Vill inte sakna mera

Vill verkligen inte tänka på R mera nu. Vill inte fortsätta sakna och hopas på att han ska komma tillbaka.
Det tar energi och kraft och jag mår så dåligt av denna saknad och ångest. Jag har älskat och väntat i 7 månader nu och han vill inte ha mig, varför kan jag inte acceptera det och släppa hoppet och saknaden? Det gör fortfarande ont så in i helvete ont.
Det känns som om jag aldrig kommer glömma honom helt. Men jag måste försöka komma vidare nu.
Även om jag tror att han dricker och att det är alkoholen som gjort att han valt att vara med henne och därför valt att ta avstånd från mig så är det ett val han gjort och jag måste acceptera det och försöka att lämna detta bakom mig, men det är jätte svårt. Jag gråter av saknade efter honom varje dag. Det gör så himla ont och det är så mycket som påminner mig om honom och det vi hade.

Men M hjälper mig, han hjälper mig mycket.
Jag får hur många sms som helst, han är så himla go och skriver så mycket fint till mig, han hör av sig det första han gör på morgonen och det sista han gör på kvällen.

Sista smset fick jag 1 i natt och första smset fick jag 7 i morse. Han är så fin och han påminner mig jättemycket om R. Lika gullig och romantisk och lika duktig på att höra av sig.
Tror jag ska prova att ringa honom i kväll… Vill höra hans röst.
Han verkar ha perfekt klädstil iaf och det är positivt. Självklart är insidan viktigast men man bör ju bli attraherad av killen också. Utsidan spelar roll.
Men han ser fin ut på bild och kläderna är precis min stil så det finns hopp. Hans sms gör mig glad och jag saknar dom när de dröjt några timmar. Jag hoppas att han är den som kan kyssa bort alla smärta och sorg efter R. Jag måste försöka få tillbaka ett liv utan denna smärta.

Jag förstår att separationer är ett problem för mig, jag har inte läkt såren efter min mamma dog och min pappa började dricka, jag har blivit sviken av väldigt många och jag har varit väldigt ensam sedan jag var 12 år. Jakten på kärlek och trygghet har gjort att jag blivit sviken ännu mera gånger och att paniken och strävan efter trygghet och kärlek bara blivit värre och värre. Min kärlek till R var och är för mycket. Jag förstår att det inte är sunt att älska så mycket som jag älskar, men jag kan inget annat än att älska med hela hjärtat och lite till. Jag litar och tror på folk och jag älskar för mycket. Mitt problem är nog att när jag väl älskar så gör jag det för mycket.
Men jag hoppas att M och jag hittar den rätta känslan. Skulle behöva lite tur i kärlek nu.

Varför har jag dåligt samvete mot R. Varför känns det som om jag sviker honom? Han vill inte ens höra av mig, han säger att han har en ny tjej. Ändå får jag dåligt samvete när jag försöker bli kär i en ny och försöker gå vidare. Varför?

Jag fyller 37 år om någon vecka, jag har väntat och gråtit efter R i 7 månader. Jag måste gå vidare om jag ska hinna hitta kärlek och skaffa familj i detta liv.
Jag måste släppa mitt dåliga samvete, jag har gjort absolut allt jag kunnat för R.
Kommer han tillbaka en dag så får jag ta ställning då. Jag måste träffa M. jag måste prova, jag kan inte släppa honom bara för att R kanske ångrar sig en dag.
Jag har verkligen gjort allt för honom, ingen kan begära mera av mig. Jag måste få försöka hitta tillbaka till ett liv…..Men varför är det så svårt att glömma och varför känns det som om jag sviker?
Sinnesro

Kommentarer
Postat av: Sandra

Jag blev berörd utav dina inlägg..

Och jag har själv förlorat en person som jag älskat.. Eller ja, som jag fortfarande älskar.. Det har varit slut mellan oss i över 1 år.. Men jag förstår dig, saknaden skaver och gör förbannat ont.



Hoppas lyckan når dig inom kort!

2010-10-20 @ 03:49:11
URL: http://sandraborggren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0