Stå upp.

Jag har enorma problem att säga ifrån och stå upp för mig själv. Jag vet inte varför och vad det beror på men det är ett stort problem för mig. När jag väl står upp för mig själv och säger ifrån så kommer gråten och jag vet inte varför. Sen kommer ångesten över att jag kanske sårat den andra människan.
Det är på nåt sätt lättare att låta folk behandla mig illa än att såra någon genom att säga ifrån.
Det säger kanske en hel del om min självkänsla.

Nu har jag jobbat med mig själv i terapi och på andra sätt i över ett år och nu känner jag att jag vill säga ifrån och jag får orden i huvudet och på tungan men jag har svårt att säga ifrån och de få gånger jag gör det så kommer tårarna direkt efter, jag gråter och gråter och jag blir så ledsen och när tårarna lugnat sig så kommer det dåliga samvetet och jag vill ringa och ta tillbaka allt jag sagt.

Jo och jag har en bra och rak kommunikation och jag tycker jag kan vara rak och ärlig mot honom. Han har sårat mig denna vecka och han har gjort mig arg och irriterad och han har fått mig att känna mig oviktig. Det är inte okej.
Jag ringde honom idag, fick inget svar, men sen ringde han upp efter ca 3 timmar och då pratade vi och jag sa allt som jag kände, att jag tycker han inte är juste och att bara för att han mår dåligt så behöver inte han behandla mig illa. Jag sa allt. Att han orkar skriva på facebook och vara inne på dejtningsidor men han kan inte skicka mig ett sms , det får mig att känna mig oviktig. Förut var han alltid var på msn och ville prata och han hörde av sig varje dag, men sen efter att ha fått mig i säng så är det inte lika viktigt eller?  Jag sa att jag tycker att han gnäller över hur andra behandlar honom men han gör samma själv och att om jag hade varit kär i honom hade jag varit super ledsen nu och att jag är så tacksam att jag inte är kär i honom för då hade jag verkligen varit sårad. Ha kanske har sårat mer tjejer utan att vetat om det och att han måste tänka på hur han behandlar andra innan han spry galla över andra. Jag sa allt jag kände och det var super skönt men läskigt, men allt liksom bara  kom, det var inte med meningen, men allt kom. Han är så go och tog allt jag sa, han sa att han förstod men att jag inte får ta allt han skriver på facebook personligt för det är bara ett sätt för honom att agera ut sin frustration och att jag inte tillhör dom han hatar. Att jag inte är som alla andra osv. Han förstod dock att jag reagerade som jag gjorde och han bad om ursäkt för att han fått mig att känna så. Han förklarade att han mått dåligt och inte orkat ringa eller kontakta någon och att jag itne ska ta det personligt, men han förstod att jag inte kunde vetat det.
Men när jag sa att jag kände mig som om han fått det han ville ha och nu inte behövde anstränga sig mer så sa han till ordentligt att så var det inte och han skulle aldrig behandla mig så och tycka så och så får jag absolut inte ta det, och om det är så jag känner så kan vi träffas och bara chilla och inte ha sex, så jag inte behöver känna så. Men jag vill ha sex med honom, det är inte det som är problemet, problemet är att han fick mig att känna mig som så många gånger förut när killar varit så jävla gulliga tills de fått knulla sen lägger de ner ansträngningarna för sen är de nöjda liksom. Men han övertygade mig kraftigt om att det absolut inte var så och att jag absolut inte får känna så.
Vi hade ett bra samtal men ändå får jag dåligt samvete och känner mig besvärlig och jobbig när jag säger ifrån och timmarna efter samtalet bara grät jag, kan inte förklara tårarna men jag kunde inte sluta gråta.
Jag mår inte bra och jag är inte frisk i alla mina beteenden, det vet jag, men vissa saker förstår jag inte. Men förmodligen är det rädslan av att bli lämnad och ställa krav samt att jag på nåt sätt inte anser mig ha rätt att såra en annan människa även om det är på bekostnad av mig själv.
Det är bättre att folk gör mig illa än att jag kanske sårar någon genom att kritisera den människan. Men Jo verkar inte bli sur och han verkar förstå mig och vi blev inte osams och vi ska ses på onsdag och han tyckte om att jag sa vad jag kände, men jag har ändå dåligt samvete.
Längtar tills vi ses eller hörs, så jag får en bättre känsla. Saknar att ha kul med honom och
saknar den bra känslan han ger mig och saknar styrkan i min själ. Känner mig svag och osäker nu. Jobbigt att stå upp för sig själv, man blir osäker om man verkligen har rätt på nåt sätt. Urk.

Samma gäller mina kompisar, jag försöker att även där stå upp för mig själv, men även där är det svårt. 
Ska åka till Karlstad med en vän på semestern ett par dagar och sen där möta upp en annan vän och på så sätt slå två flugor på smällen när jag ändå åkt så långt och dessutom får jag då sällskap i bilen både dit och hem. Men den ena kompisen som jag ska åka dit med sa bara sa att hon ville åka första semesterveckan och när jag då föreslår torsdag , fredag eller lördag blir hon putt för så hade inte hon tänkt sig. Men hur vore det om hon berättade hur hon hade tänkt sig då istället för att bli sur när jag kommer med ett förslag som passar mig!
Varför ska jag hela tiden läsa andras tankar och anpassa mig efter dom, kan inte folk anpassa sig efter mig lite? Och måste man bli så satans putt och grinig? Blir så trött ibland på folk.
Det blir ju ännu svårare för mig att vara ärlig och stå upp för mig själv om folk ska bli fånigt sura på mig för att jag tycker nåt, jag kom ju bara med ett förslag.

Det är inte lätt att stå upp för sig själv och våga ha en åsikt. Men jag försöker iaf.

På allt detta så är jag inte helt okej i urinvägarna, även om det är bättre så har jag nog en liten katarr som irriterar mig och får mig att springa på toaletten och kissa onödigt mycket, obehagligt och jobbigt. Hoppas det inte blir värre, men jag tror det går åt rätt håll, peppar peppar.

Bytte mina piercingar förra veckan och nu har jag tappat ena kulan i läppen och den i örat, tragus har blivit infekterat och ömt, förstår inte varför för jag har ju samma pinne, har ju bara bytt kulan.
Så nu fick jag ta en kula i helt guld och större i läppen eftersom jag tappade den blå pärlan och i örat har jag en blå pärla men infekterat och ömt. Så trist. Tvättar rent hela tiden men det blir inte bättre, fattar inte varför den blivit så infekterad.

Många saker som stökar om i mitt humör, känner mig inte alls okej, irriterad och uttråkad, samt rastlös och nedstämd. Massa skumma känslor och det gör mig trött och olustig.
Hoppas mitt braiga mående kommer tillbaka snart, kanske blir det bättre efter onsdag då jag får träffa Jo och ha kul och få lite skönt sex.

Sinnesro

Kommentarer
Postat av: Smsa Låna

Hej! Jag har själv funderat på att börja blogga här. Varför har du valt att blogga här och inte någon annanstans?

2011-07-19 @ 17:59:36
URL: http://smsalåna.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0