Tungt

Försöker släppa taget, försöker glömma, men det är svårt. Saker påminner mig hela tiden om hur bra allt var och hur kära vi var.
Ingen har någonsin varit så fin mot mig och ingen har någonsin visat mig en sådan kärlek. Kommer jag få uppleva något liknande igen?
Det tog 37 år att hitta någon så fin som behandlade mig så bra och som var så kär i mig. Kommer det ta lika lång tid att hitta det igen eller kommer jag aldrig få uppleva det igen?

Jag är rädd, rädd för att aldrig få bli älskad, rädd för att ingen vill ha mig, rädd för att åldras ensam, rädd för att bli sårad igen, rädd för att inte våga igen.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0