Minnen
För mycket minnen som gör ont. För mycket minnen som påminner om R.
Det hugger i hjärtat lite varje dag. Platser, dofter, väder, tidpunkter, ja allt påminner om R.
Jag kan inte fatta att jag var så lycklig och sen förlorade allt och inte ens fått en chans att få ett svar på vad som hände och vad som nu händer.
Om jag ändå viste att han inte tänker på mig mera, om jag viste att han absolut inte vill ha mig. Om jag viste att det inte va någon mening att hoppas, kanske skulle det vara lite lättare att släppa och gå vidare då?
Jag fattar inte att minnena gör så ont fortfarande, det är över 1 år sedan han bara försvann.
Jag har fått två meddelanden på facebook och ett telefonsamtal på 1 år, och ändå finns han så nära mig varje dag i mitt hjärta. Varför bleknar inte minnena? Varför läker inte såren?
Lite bättre har det såklart blivit, första 6 månaderna var ju värst, men jag trodde inte det skulle göra så här ont när det gått över 1 år.
Spåtanten jag var hos för ca 1 år sedan sa att mitt liv skulle vända i maj 2011. Jag hoppas det stämmer för jag orkar inte må såhär.
Jag tänker på honom hela tiden fortfarande!
Sinnesro
Allt det du skrev var jätte bra och självklart ska jag klara det=) Kram
GE UPP!! Fattar du inte bättre än att killen inte vill ha dig. Oavsett om han hört av sig ett par gånger... hör du inte hur du låter? Ett år har gått.. och han är uppenbarligen i en ny relation. Och visst, han kanske hörde av sig i ett svagt ögonblick..Men jag förutsätter att du är vuxen med tanke på hur du skriver om tiden som går och din desperation efter det som normen kräver, MEN.. du verkar inte förstå verkligheten alls. Du har svaret i dina egna texter. Du bara upprepar det du redan skrivit om och om igen, som om du tror att det inte ska vara sant. Du talar om kärlek, men jag tror du är kär i känslan, inte i killen. För äkta kärlek gör fanimej inte ont. Minnen gör ont när man envisas med att hålla fast vid dem. Du verkar inte vilja släppa för du tror att han är ditt normala. Men om han nu har problem, är han faktiskt inte en lämplig pappa till dina framtida barn. Han lär sannerligen inte vara en lämplig man. Och han är inte den människan du trodde. Du känner inte killen.. och det ni hade då var just DÅ.. inte NU. GÅ vidare.. ge upp honom!! Desperation föder inga barn. Desperation ger ingen kärlek, den skjuter den ifrån dig. Lev livet och försök lyssna på kloka ord. Sanningen gör ont som faan, men du måste se den. DU skriver själv sanningen, men vill inte se den. Det är fanimej sorgligt.
Känner igen mig... hade en kille som bara försvann, Fick aldrig någon förklaring! Men nu är jag glad att han inte va the one för jag är världens lyckligaste med min sambo nu! Hoppas spårtanten har rätt... och vi går ju mot ljusare tider, då kan allt kännas lite lättare :)
