Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Trött, längtar hem. Vill sova bort alla timmar utan R. Längtar och hoppas, väntar på att telefonen ska ringa, på att få höra hans röst igen.
Drömmer om att få titta in i hans vackra blåa ögon och få hålla om honom igen.
Längtan gör mig galen och otålig.

Ska jobba hela helgen, bara jobba och sova nu, tiden går ganska fort, men det skrämmer mig samtidigt. Livet rinner ifrån mig.
Men egentligen vad spelar det för roll? Utan kärlek så är livet ändå inget kul. Trots att jag mår ganska bra, bättre än på länge så känner jag ibland hur rädslan av att aldrig få det jag så gärna vill ha kommer. Men jag ger inte upp, jag vill bli älskad och jag vill ha en egen familj. Man och barn är det enda jag velat ha i mitt liv, i år fyller jag 38 år och frågan är om jag kommer hinna, men jag vill inte ge upp.

J hör inte av sig. Undrar om han någonsin kommer det. Han verkar ha det bra i Thailand och det glädjer mig, det känns helt okej, även fast han inte hör av sig.

Drömde om L i natt, vet inte riktigt vad jag drömde men jag vet att det var en fin dröm om L och om R det var liksom en blandning av de bägge. De är ju väldigt olika men ändå så lika.
L är mörk och kort, R är ljus och lång. Men till sättet är de ganska lika, gulliga, omtänksamma och gosiga. L har jag aldrig träffat och R är det snart ett år sedan jag såg, men ja älskar R och jag tror L är en av de få som kanske kan få mig att glömma om jag blir tvungen.
L har sina problem och sin behandling och förhoppningsvis så är R i en sorts behandling också.
Jag kanske framstår som knäpp som prata om två killar, men jag älskar R med hela mitt hjärta men jag vågar inte bara sitta och vänta på honom när jag inte vet vart han är eller vad som sker.
L fick mig att må bra i höstas han var snäll och kärleksfull, han fick mig att våga hoppas på att det finns fler så fina som R. Men när han gick ut till heroinet så dog allt, jag blev arg, besviken och rädd. Mina känslor försvann och jag gick vidare, men vi har en internet vänskap och jag följer hans drogfrihet.  Kanske möts vi igen, kanske förblir vi internet vänner. Men han är väldigt söt och den enda killen som skickade ett alla hjärtans dag sms till mig. Han piggar upp mig och det är skönt. Han är fin. Han och R är absolut de finaste killarna jag

Jag hoppas att jag snart får svar på om R kan bli min igen. Jag saknar honom så. Längtar efter att få träffa honom och känna hans trygga famn. Om jag bara viste hur länge jag måste leva i denna osäkerhet.
Jag blir så trött på mig själv, för en månad sedan skulle jag kunnat döda för att få höra R´s röst, nu har jag fått prata med honom och fått ett sms och ändå kan jag inte bara njuta och våga tro att allt ordnar sig. Jag är så rädd för att bli besviken, men jag vet ju att han tycker om mig, jag hörde ju det. Han var lika galet kär som jag, det hörde jag på hans röst, men jag kan ju hört fel…..

Ältar och ältar, jag blir så trött på mig själv, vill bara sova bort all tid. Trött på mig själv och trött på att gå upp kl 5 på morgonen och jobba, vill sova, sova, sova.

Snart ska jag börja träna, det ska bli kul och skönt. Då kan jag träna på mina lediga timmar, slippa alla mina märkliga vänner som jag snart inte ens orkar prata i telefonen med. Det är ett fåtal vänner som jag tycker om att vara med just nu.

Så besviken på min vän M, hon nämner inte ens pengarna hon lånade för snart en månad sedan, hon säger inget, bara ignorerar mitt meddelande på facebook och igår sa jag att jag var panik och hon sa inget då heller, ska jag behöva tjata? Så jävla dåligt, sista gången jag lånar ut ett öre till henne.
Nu har jag sammanlagt 900 kr utlånade och jag behöver mina pengar. Vad har man för vänner egentligen? Det värsta är att min vän M snackar skit om min vän O för att han inte betalat tillbaka pengarna och sen gör hon samma själv, värre egentligen för hon nämner inte pengarna ens,suck.

Nä jag är så trött på folk, så jävla irriterad. Vill dra täcket över huvudet och bara sova bort allt och alla och sen bli väckt av R och så flyr vi tillsammans…. Hi hi.

Sinnesro