Dags för förändring, va det tänkt.

Idag ska jag starta mitt nya liv. I kväll kl 20.00 ska jag gå på första träningspasset.
Dessvärre kunde jag inte boka in mig på passet via internet, eftersom det självklart ska strula och min inloggning inte fungera. Ringt till felanmälan och de jobbar på problemet, men jag får väl hoppas att det finns en plats kvar i kväll när jag kommer, just nu står det att det finns 7 platser kvar….hoppas.
Om allt nu fungerar och jag får plats så är tanken att jag ska gå på ett Core pass efter jobbet kl 20.00.

Nu snurrar huvudet. Tankarna är i ett virr varv.
Först gick jag inte på myspace och kikade och då var min vänförfrågan hos R borta, jag kan ju inte den där sidan så bra så jag råkade då skicka en till förfrågan. Pinsamt. Sen kommer ju tankarna, varför ignorerade han min vänförfrågan? Och kommer han tycka jag är jobbig och knäpp nu som skickade en till? När ignorerade han min vänförfrågan?
Nu får jag kontrollbehovs panik, varför har jag inte skrivit upp när jag addade honom och när jag var inne och såg att vänförfrågan låg kvar, nu har jag ingen aning om när han ignorerade den, kanske någon gång de senaste 1-3 veckorna. Men mitt kontrollbehov vill veta exakt när.
Tankarna snurrar, kanske ignorerade han den bara för att han inte använder myspace, ha n har inte använt den sedan 2007. Så kanske var det inte personligt mot mig?
Jag tar allt så personligt, det är så jobbigt. Jag tar verkligen illa upp, som om han hatar mig.
Kan inte förklara känslan, den är bara så jobbig.
Sen kommer de goda positiva tankarna, herre gud vi är ju vänner på facebook och där har han bara mig och en till som vän. Det betyder väl mer än att han ignorerar mig från en sida han inte använder.
Vi är ju vänner på facebook och han har ju ringt mig. Han sa att han verkligen tyckte om att höra min röst igen, han sa verkligen och äntligen. De orden borde ju betyda mer än ignorera myspace, men min hjärna bara snurrar och mitt i allt detta ringer telefonen. Radiumhemmet…
De har idag haft en konferens på radiumhemmet om mig. De pratade om mina risker och dna analysen och de försöker leta fram mera bevis på att jag har cancer så att det ska vara lättare för mig att operera mig och våga fatta beslutet. Det börjar dra ihop sig mot ett operations beslut….
Fan vad jag skulle behöva R nu. Jag behöver hans stöd och råd, hans famn och hans kärlek. Vart är han??

Jag som skulle börja träna och starta nytt liv, jag som hade så mycket energi. Nu är jag bara matt, trött och förvirrad…

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0