Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Överskriften talar kanske för sig själv. Men det är faktiskt så jag känner. Nu får faktiskt killarna där ute se mig och fånga mig innan någon annan fångar mig för jag tänker inte vara någons reservplan utan jag vill bli älskad och uppskattad.
Nu får dom jaga mig om de vill ha mig för jag har tröttnat på att leta, vänta och tråna efter dom.

R är på facebook då och då och han verkar leva sitt alkis liv just nu. Jag kan på nåt sätt ofta se om han lever som aktiv missbrukare eller om han inte gör det och jag kan även se lite hur nere han är i sitt missbruk och just nu ser det ut som om han är långt nere i missbruket igen.
Han skriver inget till mig, det gör han aldrig när han är nere i missbruket och jag ska väl vara glad för det men just nu blir jag arg på att han inte kontaktar mig och inte gjort sedan mitten på oktober trots att han varit inne på facebook flera gånger. Han väljer flaskan och Kattis framför mig och då blir jag faktiskt äntligen arg.

I är den mest underbara kille jag träffat efter R. Synd att han inte vill ha förhållande och synd att han inte är kär i mig men han visar iaf att det finns fina kilar där ute och vi har det bra när vi ses och hörs.

J ska komma till mig nästa vecka och det ska bli kul. Han har varit på kryssning och som vanligt när han gör något så har han massvis med nya vänner på facebook, många tjejer och det är mindre kul.
Han söker väl efter flickvän och jag duger inte och det känns ju inte så kul. Men vi är goda vänner och det är trevligt att vara med honom.  Men trist att det inte blir mera och att vi inte ens har sex numera.

Jo fortsätter tycka synd om sig själv på facebook och verkar inte alls se att han gjort exakt samma sak som det han tycker folk gör fel mot honom och hans hat mot människor och tjejer lägger han ut om och om igen men inser inte hur jävla mycke han kastar sten i glashus och det stör mig så jag får magknip.
Jag försöker inse att det inte är någon mening med att skriva något till honom då han ändå inte kommer fatta och han ändå inte kommer se hur han själv beter sig.
Men det är få människor som kan få mig så irriterad och jag fattar inte varför jag bryr mig och varför jag inte kan ta bort honom från facebook. Han gör mig irriterad och svartsjuk samtidigt som jag på nåt sjukt sett saknar honom, jag fattar inte. Han är ju inte frisk och han har behandlat mig illa, han ljög och lurade mig och var faktiskt riktigt elak och försvann precis så som han lovade att inte göra så varför i helvette vill jag ha något med honom att göra och varför blir jag svartsjuk. Om en tjej är med honom kommer ju hon få stå ut med hans ”tycka synd om” beteende och hat och han kommer ju lämna henne också om inte hon är frisk och lämnar honom först. Så varför bryr jag mig lite fortfarande.
Jag bryr mig mindre och mindre men när han skriver vissa saker blir jag bara så irriterad igen. Han kan verkligen trigga mig på nåt sjukt sätt. Han är inte frisk och jag bör vara tacksam att han inte är i mitt liv.
Om han någonsin blir frisk undrar då om han kommer inse vad han gjort mot mig och jag undrar om han kommer ångra sig.

Jag undrar om någon kille någonsin kommer ångra att de inte älskade mig och var rädd om mig när de hade chansen.
Om jag någonsin blir lycklig och älskad kommer då folk se mig med andra ögon och kommer folk som behandlat mig illa eller försummat mig ångra sig?

Ibland har jag en sådan längtan efter upprättelse. Upprättelse för allt, upprättelse för hela mitt jävla liv.
Jag hoppas så att jag någon gång för vara den lyckliga och den älskade. Att folk får vara avundsjuka på mig för en gång skull. Det skulle vara så skönt om jag fick vara den lyckliga den som lyckats.
Tänk om R, J och alla andra någon gång faktiskt ångrar sig och jag är super lycklig med en jättefin kille och mitt liv är underbart. Det skulle vara så skönt….

Sinnesro