Riktig Bad day!

Idag blev en bad day, en riktigt bad day. Panik, sorg, tårar, ångest, listan kan göras lång. Jag förstår dig inte älskling. Jag förstår ingenting.

Du har inte svarat på mitt meddelande än, men jag har sett att du varit inne på facebook flera gånger (5 gånger) sedan du skrev till mig, kanske är du inte redo att svara, kanske vet du inte vad du ska säga, det kan jag acceptera. Du har inte varit inne så mycket på facebook de senaste månaderna, nu när du varit på behandling har du varit inne ca varannan helg. Så långt fattar jag, tror jag.
Men så idag kom förändringen som gör mig så förvirrad. Du var inne idag, en tisdag och du skrev till en tjejkompis, inte så farligt, jag vet att ni varit vänner länge och att ni varit väldigt bra vänner.
I april när du var på fyllan så ”blev ni tillsammans” på facebook mitt i natten, garanterat på flyllan, men ni behöll våran dag som årsdag. Efter jag smsat dig och berättat att jag sett det och att jag ville veta vad det betydde tog du bort den statusen på din facebook sida, men det har alltid stått kvar på hennes sida. Varför vet jag inte, men jag har inte sett ett spår på hennes sida under alla detta halvår som gått att ni har en relation, ingenting tyder på att hon har en relation med någon. Inte ett tecken, inte ett spår och i mina sjukaste stunder har jag analyserat varje bokstav på hennes sida, tro mig.
Sen idag har du efter ett halvår helt plötsligt kommenterat hennes status. Hon har skrotat sin bil efter en bilolycka och du retar henne med att tjejer iaf kör bättre än höns osv. Du var ganska så taskig mot oss tjejer men du avlutar meningen med en blink och puss bejb. Så jag tolkar det som att du skämtar.
Men Jag får självklart panik, svartsjukan kommer över mig, paniken, ångesten, förvirringen, allt bara kommer, jag läser och läser.  Du skriver till henne på en tisdag, du skriver puss bejb, och du skriver inget till mig. Mig kallade du baby för bara några veckor sedan och för mig är det ett gulligt ord, bejb uppfattar jag som lite mera ”bruden” men jag kan ha fel.
Efter ett tag, ca två timmar börjar jag lugnar mig och börjar tro mig förstå hur du menar, du retas grovt och avslutar med en blink o puss, för att visa att du skojar och inte menar illa.
Så skriver du till dina vänner, det vet jag ju speciellt när du skämtar och larvar dig.
Men sen kommer hennes svar…..hon är elak tillbaka och skriver att män kör sämre än höns och sen gör hon samma som du, skriver en puss och en blink men hon använder ordet ÄLSKLING!
Detta har du inte svarat på, tack o lov. Jag vet inte alls hur jag ska tolka detta, är ni tillsammans eller är det en skämtsam skärgång ni har? Jag vet att ni varit vänner länge, kanske kan man skriva så, kanske är det inget mellan er, men kanske är det de?
Panik, ångest, tårar och svartsjuka, mår piss!
Jag som klarat av att hålla borta svartsjukan, jag som litat på dig, jag har aldrig litat på någon som jag litat på dig. Magkänslan säger fortfarande att jag kan lita på dig och att du och denna tjej bara är vänner, men jag vet ju inte. Jag vet fan ingenting, du säger ju inget.
Men om det nu är så att du har en annan, om det nu är så att du inte alls tycker om mig eller är intresserad av mig, varför kontaktade du mig då efter 4 ½ månad, när jag äntligen slutat höra av mig till dig och du äntligen är på behandling och är nykter, varför skrev du då så gulligt och drog upp gamla minnen? Om du inte ville ha mig, varför kontaktade du mig för 4 veckor sedan? Om du hade någon annan och om du inte ville ha kontakt med mig skulle du väl aldrig kontakta mig efter så lång tid?! Jag förstår inte?! Om du inte vill ha mig skulle du väl skriva det, eller? Jag vet att du är en bra man, en ärlig och bra man, när du är nykter. Men självklart kan jag ha fel, jag är ju inte gud. Man känner väl aldrig någon så bra så man vet till 100%, men min magkänsla tror fortfarande på dig.

Men fan vad ont det gör att du skriver puss till någon annan och fan vad ont det gör att någon annan kallar dig älskling.
Jag har suttit och analyserat och letat bevis hela jävla dagen som en idiot, jag blev så sjuk och så knäpp, jag har läst allt jag kunnat hittat, letat och analyserat. Jag vet att det är fel, jag vet att det inte är friskt, men jag flippa ur totalt!
Jag skulle aldrig ha sett detta om jag inte gick in på hennes sida, och eftersom du och jag inte är vänner på facebook längre och jag och denna tjej absolut inte är vänner. Så jag hittade detta för att jag, min idiot letade och snokade bland dina vänner. Jag glömmer ju aldrig hennes namn så självklart har jag gått in där och kikat titt som tätt och även om jag slutat att spionera på dig lika mycket så fick jag ett ryck idag och gick in på denna sida och efter att jag såg detta så löpte jag fan amok på facebook, gick in på alla möjliga sidor, lästa allt jag kunde komma åt, letade efter nåt, vet inte vad, men jag letade efter varje bokstav du skrivit till någon. Men tack gode gud va detta det värsta och nästan det ända jag hittade.
Kanske retades ni bara med varandra och avslutade de hårda orden med något gulligt. Kanske bara så som vänner kan göra. Men kanske är ni ett lyckligt par, men då borde du ju inte skrivit till mig…….tankarna snurrar, analyserar om och om. Huvudet värker, hela kroppen är trött, jag har skakat, frusit, gråtit, haft ångest och panik sedan 12 idag. Exakt 12 timmar har jag stirrat på orden, analyserat och försökt hittat olika scenarion. Jag vet ingenting! Jag bara tror och hoppas.
Om ni nu var ett par, varför har ni våran årsdag? Varför har ni det datumet kvar om ni menar allvar? Du kanske inte reflekterar över det, men hon borde ju göra det, ingen tjej vill väl att det ska stå X:ets datum, eller?
Sen kommer frågan vad gör du ute på nätet en tisdag? Är du ute på ett återfall? Är du på permission? Är behandlingen klar? Eller har du bara fått lite mera öppenvård, lite lösare tyglar i behandlingen?
Jag vet ingenting och det gör mig galen, jag försöker ha kontroll på något jag inte har någon som helst kontroll över. Kan inte släppa taget, kan inte sluta analysera och söka efter svar. Jag är så sjuk idag. Idag är det min tur ett ta ett rejält återfall. Jag som varit så duktig och kämpat så hårt. Varför kommer det sådana här grymma bakslag som gör mig så illa och så förvirrad?
Har så förbannat ont i huvudet av alla tårar och allt grubblande. Ska till min terapeut i morgon kl 14.00 du ska bara veta hur mycket jag längtar. Idag var det tuffaste bakslaget sedan Juli månad.
Jag förstår inte, jag är ledsen baby men jag förstår inte? Vad ska jag tro?
Jag tror ni är kompisar och att ni skojar med varandra, men jag kan ha fel, men om jag har fel kan du inte säga åt mig att ge upp, kan du inte göra slut i så fall? Jag har ju skrivit så många gånger att jag väntar på dig och att jag älskar dig och att om du vill att det ska vara slut så måste du säga det. Hur ska jag tolka din tystnad? Du har ju trots allt hört av dig……för en månad sedan.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0