Jag måste våga tro

Ser att du va inne på facebook igår, du har bytt bild men du skrev inget till mig.
Jag blir alltid så besviken när jag ser att du varit inne men inte skrivit till mig, jag kan inte låta bli att bli besviken. Vet inte varför egentligen för jag är ju medveten om att du går i en behandling och att du hör av dig när du är redo. Du har ju kontaktat mig en gång och kommer ju göra det igen. När du kan och är redo.
Du hade ju aldrig skrivit till mig den där dagen för fyra veckor sedan om du inte tänkte på mig och om du ville bli av med mig. Ändå blir jag så rädd när jag ser att du varit inne och inte skrivit till mig. Jag väntar ju och hoppas ju varje dag på ett tecken från dig, en bekräftelse på att jag finns i dina tankar.
Min tro på mig själv sviker, jag är rädd att du inte vill ha mig. Men jag vet ju att detta inte handlar om dig. Du måste jobba med dig själv och du måste tillfriskna, men jag kämpar med mina hjärnspöken och med min tillfriskning också, och det är svårt. För mig handlar det om att våga lita på att du tycker om mig och att du vill ha mig och att du kommer tillbaka. Att våga tro och våga lita på den högre makten att allt kommer bli bra. Tålamod, Jag ber om tålamod och sinnesro. Det är svårt och läskigt, jag är så rädd och ensam.

Men min teori om att du är hos din syster ca varannan helg på ”permission” har fått mera vatten på sin kvarn. Tror att jag faktiskt har rätt. Du är inne på facebook varannan lördag typ.  Av någon konstig andledning så hittar jag alltid små spår av dig när du varit inne. De är som om det är meningen att jag ska veta. Kanske är det för att jag ska veta att du fortfarande är på behandlingshem. För detta bevisar ju faktiskt det.

Jobbar idag så jag kan inte gå på al-anon mötet. Saknar gruppen, trivs där. Vi är en liten grupp som stöttar varandra och jag kan gråta och älta hur mycket jag vill. Det är skönt. Det är tyvärr inte alla man kan älta och gråta med.

Mina lediga dagar har jag sysselsatt mig till max, inte en lugn stund. Allt för att slippa saknaden av dig. Det har varit middagar med vänner, tvättstugan och städning, jag har haft mitt gudbarn i ett dygn och när man är med en 4åring som avgudar en så blir det inte mycket vila. Vi var och tittade på djur, lekte i en stor lekplats, lagade pannkakor, köpte glass och godis, hyrde filmer och köpte fler fiskar till mitt akvarium, ja det var full rulle hela tiden. Jag tror hon hade det jätte kul faktiskt. För dagen efter grät hon och saknade mig.
Jag har två underbara gudbarn som jag hoppas du snart får träffa, du skulle tycka så mycket om dom.

Det är så mycket jag vill visa dig och så mycket jag har att berätta, jag spricker snart av allt jag har inom mig. Jag hoppas och ber att tiden går fort tills vi ses igen. För det är svårt utan dig.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0