Trött på allt.
Trivs inte med nåt nu. Irriterad och trött på det mesta.
Jo hör inte av sig och jag har ingen aning om när vi ska ses igen och jag börjar tappa lusten. Han är så ego just nu och hör ju typ aldrig av sig, så med andra ord beter han sig precis så som folket han själv hatar.
Undrar han aldrig hur jag mår, eller vad jag gör? Saknar han mig aldrig, bryr han sig inte? Vill han ses så får han kanske höra av sig, jag är trött på att det bara är jag som skriver, ringer och smsar.
Men han har tydligen ork och kraft att chatta på dejting sidor och sitta på facebook. Men inte kontakta mig. Suck! Han sårar mig när han gör såhär, han får mig att känna mig oviktig.
L svarade inte en s på min midsommar hälsning, ändå har han varit inne på facebook och skrivit annat. Han kan dra åt helvette! Så jävla dålig stil.
R finns ingenstans, saknar honom super mycket just nu, ingen är i närheten av vad han var när vi var tillsammans. Jag bara måste få uppleva det vi hade igen. Den tiden var den bästa i mitt liv. Jag älskar honom med hela mitt hjärta än, men jag kan inte få tag i honom och säga det till honom, det gör mig frustrerad.
Jag saknar honom och det alla minnen finns kvar i mig som om det vore igår.
Alla vänner är jämt så upptagna, speciellt när man behöver någon att prata med, varför är det så?
Alla är med sina familjer och pojkvänner, jag känner mig ensam och nere.
Sugen på att göra om mig, så trött på allt och på mig själv.
Ska till frissan nästa vecka och göra mig lite fin, men jag vill göra mera.
Även om jag är emot att göra om sig och operera sig så känner jag mig så trött på allt att jag börjar ändra min åsikt. Kanske ska man prova att fixa läpparna lite, det försvinner ju ändå om några veckor eller månader. Kanske ska jag prova, bara för att se hur det är. Jag vill förändra allt och fort just nu.
Funderar om jag ska prova att börja springa, jag kan inte springa och jag hatar att springa, men jag tycker det ser så härligt ut när andra gör det och det verkar så rofullt och skönt. Kanske kan jag lära mig springa och tycka om det?
Rensat och fixat hemma i flera dagar nu, snart finns det inget mera att städa eller fixa, men jag vill förändra och är rastlös, får panik.
Dessutom drabbats av något skumt i nedre regionen, varit så till och från ett par dagar, först trodde jag att jag hade början till svamp, sen urinvägsinflammation men jag drack massa citron vatten och då blev det bättre, så någon sorts katarr har jag nog samtidigt som det liksom kliar lite så kanske lite eksem av kondomen eller svamp. Jag vet inte men jobbigt har det varit ett par dagar men nu känns det lite bättre på den fronten iaf, men har varit riktigt risig vissa stunder de senaste dagarna, vet bara inte riktigt va det är. Nu är man ju evigt tacksam att man varit noga med kondomen annars hade jag varit orolig att det varit något allvarligt.
Nu vet jag att det inte är det, skönt!
Men annars känns det som om jag stannat upp nu, ingenting är kul och det händer ingenting i livet, tycker allt bara blir struligt och komplicerat. Trött på allt och alla.
Sinnesro
