Tillbaks på ruta ett?
Nu har han åkt, nu dröjer set minst ett halvår innan jag vi kan ses igen.
Vet inte vad han vill eller vart han står. Men kanske vet han inte det själv heller.
J hörde av sig när han bokat tågbiljetten för lördagen, jag hämtade honom vid tågstationen. Han är go och gullig i telefonen. Han frågar mycket om allt han ser när vi åker bil, han är nyfiken på allt. Läser alla skyltar och kikar på allt när vi är ute och åker. Jag blir lite som en sightseeing pratare när vi är ute och åker, han frågar om varje stadsdel och område vi åker förbi.
När vi kommer hem till mig får jag lite pussar och kramar och sen packar han upp lite saker innan vi sätter oss och äter. Vi har en trevlig kväll men mys och film, men han är lite försiktig med pussar, kyssar och smek. Är inte lika på som sist. Vi hade trevligt och roligt och han höll om mig och vi mös, men det var mer tillbaka dragen än sist, inget hångel och sex. Utan bara trevligt och mysigt.
Kanske borde jag ta det som något positivt, men jag har jättesvårt när killar inte vill ha sex med mig, ser det som om det är något fel på mig, jag är van att det är det som man duger till och jag blandar kanske ihop sex och kärlek, men jag blir osäker och känner mig inte omtyckt om killen inte tar på mig och vill ha sex.
J och jag mös, han tittar på mig som han trivs med mig och han är ärlig, rak och jag känner mig trygg när jag är med honom.
Men som sagt vi hade inte sex denna gång och han var inte lika på när det gäller att bekräfta mig med kyssar och romantik, men som sagt vi hade mysigt och höll om varandra både i soffan vi d filmen och när vi skulle sova. Men jag tog nog initiativet till det mesta goset.
Jag är osäker på vad han känner. Vi får väl se vad som händer, förvirrat är det iaf och nu ska han bort i ett halvår så han är kanske lika förvirrad han.
Han är ju dessutom inte så jättebra på det sociala spelet, han har självklart påverkats av sina år inspärrad och han har ju bara varit ute i drygt 1 år så mycket beror ju kanske på det.
Jag vet inte, det är så svårt när han inte säger något. Det var ju så lätt med R han sa ju rakt ut vad han tänkte och kände och han bekräftade mig så otroligt mycket, vi var så lika.
J och jag är inte så lika och han pratar inte alls om känslor och han är ganska tyst och tillbakadragen iaf i dagsläget, det kan ju förändras med tiden. Han är väldigt rak och ärlig men man han var ganska svårt att få kontakt med i helgen. Kanske lite resfeber, kanske har han mycket i skallen, kanske är denna situation även konstig för honom. Vi får väl se vad som sker, men jag saknar honom och jag känner mig lite nere och förvirrad.
På söndagen så skjutsade jag honom till Arlanda och vi stod och kramades och pussades ett tag innan han gick. Kändes konstigt att säga farväl.
Fördelen med allt är att jag gjort stora framsteg i att komma över R. Jag har nu åkt en bit på e4an norr ut som påminner så mycket om R. Det kändes med det gick bra när j satt bredvid mig.
Jag har raderat R´s telefonnummer ur min hemtelefon kortminne och jag har använt påslakan setet som jag och R köpte. Jag har raderat några sms som jag har kvar i mobilen så jag har gjort lite framsteg och jag anstränger mig för att göra sådana saker som jag inte orkat förut då det påminner för mycket om R. Jag har fortfarande problem med viss musik och nästan all sport.
Jag går fortfarande in på Kattis sida och kikar nästan varje dag, hon har kommenterat någon väns sida nu men hon har inte ändrat sin relations status. På gott och ont.
Efter jag lämnat J på Arlanda så åkte jag till ett par vänner på lunch. Trots att de viste att jag precis haft en dejt och att jag lämnat han på Arlanda och trots att de inte vet något om honom och vad som skett och sker så ställde de inte en enda fråga till mig på 4 timmar. Inte ett ljud om J eller hur jag mådde och kände. Jag försökte vid något tillfälle och fick då bara frågan om han kom med sitt plan denna gång och jag svarade ja, sen byttes samtalsämnet.
Vist hade vi trevligt men det var bara om dom och deras liv som vi pratade om och ibland kändes det som om jag inte fanns.
När jag åkte hem ringde jag min bästa vän och hon meddelade att hon och hennes kille ska förlova sig idag, jag är så glad för deras skull de har varit tillsammans länge så det är påtiden.
Sen kom jag hem till ensamheten, tomheten och saknaden.
Tänkte mycket på J och R. J fattas och allt känns så förvirrat. R äger fortfarande en bit av mitt hjärta och jag kan inte låta bli att minnas och tänka tillbaka på det som var, vi skulle ju också varit förlovade nu om inte han hade gått ut på sitt återfall och valt den där andra tjejen och spriten istället för mig.
Tittade på en dokumentär på tv om en missbrukare och de visade från korpberget, det var dit R ville när vi levde ihop. Minnena kom och de gjorde ont.
Den lediga helgen som var så bra slutade trots allt med att jag låg ensam i min säng med tårar rullande på min kind.
Tillbaks på ruta ett. Men lite starkare, liten bit på vägen.
Vågar inte tänka framåt. Vill inte tänka bakåt.
Sinnesro
Vet inte vad han vill eller vart han står. Men kanske vet han inte det själv heller.
J hörde av sig när han bokat tågbiljetten för lördagen, jag hämtade honom vid tågstationen. Han är go och gullig i telefonen. Han frågar mycket om allt han ser när vi åker bil, han är nyfiken på allt. Läser alla skyltar och kikar på allt när vi är ute och åker. Jag blir lite som en sightseeing pratare när vi är ute och åker, han frågar om varje stadsdel och område vi åker förbi.
När vi kommer hem till mig får jag lite pussar och kramar och sen packar han upp lite saker innan vi sätter oss och äter. Vi har en trevlig kväll men mys och film, men han är lite försiktig med pussar, kyssar och smek. Är inte lika på som sist. Vi hade trevligt och roligt och han höll om mig och vi mös, men det var mer tillbaka dragen än sist, inget hångel och sex. Utan bara trevligt och mysigt.
Kanske borde jag ta det som något positivt, men jag har jättesvårt när killar inte vill ha sex med mig, ser det som om det är något fel på mig, jag är van att det är det som man duger till och jag blandar kanske ihop sex och kärlek, men jag blir osäker och känner mig inte omtyckt om killen inte tar på mig och vill ha sex.
J och jag mös, han tittar på mig som han trivs med mig och han är ärlig, rak och jag känner mig trygg när jag är med honom.
Men som sagt vi hade inte sex denna gång och han var inte lika på när det gäller att bekräfta mig med kyssar och romantik, men som sagt vi hade mysigt och höll om varandra både i soffan vi d filmen och när vi skulle sova. Men jag tog nog initiativet till det mesta goset.
Jag är osäker på vad han känner. Vi får väl se vad som händer, förvirrat är det iaf och nu ska han bort i ett halvår så han är kanske lika förvirrad han.
Han är ju dessutom inte så jättebra på det sociala spelet, han har självklart påverkats av sina år inspärrad och han har ju bara varit ute i drygt 1 år så mycket beror ju kanske på det.
Jag vet inte, det är så svårt när han inte säger något. Det var ju så lätt med R han sa ju rakt ut vad han tänkte och kände och han bekräftade mig så otroligt mycket, vi var så lika.
J och jag är inte så lika och han pratar inte alls om känslor och han är ganska tyst och tillbakadragen iaf i dagsläget, det kan ju förändras med tiden. Han är väldigt rak och ärlig men man han var ganska svårt att få kontakt med i helgen. Kanske lite resfeber, kanske har han mycket i skallen, kanske är denna situation även konstig för honom. Vi får väl se vad som sker, men jag saknar honom och jag känner mig lite nere och förvirrad.
På söndagen så skjutsade jag honom till Arlanda och vi stod och kramades och pussades ett tag innan han gick. Kändes konstigt att säga farväl.
Fördelen med allt är att jag gjort stora framsteg i att komma över R. Jag har nu åkt en bit på e4an norr ut som påminner så mycket om R. Det kändes med det gick bra när j satt bredvid mig.
Jag har raderat R´s telefonnummer ur min hemtelefon kortminne och jag har använt påslakan setet som jag och R köpte. Jag har raderat några sms som jag har kvar i mobilen så jag har gjort lite framsteg och jag anstränger mig för att göra sådana saker som jag inte orkat förut då det påminner för mycket om R. Jag har fortfarande problem med viss musik och nästan all sport.
Jag går fortfarande in på Kattis sida och kikar nästan varje dag, hon har kommenterat någon väns sida nu men hon har inte ändrat sin relations status. På gott och ont.
Efter jag lämnat J på Arlanda så åkte jag till ett par vänner på lunch. Trots att de viste att jag precis haft en dejt och att jag lämnat han på Arlanda och trots att de inte vet något om honom och vad som skett och sker så ställde de inte en enda fråga till mig på 4 timmar. Inte ett ljud om J eller hur jag mådde och kände. Jag försökte vid något tillfälle och fick då bara frågan om han kom med sitt plan denna gång och jag svarade ja, sen byttes samtalsämnet.
Vist hade vi trevligt men det var bara om dom och deras liv som vi pratade om och ibland kändes det som om jag inte fanns.
När jag åkte hem ringde jag min bästa vän och hon meddelade att hon och hennes kille ska förlova sig idag, jag är så glad för deras skull de har varit tillsammans länge så det är påtiden.
Sen kom jag hem till ensamheten, tomheten och saknaden.
Tänkte mycket på J och R. J fattas och allt känns så förvirrat. R äger fortfarande en bit av mitt hjärta och jag kan inte låta bli att minnas och tänka tillbaka på det som var, vi skulle ju också varit förlovade nu om inte han hade gått ut på sitt återfall och valt den där andra tjejen och spriten istället för mig.
Tittade på en dokumentär på tv om en missbrukare och de visade från korpberget, det var dit R ville när vi levde ihop. Minnena kom och de gjorde ont.
Den lediga helgen som var så bra slutade trots allt med att jag låg ensam i min säng med tårar rullande på min kind.
Tillbaks på ruta ett. Men lite starkare, liten bit på vägen.
Vågar inte tänka framåt. Vill inte tänka bakåt.
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
