Tattoo på gång

Nu är en tid bokad för tatuering. Det blev inte riktigt som jag tänkt och nu måste jag ställa om mig mentalt. Det är nämligen så med mig att när det blir förändringar i mitt liv så behöver jag tid att programmera om mig och tänka om.
Min plan var ju att ha en text på vänstra foten och senare göra en annan längre text på revbenen. En annan tanke har varit att även bygga ut en tatuering som jag har på armen, kanske göra en minnes tatuering till min mamma, men behövde råd.
Gick till en jättebra tatuerare som heter Erik. Den absolut bästa i Sverige, enligt mig är en kille som heter Calle men han är så bra och duktig att han bara gör vissa tatueringar och man får stå på en intresse lista och sen vänta på att han väljer en. Men denna Erik är en vän till Calle och det händer att Calle hänvisar folk till honom och det är ett bra betyg.
Jag fick en jättebra känsla av honom i telefonen och kände ett stort förtroende, han sa vad han tyckte och han var ärlig. Han vill göra ett bra jobb och han gör inte tatueringar som han inte tror på.
Många tatuerare gör ju precis som folk vill ha oavsett om de själva vet att det inte kommer se bra ut i längden. De har det som sitt jobb och gör som de blir tillsagda, men Erik var rak och ärlig och sa att redan i telefonen att massa datum blir sällan snyggt i längden, det blir bara som en kod och jag köpte det han sa. Men texterna var jag säker och trygg med.  När jag kom dit så förklarade jag mina planer och han sa direkt att min tatuering på armen blir svår att bygga ut snyggt och att ha texten på foten skulle inte bli bra. Texten på revbenen trodde han på och att det andra var snyggast på den högra skuldran. Största felet folk gör med bokstäver är att göra dem för små, det blir inte snyggt med åren då strecken blir tjockare ett litet e ser ut som ett tjockt c efter ett par 10 år. Så hans tipps var att göra texten lite större och på högra skuldran.  Det kändes bra och jag litar på honom, så jag bokade en tid. Priset skulle bli 3.000 kr och jag blev lite chockad först då jag naiv som jag är fick för mig att det skulle vara betydligt billigare.
Texten skulle han rita upp tills jag kom och jag försökte förklara att jag ville ha skrivstil och mjuka kvinnliga linjer. Jag hoppas att han förstod. Jag betalade 500 kr i deposition, och bokade en tid den 8 feb. Allt var lugnt, men så i natt vaknade jag med ångest. Först kom ångesten över pengarna, har jag råd, kan jag få billigare någon annan stans, sen kom ångesten över om jag får för många tatueringar, blir min kropp för plottrig? Jag tycker ju personligen att det är snyggare med få och stora än många och små, nu kommer jag ha 5 tatueringar, kommer det bli för mycket och för plottrigt?
Jag låg i sängen och vände och vred på mig.
Nu känns det lite bättre, jag börja vänja mig vid tanken och jag börjar inse att 3.000 kr för en tatuering i Stockholm inte är så dyrt. Det är vad det kostar och Erik är dessutom en väldigt bra tatuerare. Så nu börjar väl tanken sakta komma till plats i skallen eller vad man säger, så typiskt mig.
Jag behöver liksom alltid tid att smälta en ide och jag var nu så inställd på foten, men nu börjar jag vänja mig vid tanken på att ha den på höger skuldra, det blir nog snyggare, han vet ju bäst vad som passar vart. Jag uppskattar hans åsikt och jag litar på hans yrkes erfarenhet. Han om någon vet ju vad han pratar om.

Nu ska jag förändra, förnyas och uppfräschas.
8 Februari kl 12.30 blir jag en tatuering rikare och 3.000 kr fattigare.
2 Februari kl 11.30 får jag mitt hår klippt och får ljusa slingor samt rötterna färgade men blir ca 1600kr fattigare.
Februari blir en tuff ekonomisk månad och jag måste börja spara till Ullareds resan som jag ska på den 26 mars. Men jag har kvar 2000kr från denna månad tack och lov och i morgon kommer ny lön. Jag får ta det lugnt och snåla lite under februari så ska det nog fungera. Ingen shopping denna månad, inget krogen besök och massa restaurangbesök, nu blir det hemlagat och mys pys kvällar.

Inget nytt om J eller R. J har varit inne på facebook i går och skrivit att han legat på stranden hela dagen. Men inget annat och inget personligt meddelande till mig. Han har inte puffat tillbaka puffen men han har heller inte ignorerat den.
R har inte varit inne på facebook vad jag kan se. Saknar honom, längtar efter honom och hoppas på honom.  Hur jag än vänder och vrider på mig och hur mycket jag än försökt så kan jag inte sluta älska honom.

I morgon ska jag till radiumhemmet och träffa en kirurg, han ska titta på mina bröst och se vilken metod de kan ta bort dom på och göra en rekonstruktion.
Eftersom jag lever med en stor förhöjd risk att få bröstcancer så vill läkarna operera mig i förebyggande syfte. Jag har i flera år tvekat men eftersom jag nu börjar närma den ålder då min mamma insjuknade så börjar det bli lite mera akut och tanken har väl mognat lite under åren som gått. Så nu är alltså proceduren i rullning och idag ska jag träffa en kirurg för att få se hur det kan bli och vilken metod de iså fall kommer använda. Jag är inte så nervös eftersom jag ännu inte fattat beslut om jag ska genomföra denna operation utan känner att jag vill ha mer info innan jag fattar ett beslut.

Blev dock besviken på min chef eftersom jag är tvungen att ta ut komptimmar för detta besök.
Jag var på ett informations möte på mitt jobb för ett tag sedan, det var frivilligt men det var info från mina högsta chefer och väldigt bra information med tanke på att jag jobbar med att ge information till folk. Nåja jag var på denna information på min fritid innan min arbetstid började och tänkt nu att jag kunde kvitta dessa fyra timmar med de tre timmar jag måste ta ut i morgon för att gå till läkaren, men Nej så fick jag inte göra, utan får ta ut ledighet. Mötet jag var på var frivilligt, så jag får inte ta ut de timmarna.
Sista gången jag gör något frivilligt för att göra ett bättre jobb. Hedan efter tänker jag aldrig någonsin gå på någon information eller möte på min fritid utan att innan få veta om jag får övertid eller tid mot tid.
Är detta tacken för att man vill göra ett bra jobb? Är det tacken för att man är intresserad av sitt jobb? Grymt besviken faktiskt. Men så är det väl numera, snålheten går över alla gränser. Varje minut de kan dra in på så gör de det.  Ingen empati eller personalvård. Skulle jag inte ha komptid att ta ut hade jag inte fått gå till läkaren. 
Att personalen ska må bra skiter arbetsgivarna i, vi är inte människor, vi är robotar som bara ska göra ett arbete och hålla käften.

Men jag orkar inte bry mig så mycket om jobbet, pengar, eller annat. Vist kan jag vara upprörd en stund, men egentligen spelar ingenting av detta någon roll om jag hade den jag älskar hos mig.
Så länge man har kärlek så ska man vara tacksam. Om jag får min älskade R ska jag aldrig mera gnälla och ni får gärna påminna mig. Allt jag vill ha är min älskling tillbaka.

Sinnesro

Kommentarer
Postat av: •PETRA•

Var det du som blev DAGENS BLOGG? Kika få du se ;)

2011-01-25 @ 21:54:05
URL: http://dinpetraj.blogg.se/
Postat av: •PETRA•

Var det du som blev DAGENS BLOGG? Kika få du se ;)

2011-01-25 @ 21:54:32
URL: http://dinpetraj.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0