Söndag

Söndag och jobbardag för min del. Men det känns helt okej att vara på jobbet, söndagar är lugna och mysiga på jobbet så det känns absolut helt okej att vara här. Behöver komma bort från alla tankar.
Varit ledig ett par dagar och det har varit jätteskönt på ett sätt men alldeles för mycket tid att analysera och oroa mig på.
När det gått en vecka sedan R hörde av sig så händer något med mig, då kommer de mörka, negativa tankarna och jag blir rädd att han aldrig mera ska höra av sig. Som om det skulle vara en magisk tidpunkt just på den 7e dagen. Jag vet inte varför jag blir så, jag blir livrädd när det gått 7 dagar.
Saknar honom så mycket och jag vill så gärna höra hans röst igen, jag vill veta hur han mår, vart han är och vad som sker i hans liv. Han har inte varit på facebook vad jag kan se och det är jag nästan 100% säker på och han har inte ringt. Kanske kan han inte komma åt telefon och internet så lätt?
Han verkar inte bo hos den där Kattis iaf, men de verkar fortfarande ha någon sorts relation, så det är ingen ny kvinna utan det är hon eller ingen.  På gott och ont.
Jag tror mer och mer att han är på något behandlingshem, gruppboende eller stödboende. Han tänker på mig, det vet jag ju men ändå så tvivlar jag ibland. Det är de där hjärnspökena som förstör mitt lugn, min magkänsla har ju aldrig sluta hoppas på att R och att vi ska ses igen.

J hör inte av sig alls, han är på facebook varje dag och han verkar ha det bra i Thailand, men han skriver absolut inget till mig.
L skriver lite små kommentarer på facebook ibland och är söt och han verkar jobba bra med sig själv.

Jag känner mig uttråkad och frustrerad. Vill prata med R, vill vara med R och inget annat känns viktigt eller roligt.

Bestämt mig för att börja träna, finns det pengar kvar på kontot i slutet av denna månad så går jag och köper ett träningskort, sen ska mitt nya liv börja. Börjar känna mig ganska inspirerad till att börja träna, det är bara 1600 kr jag måste skrapa ihop sen jävlar ska jag träna.
Ihop med träningen ska jag också ta tag i mitt ätande, jag svullar ena dagen och svälter den andra. Jag är sällan hungrig men när jag väl äter så äter jag som en hel karl och lite till. Men jag håller vikten skapligt bra för tillfället vilket är tur. Nu har jag inte vägt mig på några månader, dags att ställa sig på vågen och se den bittra sanningen igen. Men jag tror jag håller vikten skapligt bra.
Har precis svullat i mig en hel pizza så kanske är det inte den bästa dagen att ställa sig på vågen.

Trött på mitt liv, tycker inget är speciellt kul och ser inte fram i mot nåt.
Ska tatuera mig på tisdag och det brukar göra mig förväntansfull och glad men det känns som om det kvittar. Jag vill bara ha ett samtal från R.
Jag försöker att inte tänka så och jag försöker att se fram emot allt annat men det är svårt. R är allt som känns viktigt. R och mina katter är mitt liv.

Nä nu måste jag skingra tankarna, jag tror jag går och tvättar bilen, kanske gör det mig starkare.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0