaf.
J svarar inte på tilltal, han skriver på facebook nästan varje dag men när jag gillar eller kommenterar något så får jag ingen respons. Inte ett ljud sedan januari. Så honom är det nog lika bra att glömma men jag skulle gärna träffa honom när han kommer hem, för vi hade trevligt och jag kunde vara med honom och ha trevligt på alla sätt med honom utan att bli så kär. Perfekt att ha en liten romans med i sommar om inte R kommer tillbaka och ingen annan dyker upp. Men vi får väl se, jag hoppas fortfarande på att R och jag ska bli ett lyckligt par en dag och att allt blir bra.

Vännerna blir färre och färre men jag orkar inte bry mig, tvärtom.  Bara bra om de falska vännerna försvinner, då slipper jag ju dom.
En av mina fd bästa vänner, vi hördes flera timmar varje dag, vi pratade alltid och vi pratade om allt. Sen efter jag blev tillsammans med min förra kille (han i Turkiet)så började hon förändras, hon sa att hon inte orkade prata i telefonen så mycket, att det tog för mycket tid och sen tyckte hon att jag pratade för mycket om min dåvarande pojkvän. Samtalen blev kortare och kortare men vi hördes lite varje dag. När han lämnade mig ringde hon mindre, hon tyckte jag skulle rycka upp mig och sen sa hon att telefonsamtal tog för mycket av hennes tid. Men vi hördes trots det nästan varannan dag även om samtalen var väldigt korta.
När jag träffade R så fick hon inget veta i början eftersom hon inte hade tid att prata med mig, man hinner inte berätta så mycket av de korta samtalen vi hade när hon satt i bilen på väg hem från jobbet, samtidigt som hon skrek på medtrafikanterna, men då blev hon lite putt över det och sen när R försvann så försvann hon nästan helt. Hon tyckte jag skulle lägga in mig på psyket eftersom jag var så ledsen hela tiden. Vi hördes mindre och mindre och vi pratade kallare och kallare.
 Nu hörs vi ca 1 gång i veckan, vi pratar inte om något utan bara snabba och enkla samtal, kallt och kärlekslöst. Jag vet inte vad som kommer ske med våran vänskap, men just nu är jag väldigt besviken.
Hon säger bara att hon inte vill prata i telefonen för hon tycker det är slöseri med tid. Hon har aldrig tid att ses om inte jag åker hem till henne och jag tycker gott att hon kan ta sig hem till mig ibland, Hon är aldrig hemma hos mig. Så på den vägen är det. Vår vänskap rinner ut i sanden och ju mera respekt jag vill ha och ju mera jag står på mig, ju mindra vänner blir vi.

När man är en nickedocka som tycker som alla andra och inte säger något emot någon och alltid ställer upp, alltid har tid och inte tar tid eller plats, och aldrig gnäller utan lyssnar snäll, då duger man. När det behövs lånas pengar eller det ska åkas till Ikea och man vill ha någon med bil och körkort, då duger man också, men fan inte annars.
Äkta vänner är A och L och en till A. Sen har jag min killkompis F som alltid lyssnar och nu kanske killkompis A också om det fortsätter så som vi startat. Men många av mina sk vänner är jag grymt besviken på.

Åter igen vill jag bara rymma ifrån alla med min R

Sinnesro.