Oälskad

Känner mig så otroligt oälskad. Undrar om någon någonsin älskat mig.
Tänker på R. Vad gör han? Vart är han? Kommer han någonsin höra av sig till mig igen? Jag kan inte nå honom, det skrämmer mig.

M ringde i förrgår och han va okej i telefonen, han är trevlig och så men jag är osäker på om han är intresserad av mig. Han hör inte av sig lika mycket och han ringer inte alltid när han säger att han ska göra det. Han prioriterar att slappa ensam framför tv´n istället för att ringa till mig, och det är väl kanske okej men jag känner mig inte så speciellt viktig då. Få se om han ringer idag, det var jag som ringde igår så jag tänker inte höra av mig idag. Jag sa att han kunde ringa senare när han hade tid och att jag skulle vara hemma hela kvällen men han ringde inte så….

Mitt x i Turkiet verkar hittat sin stora kärlek han skriver på facebook hur mycket hanälskar henne osv. Det är gulligt och jag hoppas de blir lyckliga men det gör ont då han aldrig gjorde så för mig. Han gör saker för henne som han aldrig gjorde för mig och även om jag struntar i det idag så gör det ont för det känns som om jag aldrig va så pass viktigt för honom. Han älskade aldrig mig och han gjorde aldrig så söta saker för mig som han gör för henne.

Är det bara R som kan få mig att känna mig betydelsefull? Han glömde aldrig att ringa mig, han ville alltid ringa mig, även när han va sjuk orkade och ville han ringa mig. Jag betydde något för honom, jag vet det. Han prioriterade alltid mig, han hade alltid tid för mig och han orkade alltid ringa eller smsa. Tills han försvann i sitt återfall.

Min terapeut säger att jag kanske inte kommer träffa någon som är som R men att det inte betyder att nästa man inte älskar mig. Men jag vill känna mig älskad så som jag gjorde med R. Jag vill betyda något för någon, jag vill vara någons allt. Jag vill vara någons flickvän men även någons bästa vän. Jag vill ha så som jag och R hade innan han gick ut och söp.

Jag undrar om jag någonsin har varit älskad och om jag någonsin kommer bli älskad, jag undrar om det är någon mening med att hoppas eller om det är lika bra att ge upp.
Att vara ensam i denna värld är meningslöst. Jag vill bli älskad och bekräftad. Jag vill slippa denna tomhet och ensamhet.
Jag vill betyda något. Det var underbart att känna som jag kände med R. Han var min bästa vän och jag älskar honom än. Han fick mig att känna mig behövd, omtyckt och han förstod. Jag var hemma med honom. Nu är jag utanför och bortglömd.

Allt är så tyst och tomt, ingen ringer, ingen undrar hur jag mår eller vad jag gör. Allt är tyst och tomt och alla liv rullar på men mitt liv står stilla. Min själ är kvar i Uppsala i mars. Det är bara min kropp som sitter här, glor in i en vägg och lyssnar på tystheten och ensamheten.
Det är så sjukt tyst och tomt.

Kan inte sluta älska R. Tänker på honom hela tiden. Speciellt nu när M inte hör av sig lika mycket. Hade hoppats att han kunde bevisa för mig att det finns killar som är bättre än R. Men ingen verkar kunna vara lika fin och bra som R.
R var min tvilling själ och nu är jag så tom.

Ingen annan verkar vilja försöka få mig att känna igen.
De glömmer mig, de somnar ifrån mig och de orkar inte ringa. Hur viktig är jag då? Va jag bara viktig för R den korta tiden. Är det allt jag ska få i detta liv?

Jag vill betyda något igen.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0