Avstängd

I lördags gjorde jag det, jag ringde på Rs telefon, den var avstängd.
Hjärtat slog i 220, jag skakade och svettades, nervös var bara förnamnet, men när telefonen var avstängd kom ett lugn. Det kändes ändå bra, kanske är han då på ett hem.
Telefonen var avstäng mitt på dagen en lördag, då är han ju antingen på ett hem eller ute och dricker. Jag hoppas ju på att han är på ett hem, jag tror nästan att han är det. Jag ber till de högre makterna att det är så.
Nu har jag iaf ringt. Det kändes bra efteråt, även om jag ringde med hemligt nummer så var jag enormt nervös, och livrädd att få veta något jag inte ville veta. Men att telefonen var avstäng anser jag som något bra. Han är nog i någon sorts vård. Än finns det hopp.

Nu känner jag mig lite tom, alla rädsla och nervositet jag hade när jag slog siffrorna i hans telefonnummer tog massa energi. Nu känns det ganska bra. Jag bara älskar honom med hela mitt hjärta och jag skiter i allt annat, han är mannen i mitt liv och jag ska vänta ett tag till.

Men jag har lovat min terapeut att hålla alla möjligheter öppna och så länge jag har dörrarna öppna för annat så får jag vänta på R.

Annars är jag rätt irriterad på de flesta, har börjat inse att jag är en reserv kompis för många och det stör mig, jag har insett att många av mina vänner faktiskt inte är så snälla och det gör ont att inse att jag låtit folk behandla mig lite hur som helst genom åren och gör det fortfarande.

Jag har ex en vän som åkt till Turkiet varje sommar de senaste tre åren, jag har gråtit i hennes famn och sagt hur mycket jag saknat Turkiet och hur mycket jag vill åka dit men att jag inte vill åka ensam, hon har inte sagt ett ljud utan sen bokat resa med hennes nya bästis.
Jag har accepterat att hon vill åka med henne och låtit det vara så. Jag är inte säker på att jag vill åka med henne heller så…men det vet ju inte hon om.
Nu har hennes nya bästis blivit tillsammans med en kille och då säger hon rakt ut ”Jag ska höra med henne om hon kan och vill åka till Turkiet i sommar, men om hon ska vara med sin kille och inte vill åka så kan ju vi åka till Turkiet!”
Hon säger detta rakt ut, jag blev alldeles paff, kunde inte få fram ett ljud och sen sa jag bara lite hackigt att jag ska till Turkiet i höst så jag vet inte om jag kan åka i sommar också.
Det förvånar mig hur man kan vara så ärlig och säga så, jag är hennes plan B. Även fast alla har planer B lite här och där så är det ju inget man säger rakt ut till folk. Eller?

Sådana här saker sker lite då och då. Jag har även insett att ansvaret på att ses och umgås mycket har legat på mig, när jag inte hittar på massa saker och anordnar fester, förfester, bioträffar och allt annat så händer inget. Ingen frågar mig, ingen ringer och ingen hittar på något om inte jag gör det. Ju mindre jag ringer runt, ju mindre ringer min telefon.
Jag har tagit på mig allt och gjort allt för andra, men vem gör saker för mig? Det är dags att folk får ringa mig, söka mig och boka in en träff för att träffa mig, jag orkar inte vara allas plan B och jag orkar inte vara någon jävla lektant som anordnar och fixar allt.
Jag vill att folk engagerar sig i mig så som jag engagerar mig i folk.

Jag tänker börja ställa krav och skita i att folk blir arga. Jag klarar mig. Jag är allmänt trött på många av mina vänner, kanske är det mig det är fel på men då får det vara det, jag tycker inte dom är snälla och jag tycker inte att de lever som de lär samt att jag ska alltid finnas där och lyssna men när jag behöver någon så är det ingen som orkar lyssna.
Självklart gäller inte detta alla, men tyvärr ganska många och nu är det dags att jag börjar reagera och inte låta folk behandla mig hur som helst.

Det känns ändå skönt att jag börjat se hur folk är, tidigare har jag nog blundat för det. Jag har låtit folk behandla mig så helt enkelt och jag har varit van vid det.

R fick mig att inse så mycket, jag har mycket att tacka honom, även om han försvann för alkoholen skull så hann han visa mig så mycket innan som ingen annan visat mig. Han visade mig att jag är värd mer, att jag kan vara prio 1 för någon och att jag kan bli älskad för den jag är. Han visade mig så mycket värme som ingen annan visat. Det var han som höll om mig, jag fick ligga i hans famn och han pussade mig på min panna, annars har det alltid varit jag som fått hålla om, krama och pussa men ingen kramade om mig och ingen har hållit om mig. R va den första som höll om mig utan att jag var tvungen att hålla om honom, jag fick ligga i hans famn. Jag var omtyckt, jag var hans prio 1 och det har jag aldrig tidigare varit för någon.

Sinnesro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0