Kortet postat
Idag på eftermiddagen postade jag gratulationskortet till R. Dessvärre tror jag brevlådan hade hunnit tömmas redan, men eftersom det bara är tisdag så hoppas jag att kortet hinner fram tills på fredag då han fyller.
Han står fortfarande skriven hos sin syster. Tackar högre makter för det.
Kattis har inte nämnt hans namn eller antytt att han finns i hennes liv, tackar högre makter för det med. Men försöker förebereda mig mentalt på att det kan stå något på fredag då R fyller år. Men jag hoppas att hon inte skriver ett skit, för det kommer göra så ont.
Jag tror han blir glad av kortet, när han nu får det. Undrar vart han är. Undrar om han kommer höra av sig. Undrar så mycket om honom att jag snart blir galen. Tänker på honom massor!
J har äntligen tilltalat mig på facebook, jag grattade honom på namnsdagen och då fick jag ett tack och en J och sen gillade han min kommentar, så ett plus framåt. Lite kul iaf.
L la upp en bild på sig själv idag på facebook som fick mig knäsvag. Han är så satans snygg att jag dör!
Kommenterade hans bild med ”Shit va fin du e!” Fick då ett svar privat.
L: du e fin du me hjärtat...
Jag: Tack va go du e Söt. Kan inte sluta titta på bilden...du e så vacker och fin...
L: tack sötnos va go du e... dito..jag e ju sjukt trött på kortet..hade suttit å lirat poker hela natten;) en blött puss på kinden får du av mig.
Jag: En stor blöt puss på dig med Söt. Du är så grymt vacker trött eller inte ....Puss
L: tack sötnos...du e vacker du me både innuti å utanpå.puss
Jag: Dito ♥Puss
Han är bara så satans fin L. jag hoppas så att han håller sig drogfri för om inte R snart kommer tillbaka så kidnappar jag denna söta gosse, om han nu är drogfri. Han gör något med mig, han är fin. Men heroinet skrämmer mig, orkar inte med ett återfall till. Orkar inte med mera problem och subutex som han går på skrämmer mig också. Är man drogfri när man tar subutex? Är man stabil när man går på subutex och hur påverkar det honom egentligen?
Min svägerska kan mycket om detta men jag kan ju tyvärr inte prata med henne och framförallt inte om detta. De vill ju inte ha något med mitt skitliv att göra och då vill ju jag absolut inte komma med sådana frågor så de får vatten på sin kvarn. Om jag någonsin ska prata med henne igen så ska det inte vara några problem i mitt liv iaf. Aldrig mera ska jag prata med henne om mitt inre och mina känslor, speciellt inte om problem. Aldrig.
Min bästa killkompis F har typ gjort slut med sin tjej och det är kaos där hemma. För första gången på 1 år så känner jag mig tacksam för den sitsen jag sitter i, för de sitter i en värre sitts.
Jag får ångest bara jag tänker på det. Det gör ju så satans ont när någon gör slut. Hur det känns att göra slut vet jag inte men jag hör på F att det inte är lätt och jag förstår honom och lider med honom också. Men hans tjej har det värst. Fy fan för hur hon mår nu. Jag skulle aldrig byta.
Jag är fan tacksam att jag är ensam. De värsta tårarna har ju redan runnit. Det värsta är över för mig. Iaf för denna gång.
När det kommer till hjärtekross så lider jag så enormt, inget jag ens önskar min värsta ovän. För mig är det värre än allt. Hjärtekross och att djur dör, jag kan inte hantera det, jag får panik ångest bara jag hör talas om det. Kan knappt skriva om det, ångest, ångest och ångest.
Varit på ganska dåligt humör ett tag nu, dels såklart för att inget händer, att inte R hör av sig. Mitt liv står still och jag är nere. Vänner sviker och jag känner mig allmänt ensam. Men sen är jag också väldigt lättirriterad eftersom jag har så himla ont i mina ögon och är grymt trött i ögonen hela tiden, men värst är värken.
Började lite för ca 1 år sedan, va hos optikern och de gav mig starkare terminal glasögon på jobbet. Sen sa det att jag kanske borde tänka på att skaffa glasögon eller linser även på fritiden.
Eftersom värken blivit värre och värre och sista månaderna varit olidligt så gick jag till optikern, en annan denna gång och efter ett par tester så gav hon mig en remiss till en ögonläkare eftersom hon ansåg att man inte kunde ha så mycket besvär och ha så ont av det lilla synfelet jag hade, för jag ser riktigt bra. Så nu väntar jag på en läkartid. Hoppas de kan hjälpa mig för att vara såhär trött i ögonen hela tiden och sen denna satans värk till och från gör att mitt humör inte är på topp precis.
Nu håller jag tummarna och väntar igen på allt, på läkartid, på våren, på ett tecken från R, på livet.
Medans jag väntar så blir det träningen som får vara mitt tidsfördriv. Börjar tycka det är riktigt kul faktiskt.
Sinnesro
Han står fortfarande skriven hos sin syster. Tackar högre makter för det.
Kattis har inte nämnt hans namn eller antytt att han finns i hennes liv, tackar högre makter för det med. Men försöker förebereda mig mentalt på att det kan stå något på fredag då R fyller år. Men jag hoppas att hon inte skriver ett skit, för det kommer göra så ont.
Jag tror han blir glad av kortet, när han nu får det. Undrar vart han är. Undrar om han kommer höra av sig. Undrar så mycket om honom att jag snart blir galen. Tänker på honom massor!
J har äntligen tilltalat mig på facebook, jag grattade honom på namnsdagen och då fick jag ett tack och en J och sen gillade han min kommentar, så ett plus framåt. Lite kul iaf.
L la upp en bild på sig själv idag på facebook som fick mig knäsvag. Han är så satans snygg att jag dör!
Kommenterade hans bild med ”Shit va fin du e!” Fick då ett svar privat.
L: du e fin du me hjärtat...
Jag: Tack va go du e Söt. Kan inte sluta titta på bilden...du e så vacker och fin...
L: tack sötnos va go du e... dito..jag e ju sjukt trött på kortet..hade suttit å lirat poker hela natten;) en blött puss på kinden får du av mig.
Jag: En stor blöt puss på dig med Söt. Du är så grymt vacker trött eller inte ....Puss
L: tack sötnos...du e vacker du me både innuti å utanpå.puss
Jag: Dito ♥Puss
Han är bara så satans fin L. jag hoppas så att han håller sig drogfri för om inte R snart kommer tillbaka så kidnappar jag denna söta gosse, om han nu är drogfri. Han gör något med mig, han är fin. Men heroinet skrämmer mig, orkar inte med ett återfall till. Orkar inte med mera problem och subutex som han går på skrämmer mig också. Är man drogfri när man tar subutex? Är man stabil när man går på subutex och hur påverkar det honom egentligen?
Min svägerska kan mycket om detta men jag kan ju tyvärr inte prata med henne och framförallt inte om detta. De vill ju inte ha något med mitt skitliv att göra och då vill ju jag absolut inte komma med sådana frågor så de får vatten på sin kvarn. Om jag någonsin ska prata med henne igen så ska det inte vara några problem i mitt liv iaf. Aldrig mera ska jag prata med henne om mitt inre och mina känslor, speciellt inte om problem. Aldrig.
Min bästa killkompis F har typ gjort slut med sin tjej och det är kaos där hemma. För första gången på 1 år så känner jag mig tacksam för den sitsen jag sitter i, för de sitter i en värre sitts.
Jag får ångest bara jag tänker på det. Det gör ju så satans ont när någon gör slut. Hur det känns att göra slut vet jag inte men jag hör på F att det inte är lätt och jag förstår honom och lider med honom också. Men hans tjej har det värst. Fy fan för hur hon mår nu. Jag skulle aldrig byta.
Jag är fan tacksam att jag är ensam. De värsta tårarna har ju redan runnit. Det värsta är över för mig. Iaf för denna gång.
När det kommer till hjärtekross så lider jag så enormt, inget jag ens önskar min värsta ovän. För mig är det värre än allt. Hjärtekross och att djur dör, jag kan inte hantera det, jag får panik ångest bara jag hör talas om det. Kan knappt skriva om det, ångest, ångest och ångest.
Varit på ganska dåligt humör ett tag nu, dels såklart för att inget händer, att inte R hör av sig. Mitt liv står still och jag är nere. Vänner sviker och jag känner mig allmänt ensam. Men sen är jag också väldigt lättirriterad eftersom jag har så himla ont i mina ögon och är grymt trött i ögonen hela tiden, men värst är värken.
Började lite för ca 1 år sedan, va hos optikern och de gav mig starkare terminal glasögon på jobbet. Sen sa det att jag kanske borde tänka på att skaffa glasögon eller linser även på fritiden.
Eftersom värken blivit värre och värre och sista månaderna varit olidligt så gick jag till optikern, en annan denna gång och efter ett par tester så gav hon mig en remiss till en ögonläkare eftersom hon ansåg att man inte kunde ha så mycket besvär och ha så ont av det lilla synfelet jag hade, för jag ser riktigt bra. Så nu väntar jag på en läkartid. Hoppas de kan hjälpa mig för att vara såhär trött i ögonen hela tiden och sen denna satans värk till och från gör att mitt humör inte är på topp precis.
Nu håller jag tummarna och väntar igen på allt, på läkartid, på våren, på ett tecken från R, på livet.
Medans jag väntar så blir det träningen som får vara mitt tidsfördriv. Börjar tycka det är riktigt kul faktiskt.
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
